torsdag 22 december 2011

Ge mig min julstämning, annars...

Gahhhh, jag känner mig som en mullvad. Så här på årets mörkaste dag var det inte taktiskt att vakna halv tolv, än mindre taktiskt att ligga och dra sig till klockan ett och sedan spendera dagen framför datorn. Nu när mörkret faller med en exponentiell hastighet känner jag mig redo att krypa tillbaka till sängen, men icke! Nepp, jag ska bege mig ut i rusket som är någon blandning av höstlig dimma, regnskogens höga luftfuktighet, Göteborgsvinterns gnagande kyla och sommarens blomster. Ja, jag märkte att jag hade två gula rosor blomandes utanför mitt källarfönster. Inte konstigt att min julkänsla som brukar vara på högvarv så här års går lite på sparlåga. Jag känner mig faktiskt lite som Grinchen själv.

En annan spännande sak är det här med hur vissa sidor, oavsätt åtgärder, går lika segt som en sköldpadda i rusningstrafik. Trots mitt i förtid tantiga beteende så tycker jag att man ska kunna förlita sig på en sak här i livet, datorn. Jag lurar mig varje gång och sitter som det vrak jag är och djupandas när det tar två minuter för en mönster-sajt att ladda mellan varje klick. Lite ironiskt är det ju att det är de sidorna som göder min tantighet.

Nu har jag dock lite bråttom för jag har insett att det är brist på stickningar lagom till man ska bege sig ut  världen. Inte bra. Ska här flygas långt behövs det något att pilla med under tiden och passande nog har Garnstudio rea på sina ullgarn, men ska man sticka behöver man först bestämma sig för vad. Så jag lär väl stressa runt som en galning innan jag ska träffa gymnasiegänget för en fika. Nu är det dessutom en kvart tills spårvagnen går, får nog ta nästa. STRESS!! -.-

tisdag 20 december 2011

Entropi

Nu borde jag traska en trappa ner och lägga lite energi på lägre entropi i köket. Efter en långpromenad med två degklumpar till tvillingar i vagn följt av pepparkaksbak med tre minimarodörer är man ärligt rätt degig. Pappa och AK kommer hem om en knapp timme och de kommer väl få hjärtslag om de ser köket i detta skick. De är ju trotts allt inte vana vid studentkorridorskaoset som jag kan välja att blunda för efter mycket intensiv träning.

Det gick trotts allt ganska bra idag. Rätt nervös var jag efter att inte ha passat syskonen sen i somras. Nu ligger de och sussar, hoppas jag, sött och jag är redo att krypa till kojs, klockan åtta... Funderar nästan starkt att skita i köket men det känns lite taskigt att ge det som överraskning till de som förhoppningsvis haft en förhållandevis lugn afton i julklappshetsen.

Tillslut i sömnigheten sitter jag som på nålar för att jag hörde det beryktas att betygen från transptentan ges ut om man mailar föreläsaren. Jag vet inte riktigt varför jag tryckte på skicka, men snabbt som attan gick det och nu har jag en stor klump i magen som beror på något helt annat än för mycket pepparkaksdeg.

Uppskjutandet av städningen har nått sitt slut och jag får väl släpa mitt sega huvud ner till kaoset. Trots allt en lyckad dag med ett helt fat fullproppat med artificiell pepparkakssmak som resultat. Om man nu bara kunde få lite julkänsla så skulle jag inte ha mycket att klaga på.

lördag 17 december 2011

Nu är det bra, nu är det dåligt

Hej tjo och klackarna i taket. Hur blev jag i det här stadiet. Har tydligen lyckats jobba ner min alkoholtollerans redigt eter spexet som iofs. är positivt i ekonomisk bemärkelse men någoåt mer negativt i bakisbemärkelse när jag vaknar om några timmar. Kul att träffa gammalt folk var det dock.

lördag 10 december 2011

Igår smart, idag lätt illamående. Imorgon?

Ja, igår kännde jag mig smart för första gången på hela höstterminen. Det har låstnat en del med transportprocessberäkningarna men trots det är jag som äggröra i hjärnan efter en heldags plugg. (Ja, jag kan ju inte ens stava till låstnat GAHHH!) Då tror i vad skönt nu ska hon varva ner och ta det lugnt de sista timmarna på dygnet för att peppa inför en lika pluggspäckad dag imorgon, men icke! Ett visst huvud tyckte det var utomordentligt bra att ta sovmorgon i morse. Som kompensation får man plugga till elva ikväll.

Så denna yrsel har ingenting med alkoholintag eller för mycket snurrande på dansgolvet att göra. Nej, den har att göra med alla stackars hjärnceller som febrilt ger kommandot shift-delete på mina barndomsminnenför att ge plats åt varför man ska multiplicera volymflödet med arean när man räknar ut förändringen av koncentration(syre) vid syresättningen av en tank. Eller processa hur snabbt min sjunde kopp kaffe kommer svalna på grund av avdunstningen. Så för att peppa dem lite:



P.S Jag kollade upp stavningen - lossnat, det måste kommit bort i filförstöringen. D.S

tisdag 6 december 2011

En vanlig SKETEN tisdag

Jag är duktig! (Ni kanske märker på de forum jag skriver, FB och blogg, att jag måste peppa mig själv med att faktiskt inse att jag är det. Upprepning som bästa metod, men den här gången är det faktiskt sant.) Efter smärre irritation av att jag något för stressad för mitt eget bästa och sovrutiner som inkräktar på värdefulla morgontimmar, som så här tätt inpå är pluggtimmar, så bestämde jag mig, inte bara för att gå till skolan, utan även för att springa hem därifrån.

Så nu sitter jag här och eftersvettas och skriver önskelista till Tomten samt funderar över huruvida jag ska se till att råstäda mitt rum eller sätta igång med x-tentorna. Den halvklara litterära rapporten har jag insett att jag skjuter på till efter tentan.

Jag är nu sjukt trött på skolan. Lite av grunden till den ångest jag haft över veckan då jag känner ett stark repillering från skolans extremt uttjatade tegelbyggnader. Jag längtar hem! Så åter till mitt vemod i städfrågan. Jag kan helt skita i att mitt rum ser värre ut än på hela terminen och tentaplugga fjorton (minst) timmar i sklan varje dag. Detta kommer innebära en dags längre vistelse i Lund. Trotts att jag älskar min, sen ett år tillbaka, hemstad hade det kanske inte varit helt fel att åka till Götet redan på eftermiddagen efter tentan på måndag. Klurigt!

Lite roligt också, för hur mycket jag än längtar till alla i Göteborg så längtar jag nog ännu mer tills jag åker därifrån. Soldepåerna är uttömda och tre veckor i Indien kommer göra mycket för mitt för tillfället något labila humör. Mycket att se fram emot, jag kanske kan ta lite städning i taget. Toaletten och hallen idag, soffan och golvet imorn, dammsuga och damma på torsdag! Bra plan, så får det bli. Undra när jag ska hinna tvätta?

söndag 4 december 2011

Jag är en konstig prick...

Jag jobbar bäst under ångest. Inte nog med att jag måste ta mig igenom den fasansfulla krisens stadium där jag går runt och förpestar miljön omkring mig, och att jag alltid lyckas pricka in detta lagom till den mörkaste och mest ruskiga höstdag jag varit med om. Nej, jag tar inte tag i mitt liv förrän jag gnällt av mig och fått något roligt att se fram emot. Har jag saker inplanerade då jävlar är jag effektiv. På en timme har jag nu skrivit över 400 ord och även om det mest är skit så känns det inte helt omöjligt att jag skulle kunna få klart ett utkast i början av veckan, trotts inplanerat glöggmys i S.Sandby i eftermiddag och en stundande labrapport måndag och tisdag. Jag tycker bara synd om människorna runt omkring mig som måste leva med mig i mina mörkaste perioder. Jag borde gå i ide så här års.

lördag 3 december 2011

usch

Jag är en dålig människa och student. Vad gjorde jag igår?? Jo jag skolkade med rättfärdigandet att jag behövde en dag ledigt innan helvettet brakade loss. Vad har jag gjort idag? Rättfrädigat att stanna kvar i sängen för att jag inte kom iväg till skolan igår för att printa ut nytt underlag till min litterära rapport. Vad borde jag då gjort idag, jo jag borde åkt upp till skolan och tryckt ut nytt underlag. BAH! Fan jag behöver jullov och en rejäl boost av mer intresse för det jag bestämt mig att jag skall ägna mitt liv åt.

Jag blir ledsen av att se min personlighetsförändring från vetgirig och studiemotiverad till intetsägande slacker och när jag blir ledsen vill jag kura ihop mig i min säng i höstrusket och inte göra ett skit. Väldigt ond cirkel det där. Jag kanske borde straffa mig själv med en löprunda men vädret är rent ut sagt motbjudande. Jag kanske borde ta mig tll mataffärn och handla. Men jag pallar inte. Jag vill inte göra någon ting, samtidigt så har jag så fruktansvärt tråkigt. Egentligen är jag pepp på att plugga, det gäller bara att jag ska komma över den gigantiska tröskeln och masa mitt snart, om det här beteendet fortsätter,  feta arsle till den andra datorn! Jag hatar den här tiden på året och det spelar ingen roll hur många hejarrop av karraktären: "det är ju bara en vecka kvar, kämpa nu!" eller "det blir bättre om du bara får det gjort" jag får. BLÄÄ!

torsdag 1 december 2011

Dubbelmoral

Jag har fått tillbaka min plugglust! Lite i alla fall. Hur mycket dubbelmoral det än tycks vara för att jag sitter här istället för att skriva den inledning som var tanken. Jag hämtade Mini från våningen fem trappor ned från min tillfälliga were about i Hannas kök där jag tillbringat de senaste tre och en halv timmarna läsandes förödande tråkiga artiklar om ett ämne som faktiskt borde intressera mig. Det kanske var felet, men vad skulle jag annars skrivit på? Det får mig osökt att tänka tillbaka på min barndom där man noggrant satt och skrev tanekkartor och utkast för hand innan man satte sig vid datorn. Vilket dubbelarbete!

Jag har dock kommit till nivån där jag faktiskt tar tag i studierna istället för att, som Johan Glans så precist beskriver det i tour of skåne, lägga mig i fosterställning och intala mig att problemet försvinner till morgondagen.Efter tort läsande och en startspark i baken med min litterära rapport känns det faktiskt ganska okej att sitta kvar i skolan imorgon, fredag eftermiddag, och skriva labrapport (eller?) och därefter tillbringa helgen i frotsatt frossande bland microorganismer som producerar polyester. Trotts min något bittra ton så börjar jag faktiskt förstå tillräckligt mycket för att tycka att det är lite intressant. Kanske inte dock så intressant som att jag vill tillbringa hela helgen med det.

Det skumma med att känna att det ena ämnet man läser inte är inspirerande för fem öre, återigen trots att jag tycker polymerkemi med miljöinriktning är intressant, är att det gör en än mer sugen på att sätta igång med tentaplugget inför det andra ämnet. Transportprocesser må vara det tradigaste men jag känner mig ganska nära att knäcka koden. Detta kan dock förändras lika snabbt som en groda snappar åt sig en förbiflygande mygga. Det enda jag behöver göra är att sätta tänderna i repetitionen så ska vi se att jag blir ordentligt tillbakatryckt i skorna igen, så är allt som vanligt i ett nafs.

Trotts all ironi är det skönt att i alla fall ha tagit tag i mina studier igen och åtminstone de två sista veckorna känna varför jag faktiskt bor här nere och är inskriven på den där gula sektionen sektionen på skolan där ingen är riktigt klok. Förhoppningsvis blir nästa läsperiod något mer inspirerande och jag får bibehålla den plugglust som anlände något sent denna termin.

tisdag 29 november 2011

Tvåaaan

Bubblan är spräckt och man är tillbaka i verkligeheten efter en sjukt grym spexperiod. Det resulterade i en ganska stor svacka i humöret då jag gått och kännt mig lite som Ior i två dagars tid, säkerligen inte det minsta på grund av den förkylning jag fick efter att endorfin och adrenalinnivåerna återställt sig till en normal nivå. Säkerligen inte heller beroende av de två labdagar (tråkigaste på länge) jag haft där jag fått bita mig i läppen varenda gång jag pippetterat något från prov nummer två för att inte högt utbrista: TVÅÅÅAAN! De små bitmärkena på tippen av tungan har dock förgyllt dagen något.

Skum känsla det där när man jobbar med något i princip varje dag i fem veckor och sedan har man varken fritidssysselsättning (Vem försöker jag lura? Det är tenta om två veckor.) eller dagligt socialt häng utanför skolan (Dags att träffa alla vänner man försakat, kanske?). Jag kommer lägligt till tentaplugget även drabbas av någon sorts kreativ kris då jag inte har något att bygga, sy eller pyssla med. Kanske får jag inhandla lite frigolit och fila i. Det är ju trots allt snart jul på riktigt!

onsdag 16 november 2011

Spääx, rapporter och gnocchi

Spexfri kväll och jag är sådär härligt trött och mätt. Världens bästa Hanna sitter på golvet, teet är kokat och kakpaketet jag fick av moster Kicki är öppnat. Det är lustigt hur engelska kakor smakar så mycket bättren än andra.

Onsdagar har blivit min "laga mat-dag" och på grund av att jag gjorde så mycket mat för två veckor sedan att jag klarat mig med matlådor sen dess var mitt matlagningsbegär lite extra uppdämt idag. Då faller det ju sig helt naturligt att man ställer sig och lagar mat i två timmar. Ännu mer naturligt att man bestämmer sig för att laga färsk gnocchi till ett halvt kompani.Städa blev det inget med, men varför göra idag vad man kan göra imorgon?

Kul var det dock och gott som bara den. Lätt också. Något som jag definitivt får skriva ner i min nya receptbok. Kanske om jag lagar och raffinerar det tillräckligt kan jag skriva ner det här. Då kan jag göra som alla coola större bloggar och göra flikar med olika etiketter.

torsdag 3 november 2011

Det går bra nu!

Oj, en bra dag! Nä så kan vi ju inte ha det. sa Amandas hjärna och hon förlade sin plånbok. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det mest ironiska är att jag igår skickade iväg mitt pass för visumansökan till Indiska ambassaden igår. Så nu kan jag inte heller hämta ut mitt nya kort, eller ett eventuellt nytt leg.

Jag blev i alla fall godkänd på Termodynamiken. Det går bra nu, kompis...

P.S Min mobil som troligtvis är reinkarnationen av djävulen själv vägrar ju självklart försvinna ur min åsyn. Hade jag förlorat den hade jag ju nästan varit lycklig över att få en riktig anledning för att köpa en ny. D.S

söndag 23 oktober 2011

tort och tråkigt??

Nej Krischans spääx verkar allt annat än tort. Ganska svettigt faktiskt och framförallt inte tråkigt. Första spääxperioden har startats och jag känner på mig att det blir fler. Det verkar vara ett gott gäng. Jag kan nästan inte vänta tills vi kör igång på riktigt, imorgon, och funderar på att lägga mig redan nu (delvis för att det snabbare blir morgon då, och delvis för att tentaveckan sitter kvar lite som en stenfylld ryggsäck på min rygg).

En sak jag tänkte på idag bara var att det är tur att andra kommer på skämten då jag kommer på alla fyndiga saker sådär en timme efter de ska levereras. En chans att vara rolig och presentera sig själv genom att säga vem man hade velat vara sumpades i panik då jag efter två minuters tänketid svarade: "Jag är ganska nöjd med att vara mig själv just nu." Cheeeeeesy. På hemvägen kom jag däremot att tänka på, bland andra, Stålmannen. För då hade jag kunnat slippa alla blåmärken från de gånger jag upprepande går in i mina trampor när jag leder min cykel. Jag hade också kunnat förhindra alla de butterfly effects som jag troligtvis skapat några gånger i mitt liv och spola tillbaka tiden när jag vill ändra på något.

Hur som helst kommer jag ha en awesome månad och träffa mycket nytt folk. Glömde jag säga att jag fick en roll? ;) 

måndag 10 oktober 2011

Dags att säga hej då

Adjö, ansiktsbok och blogg. Sociala medier är nu satt på minimal tid under det dagliga schemat. Så här en och en halv vecka innan första tentan på det akademiska året är det hög tid att lägga alla sina vakna timmar på plugg (och mat). Det allra viktigaste alltså (eller?). För att optimera tiden har jag prioriterat att de kommande dagarna duscha sovandes och inta frukost i form av dropp på väg till skolan. Kan det vara värt att testa om Einstiens intelligens satt i det rufsiga håret? I så fall kan jag ju prioritera bort borstandet också. 

Så:
Sassa brassa mandelmassa, vi vill höra tentan prassla! Hejja hejja hejja! 

fredag 7 oktober 2011

Avundsjuk..

Tidsinställt inlägg skrivet igår under extremt dåligt pluggsamvete:

Ni vet presenter man vill ha själv... Jag tror jag måste göra en sådan här till mig också. Eftersom det egentligen är en lampskärm kan jag ju faktiskt även göra en och hänga i taket också. Jag hoppas bara Siri gillar sin inflyttnings/födelsedagspresent lika mycket som jag! Om den kommer iväg till festen över huvud taget...

torsdag 6 oktober 2011

BULLAR!

"Amanda har gått i ide, var god återkom om ett halvår."

Detta borde vara min telefonsvarare för tillfället. Antingen har jag narkolepsi eller så är mina blodvärden allvarligt dåliga lite tidigare i år än de brukar. Dags för årets inköp av Chi San, Blutsaft och andra "uppiggande" medel. Tror att jag ska ta för vana att alltid  ha ett kaffepaket redo att öppnas ifall jag inte kommer upp ur sängen på  några dagar.

Det fina vädret som legat som en skyddande ängel för mitt humör i en dryg vecka är över. Höststormen slog in igår med en föraning i form av kyliga spontana vindar som kändes som örfilar jämfört med de varma sensommarbrisar som blåst ett tag. Genast tog mitt hösthumör in och förstör allt vad piffighet och entusiasm hette och de tjocka stickade tröjorna och raggsockarna åkte fram (och halsdukarna). Varför trivs man så mycket bättre med sig själv på sommarhalvåret?

Men, inget ont som inte för något gott med sig. Man kan alltid motivera pyssel med att det närmar sig jul, det är legitimt att sticka och förkovra sig i garnaffärer, och stickade tröjor är ju rätt mysigt. Andra mysiga saker med hösten är att man alltid kan hitta på ursäkter för att äta goda grejer. Trots pakter om mindre socker. Exempelvis kanelbullens dag och alla äpplen som "måste" tas tillvara på.

Här är lite bilder från kanelbullens dag:
Vi hade rätt mysigt

Så här blir bullar om man lägger två stycken på varandra, glömmer pensla dem med ägg och strö på pärlsocker.... förvånansvärt goda efter att de eftergräddats lite.

Hanna och Pontus försöker se ledsna ut efter att de som var kvar i köket utvecklat något slags flummigt mental breakdown.

De lyckades till slut... eller?

Vad gör man när bullformarna tar slut?

måndag 26 september 2011

Megalång mathandling var mödan värt

Jag har varit så fruktansvärt effektiv dag idag. Jag har skrivit labrapport, räknat ett mattetal tränat handlat i över en timme med Hanna. Nu sitter vi och får belöningen av vårt släpande av en hel veckas mat, VÄLDIGT mycket mat, och gnager på varsin färsk majskolv inköpt för endast fem riksdaler. City grosse är farligt.

Dagens sanning kom till vid frysdisken över samvetsdiskussionen över huruvida det var ok att köpa kyckling från Chile. "Hanna, vi är studenter. Rädda världen får vi göra när vi slutat skolan." Hur mycket det än skär i härtat. Antar att jag får njuta av mina fileter extra mycket.

söndag 25 september 2011

Hej och välkommen till i-landet lagom

Jag har ett problem. Ärligt har jag nog egentligen rätt många problem men inget som man orkar ta tag i. Dagens problem handlar om att jag har massor av idéer som jag vill praktisera på mitt korridorsrum på 21kvm. Jag tror ni inser vart jag ska komma med det här. Det är den ständiga konfliken: plats(smartast lösning,x)=inkomst. Jag tror att detta problem innebär en linjär regretion.

Problemet i fråga grundar sig nog i att jag gillar att ha saker framme, där jag kan se dem. Naturligtvis innebär detta att jag inte bara övermöblerar mina tjugoen kvadratmeter utan också ständigt lever i mer eller mindre kaos. Vilket jag trivs i, men för att det inte ska gå över styr behövs det smarta lösningar som får vardagen att fungera.
Till höger i bild "tomma-väggfläcken-bredvid-toalettdörren"

Till väster i bild överbelamrad byrå två. 

Min egentliga syssla idag täcker skrivbordet. Till vänster i bild:överbelamrad byrå ett.

Nu till faktorn x i funktionen som idag är mina smycken. Just nu använder jag inte mina smycken vilket jag tycker är en fruktansvärd förlust. Detta beror på att allting ligger ihoptvinnat i en låda i den vita byrån till vänster. Lösningen till detta och mitt behov av ombonad, dvs. kaos, är ett smyckesträd. Då är ju den självklara frågan efter att ni beskådat mina bilder:

"Var i hela världen tänkte hon att hon skulle få plats med det?! "

Vilket är en mycket berättigad fråga. Då så mina vänner tänkte jag presentera er för "tomma-väggfläcken-bredvid-toalettdörren" till höger i första bilden. Den skymtas där i den första bilden. Jag har alltså hittat ett träd som är så fint och hade passat så bra men är typ två gånger så dyrt som orginalidén (som jag inte får plats med). Samtidigt behöver jag ha nya högtalare för jag är fruktansvärt trött på att förstöra musik med endast en diskantögtalare. Förstår ni nu mitt dilemma?! Jag antar att detta tål att tänkas på lite till. Tacksam för förslag i frågan.

torsdag 22 september 2011

90-talet ringde...

De vill ha tillbaks sin powerpointpesentation!

I extremt behov av nya högtalare. (Damn you dad som tidigt lärde mig skillnaden på bra ljud.) Till min studenbudgetts lycka är det inte så dyrt med hyfsat bra datrhögtalare, men seriöst, någon måste ju ta en titt på deras marknadsföring. Creatives högtalar-demo... Jag vet faktiskt inte om jag sa skratta eller gråta. Känner på något sätt att jag kanske inte riktigt är målgrupp för varan. De riktar sig nog till personer som fortfarande är kvar på 90-talet där allt med en "cool" musikslinga och en lyckad powerpointpresentation var high-tech. Mina häftiga högtalare har förvandlats till något skrattretande och troligtvis blir det mer efterforskning i högtalarfloran innan jag äntligen kan få höra ljud från båda hållen igen, med eller utan läkt öra.

http://se.creative.com/products/popup.asp?product=18732&nav=productDemo

tisdag 20 september 2011

Är det verkligen tanken som räknas?

Ett välkänt ordspråk men stämmer det i alla lägen? Hanselott frågade om jag ville gå med henne på shopingsprie på nova i jakt på den sammes höstgarderob och shopoholic som jag är tackade jag självklart ja, mot bättre vetande. Det blev några riktiga kap. Två framtida favoritplagg, tror jag, och Hanna fick sin önskade uppgradering  (även om jag fick slita henne ifrån de identiska, till varandra och de hon redan har, svarta skjortorna). Turen blev rättfärdigad endast med ett löfte om att plugga vid hemkomsten.

Nu tror ni att jag inte gjort annat än att suttit framför Facebook och "dag"drömt sen jag kom hem, och ni tror delvis rätt, men jag räknade i alla fall ett tal. Ärligt talat är jag så trött att jag tror att jag när som helst kommer falla med pannan ner i tangentbordet. Därför får mitt dåliga samvete växa lite. Det stillas med hjälp av spotify och löften om morgondagen. Jag behöver nog skräpa mig lite. En gnutta. Jag har faktiskt i själva verket suget att ta tag i mitt liv. Är det tanken som räknas eller är jag en hemsk student och människa?

På något vis måste jag ändå tro på meningen i ordspråket. Det måste ju kommit någonstans ifrån, eller hur? Så med stillad oro och trötta ben tänkte jag nu sätta mig bekvämt i min korgstol och sticka. Nej det går ju inte jag har ju skjutit upp inläggandet av kläder i garderoben också. FML.

måndag 19 september 2011

0-2

"Jag är en liten nolla, som valt att läsa kemi" - no more.

Nollegasquen är avklarad, supernollan överlämnad och nollningen därmed avslutat för i år. Som systra mi skulle sagt har månaden varit "lite crazy crazy" (detta uttryck bör uttalas med grov göteborska). Jag har hunnit med det mesta tycker jag.
  • Två rejäla förkylningar var utav en slutade med öroninflammation och spräckt trumhinna lagom till gasquen.
  • X antal vridna (eller förlorade) dygn.
  • Några hysteriska anfall hemifrån byggt på en mobil med eget liv.
  • Några hysteriska anfall härifrån.
  • Några hemfärder i gryning, som tro mig inte alls är lika glamouröst som när det våras. Jag kan intyga att dygnet vridit på sig ganska rejält sen i juni. 
Det jag inte hunnit är väl att plugga och därför sitter jag nu här och skriver för fulla muggar. JAg ska börja vilken minut som helst...

Linnea var här i helgen. Tyvärr lyckades hon pricka in ett ytterst ynkligt tillfälle där jag mestadels låg utmattad på sängen eller soffan. Hon var inte heller helt imponerad över vår 3,5h långa, nattliga, städning av KC efter gasquen. Så nu har jag väl satt rejäla spår så att hon aldrig engagerar sig i studentlivet. Där räddade vi en oskyldig själ.

Kul har jag haft, men att få återgå till vardagen och plugga lite ska bli ganska skönt. Få lite ledig tid för mig själv, för det är ju inte alls så att jag i princip har bokat upp varje helg fram till december. Ooooops...

onsdag 7 september 2011

Her morning elegance

Morgonelegans, inget jag innehar idag och klockan är väl mer mitt på dagen. På en onsdag efter en på många sätt blöt tisdag. Jag borde väl räknat ut med lillfingret att ekvationen "sittning med M" inte slutar i första laget. Så jag fortsätter att vrida på dygnet tills det nästan gått ett helt varv och glad (i hatten) och nöjd somnar jag fyra efter att smstrackaserat x antal människor. Förlåt för det den som vaknade. Idén kändes märkligt nog rationell vid tillfället.

Jag har inte ens samvete nog att skylla min huvudvärk på vädret. Mycket lägligt ligger också de tio budorden, skrivna av de visa, mer erfarna (eller? det känns som om jag börjar komma ikapp) vännerna, och stirrar mig i ögonen på byrån. Jag har brutit mot alla tio tror jag. Särskilt nummer 3 "förtär ingen alkohol efter klockan passerat midnatt" och 7 "ni bör inmuntadiga stora mängder vatten innan sänggående". Så för att reparera gårdagens lindrigare misstag ska jag nu dricka en liter vatten och ta hand om sjuklingen fem trappor upp och sona lite för min dåliga karma.

tisdag 30 augusti 2011

Under vädret

Jag ska inte klaga på mitt imunförsvar för det kan vara ett av de bästa, men jag har en svaghet. Denna svaghet är när jag börjar efter sommaren. Det slår liksom aldrig fel. På högskolan är det inte en bra tid att bli sjuk. Särskilt inte när man är engagerad upp över öronen. Nu är den roligaste tiden samtidigt som man ska komma igång med de ämnen man ska läsa. Vad händer?

Jag har idag hoppat övningarna för att bli frisk. Jag trodde faktiskt på grund av att jag inte ansträngt mig på hela dagen att jag mådde betydligt bättre. När jag, en halvtimmes bussfärd efter att jag lämnat rummet med denna känsla kommer fram till skolan kallsvettig med huvud- och mensvärk insåg jag att så nog inte riktigt var fallet.

En sån här dag vill man att resten ska gå som det ska. Att vädret följer ens minsta vink, det vill säga inte att det börjar spöregna varje gång man ska färdas någonstans. Som tur var med lite stress, först för att man inte komma iväg i tid och sedan för att snabbare ta sig in, lyckades jag undvika det mesta. Det har varit så fruktansvärt konstigt väder ända sen jag flyttade ner. Första veckan tropiskt och fuktigt, andra veckan svinkallt västkustväder med femminuterspauser med strålande sol. Man måste alltså hela tiden byta klädkod. 

En annan sak som gärna får inträffa när man är sjuk och tvingar sig iväg på föreläsningar man inte får lov att missa är att salarna är ok. Inte som i genetikhuset i måndags där det var 50 grader varmt, bokstavligt det luktade till och med bastu, förutom på raden där jag placerade mig för att ha en gnutta chans att andas där det istället blåste in genom den öppna dörren. Inte heller som i E-huset idag där det tydligen är någon sorts timer på 150min som går igång om man inte öppnar dörrarna (eller var det stänger?). Denna timer sätter igång ett högfrekvent ljud. Högfrekventa ljud, plus mensvärk, plus huvudvärk, plus täppt näsa. Det behövs inte en matematiker för att räkna ut att min koncentration inte var en kontinuerlig funktion dessa två timmarna.

Lyckligtvis är jag hemma och kan nu titta ut på spöregnet, vilket är ganska mysigt. Ikväll blir det till att laga tomatsoppa med sjuklig mängd vitlök. Jag måste vara frisk imorgon. MÅSTE!

söndag 17 juli 2011

Hej då

Många avsked den här sommaren.

Många hjältar som liksom inte kommer finnas mer. På det sättet. Jag varnar lite för det här inlägget för jag känner på förhand att det kommer bli sentimentalt och otroligt patetiskt, men det måste skrivas.

Harry Potter. Pojken som överlevde. 1997 kom den första boken som sedan lästes av en stor del av den svenska barnaskaran när den kom ut på svenska 99. Jag var åtta år. Han var elva. Det var min granne Sarah som först introducerade mig. Under åren, mirakulöst med lite hjälp från skrivkramp blev vi jämngamla. Jag minns när vi läste den andra boken under sista segelturen med både mamma och pappa. När vi gick på grund. Jag tror det var Harry som lärde mig det underbara med att kunna försvinna in i en annan värld.

I mellanstadiet. Jag blir nästan full i skratt. När jag och Linn, min dåvarande bästa vän, tävlade om vem som kunde läsa färdigt böcker i högst frekvens. Hur vi småtjivades och något tjafs slutade med att hon motiverade att hon minsann fortfarande hade "chans" att komma in på Howarts. Maskeraden där jag lät mamma färga håret rött med korttidsfärg. Bästa mamman som hon är sydde hon mig en rock av lakan som hon färgade, två gånger för att få rätt mörkt, mörkt svarta färg. 

Högstadiet när man började läsa böckerna på orginalspråket och en annan värld öppnades. Engelskan utvecklades. När femte boken kom. Och man satt i korridoren på rasterna. Halva klassen, okej man behöver nog ta hänsyn till att vi var den mobbade klassen, med näsan begravd i trolldryckslektioner, quidditch och magi. Halva klassen kanske var kanske att ta i, men vi var en skara tappra anhängare.

Älskade mormor som köpte mig tredje boken som ljudbok. Denna ljudbok som senare ersattes med bok fyra följde mig genom många nätter av insomningssvårigheter. Skratta om ni vill men böckerna som lästes av Krister Henriksson hjälpte mig somna från och till ända tills jag flyttade hemifrån. Det kändes kanske som en bra tid att sluta.

Nedräkningen till varje bok och senare filmerna, som trots många besvikelser gett historien liv lite längre. Skjutit upp adjöt lite till. Trots det var det en tomhet efter sista boken som slår den jag har nu.

Det kan vara på grund av pappas kommentar om att det passade bra med ett avslut. Jag som växt upp med Harry Potter. Nu är uppväxten slut. Det är dock som att säga hej då till en gammal vän och småleende full av minnen sitter jag med tårar i ögonen. Det hjälper inte hur patetisk man känner sig men det här är viktigt. Det känns lite som att säga hej då till sig själv också. Jag är tjugo nu, inte något litet barn längre. Barnasinnet sitter själklart där det sitter, det blir jag inte av med i första taget, men på något vis är jag närmare att föra det vidare till nästa generation. Jag antar att jag redan börjat med småsyskon och kusiner. Jag vet vad deras årliga present kommer att bli. Varför inte börja vid åtta?

Innan dess hinner jag väl läsa några själv, för gamla minnens skull.

torsdag 14 juli 2011

ett tag kvar

Shit, long time no wrighting. Egentligen inte för att det inte hänt nåt. Det har kanske hänt för mycket. Sen jag skaffade mig min skrivbok får jag även utlopp för mitt ordbajsande när jag inte har datorn i närheten. Kanske var det som var felet. Nu, när jag väl skriver,  är jag så tom i huvudet att jag inte vet vart jag vill komma.

Vi passar småsyskonen jag och Klara. Det är full rulle från 7 på morgonen till 7 på kvällen. Man kommer och tänka på en del saker. Typ som att ett bra kännetecken på att man eventuellt är redo för att skaffa barn måste vara när man faktiskt, utan minsta tveksamhet, överlämnar skålslickande efter bakning till den yngre bagaren i sällskapet. Inte i mitt fall alltså. Pajdeg dessutom som är så ypperligt god. Det var med en gnutta vardagssorg jag såg sked efter sked försvinna ner i min yngsta systers mun istället för min egen.

Nu ska vi äta paj och glass och sedan är det bedtime för de mindre martyrerna. För Saga blir det systersmys med vunna chips från Liseberg. (De i särklass dyraste chipsen jag någonsin köpt.)

onsdag 29 juni 2011

yla med vargarna

Hmm konstigt, jag var jättesugen på att skriva förut. Nu är jag det inte alls. Känner dock att jag har ett ansvar att skriva upp en minnesnotering om gårdagens äventyr. The action var verkligen i slottskogen. Where the actions is slog ner som en blixt på mitt konto dagen innan och solen strålade så det stod härliga till. Nog faktiskt det värsta inpulsköp jag någonsin gjort, särskilt utan att ångra mig efteråt. Det var varmt, folk var glada och det var fest.

Ritkigt skön kväll med höjdpunkter som The Ark's sista turné, Paolo Nutini och COLDPLAY! Mitt i publikhavet av 25 000 personer på den sista spelningen. Såg inte ett jota men det kändes som om man fick sjunga av sig alla rester av skolångest och måsten. Nu är det äntligen sommar!

onsdag 22 juni 2011

The sisterhood of the traveling pants

Jag har hittat ett par magiska jeans! Imorse slog byxkrisen till med spöregn utanför fönstret och intet par rena jeans i sikte. Vad gör man, jo man kommer på att ens syster lånar mammas jeans till sitt städjobb på komunen och tänker: AHA! Alla som träffat både min mor och min syster vet att vi tre inte har samma kroppstyp, men tro det eller ej jag hittade ett par jeans. Lagom baggy, tydligen väldigt baggy på systra mi, och som satt skitsnyggt. Mamma, lite lagom skeptisk till hela den magiska delen, hävdade att hon inte använt byxorna på ett tag. Jag tycker ändå att det är ett under. Det är nog dags att gå igenom mammas jeanshög!

tisdag 21 juni 2011

på pärlor kunde man kanske bli rik...

...om man hade en egen pärlfabrik. Inspirationen flödar! jag har hamnat i ett slags produktionsbegär och kan inte stoppa. Jag kan snart bada i söta små stickmarkörer. Undrar vad jag ska göra med alla men som alla vet: ombyte förnöjer!

Här är lite smakprov på min kreativa rusch!


Till vänster ser man mina cenitlerafigurer! Det är nyckelpigor de som hänger längst till vänster men ringarna ville tydligen inte samarbeta. WIIIE! Det här är superkul. Jag måste fortsätta. 

Ciao! 

måndag 20 juni 2011

Sociala klubben

Idag har jag haft mycket kvalitetstid. Jag har fått:

  • En lunch-dejt med min mor.
  • en lång visit bland Panduros REA! Inte allt för skonsamt för min plånbok men mitt pysselego blev mäkta nöjd.
  • Jag fick laga mat, vilket jag har saknat lite för det är som meditation. 
  • Jag fick pyssla lit emed min kära syster som var helt lyrisk över att göra "en rulle" som skulle bli nyckelpigspärlor. 
  • OCH jag fick pyssla själv och gjorde klart dessa pärlor samt några jordgubbar att använda som stickmarkörer. 
Nu sitter jag och pappa som två socialt handikappade med Johan Falk igång och var sin elektronikpryl i knäet. Då jag lade beslag på datorn så fick han läsa mailen på mobilen. To bad...

Tjollahopp!

söndag 19 juni 2011

Inspirationen flödar, eller nått...

GAHHH! Min inspiration börjar komma tillbaka! Tänk vad lite ikappläsning av kreativa bloggar kan göra för ens urtorkade vattenhål av inspiration. Det enda jag lite stör mig på nu och som tränger undan mina formidabla formuleringar är gatuarbetarna som trotsar ledigheten och börjar jobba utanför mitt fönster klockan åtta en söndagkväll. What's up with that?! Fönstret måste stängas, det med basta.

Jag har lite svårt med människor som inte känner att de har bättre saker att ägna sig åt än att jobba den dagen alla ser som ledig. Som varit ledig dag ända sedan Jesus hävdade att det fanns en gud som krävde att alla människor skulle vila på samma dag och att samhället då skulle stå stilla. Tur är väl det att vi kommit bort lite från den vidskepelsen så att världen rullar lite framåt. Men klockan halv nio en söndagkväll? Någon motta får det faktiskt vara.

Jo, inspirationen!! Jag har äntligen insett vad jag vill sysselsätta mig med några dagar framöver. Detta tack vare Clara som stickat dessa fina vantarna:

Mönstret hittar man här. Bilden är Claras men ska försöka färdigställa ett par och posta själv. En annan av bloggarna jag läser, Okej Då, har pysslat med fina stickmarkörer. Jag har äntligen, efter lite googlande fattat hur dessa underbara skapelser ska användas och känner mig faktiskt lite dum för att jag inte kommit på det tidigare. Jag menar teknolog och allt. Nu ska jag dock göra mina egna! Det är dessutom en perfekt minipresent till folk som stickar eller kan tvingas börja! cenitlera skall införskaffas imorgon tillsammans med små ringar. Pärlorhar jag så det räcker och blir över.

Ett annat område där inspirationen sedan länge avdunstat är fotot. Jag har varken haft tid eller ork men nu är jag så inspirerad att jag tror jag spricker! Midsommar snart och med fyra prinsessor vid samma midsommarstång kommer jag nog bli mer än fullproppad med fina kort. Jag ska försöka börja fota analogt också. Det är jag riktigt sugen på. Det är lite mer spänning i vardagen när man inte vet hur det kommer bli.

För att spä på den där retrokänslan jag arbetade upp under dagen-då-jag-inte-gjort-ett-skit så började jag gå tillbaka i tiden. I brist på serier att följa, då Glee, doctor Who och vampire diaries (den sista endast för att det är lite extra blod i tillvaron när true blood inte sänds) tagit sommaruppehåll, såg jag till att färdas bakåt i tiden till 1963. Det var då resorna med the doctor startade och varför inte bilda sig lite till i nördkulturen och se de första, svartvita avsnitten av denna rymdhjälte?


Det är skönt att känna att tillvaron går att fylla igen. Det gör det enklare att välja att inte göra någonting.

lördag 18 juni 2011

Vad är väl en bal på slottet?

Jag har fruktansvärt tråkigt. Går runt och känner mig olustig och omotiverad. Är allmänt sur och tråkig samt förpestar min omgivning hela tiden. Jag känner mig dum på riktigt. PMS? Ja, jo, om det var så att det var postmenstruellt syndrom kanske. Vad är det här? Det är inte såhär sommaren ska gå till. Det ska vara kvällar där man sitter i solen och tar en öl eller tjötar till två på natten innan man inser att man måste upp vid sju. Inte sitta och sura en hel dag.

Jag vill hitta på något men jag orkar inte dra i det. Jag vill sysselsätta mig med något men vet inte vad. Jag vill läsa men inte ligga still. Jag vill sticka men inte köpa något nytt innan jag färdig med de saker jag håller på med (som jag inte har lust att fortsätta med). Jag vill sy men vet att jag kommer tröttna innan jag hunnit hitta ett mönster. Jag vill shopa, men sparar till Prag. Samtidigt så känns det som om det är det enda som får mig på bättre humör. (I fem minuter...) GAH! På nått vis är det som att mitt liv består av paradoxer. Jag känner mig som Butter i snövit. Kort och sur som en citron. Cynisk är jag också. FY!

Jag behöver hitta på något.

tisdag 14 juni 2011

helt knappt

Två dagar har jag haft massor att skriva om. Två dagar har jag haft fullt upp. Två dagar har jag känt att jag vill ha ett eget litet kryp in någon stans där man inte hittar mig i första taget. Det enda jag ber om är en läslampa och mycket ljudisolering. Det är ovant att leva i en småbarnsfamilj och lika mycket som det är mysigt är det ganska jobbigt, men nu till de saker jag velat skriva.

I kronologisk ordning:

Igår var jag på Bob hund. Med ganska höga förhoppningar sen Götaplatsen 2009 (oj vad tiden går fort). Jag vet inte om det var för att jag under de knappa två åren slarvat med att lyssna in mig på den geniala musiken eller för att jag varit på pisshumör ett tag? Om det berodde på vädret eller att jag börjar bli gammal med inställningen det var bättre förr redan vid tjugo års ålder (hujeda mig)? Eller en kombination av de tre förstnämnda för det var verkligen inte det bästa jag sett. Iväg kom jag i alla fall med ett tygmärke att sätta på min overall.

Lite besviken började jag min färd hemåt. Det tog en timma. Konstiga omdragningar i trafiken och vändningar på Linneplatsen. Det läskiga var att jag inte över huvud taget lade märke till den nymodiga vägen förrän jag insåg att jag var på väg att åka förbi min mosters gamla lägenhet på Brunnsgatan. Det är läskigt när man känner sig som en turist och helt borttappad i sin egen hemstad.

Innan detta (så mycket för kronologi) för att samla lite vuxenpoäng deltog jag, på jobbet, i mitt första video-möte. Något av den jobbigaste situationen jag varit med om. Fruktansvärt att se sig själv till höger om den stora bilden på människor som tydligen satt i stockholm och inse att den bilden är omvänd där. Satt helt och tänkte på hur jag skulle undvika att klia mig på konstiga ställen. Näsan till exempel. Varför börjar det alltid klia på näsan när man inte kan klia?

Noga hade jag varit att stänga av ljudet på mobiltelefonen också. Dock glömde jag att jag ställt alarm på när det var dags att byta vatten i ultraljudsbadet. När mobilen ringde tittade jag lite förvånad över att någon glömt stänga av ljudet på sin mobiltelefon. Det tog ett tag att inse att det var i min ficka det pep. Pinsamt. Lyckligtvis var det innan den nya enhetschefen, bokstavligen, kom in i bilden.

Dag 2:
Jag har varit lite nere och allmänt sur och tråkig några dagar. Jag trodde lite livemusik skulle råda bot på det,  men icke. Idag fick jag ett tillfälle att utöva en ny exorcism mot mitt dåliga humör. Dåligt med koftor hos pappa blev en tillräckligt bra anledning för att bryta köpstoppet inför Prag. (Som jag ska till om tre veckor!!) Jag tycker dock att jag var duktig som var inne och kollade både på monki och på weekday (där det dessutom var rea) utan att köpa något förrän på H&M-rean. Två lite tjockare tröjor blir bra att ha på det kalla labbet.

Inte blev jag så mycket gladare men det fördrev några timmar hemifrån med egentid. Jag längtar lite tills småbarnen blir lite större. Egentid gör att man kan tänka lite. Och när man tänker blir man konstigt nog ganska uppmärksam på vissa detlajer. Typ som vad folk har på mig. Idag var det två outfits som verkligen fick mig att fnissa till lite för mig själv.

Den första bars av en medelålders man. Iklädd neongula joggingskor, löpartights och vit seglarjacka som, med de tightsen, såg ut att vara två storlekar förbi. Han såg ut lite som en borttappad dykare. ruskigt komisk gick han, hurtigt studsande, gatan fram. Den andra associationen var en tjej som tyckte att getingar var på modet. Med tights som skar in lite för mycket kändes det som om hon fick till outfiten perfekt. Bara gadden som saknades. Tråkigt nog var detta tredje försök till uppmuntran inte heller lyckat nog för en längre period.  

Jag var även inne och gluttade på Designtorget. Intresset låg i ett par örhängen med ugglor som jag funderade på att kanske unna mig när lönen kom. Jag råkade dock komma ut med en knapp. Den låg i en skål och kostade 20 kr. Det var den första knappen jag plockad upp helt randome och budskapet skrek: "Köp mig!" På knappen stod det: "Otur är mitt namn". Hur träffande detta än var (och det kommer bli snyggt som bara den på min overall) fick det inte heller upp mitt humör. Så nu har jag barikaderat mig här vid datorn och tänker sitta här ett tag. Vilket är en av anledningarna till detta mastodontinlägg. Jag håller tummarna för en vändning av mood till helgen. För nu är jag helt knäpp.

Puss och kram, skumbanan.

lördag 11 juni 2011

Caleth you cometh I

...and it's just how it is.

The Ark turnerar sin sista turné och det är, lite ledsen i hjärtat jag säger hej då till en epok. Själva epoken lämnade jag nog för några år sedan men det är inte förrän nu jag insett att den inte kommer tillbaka. Vid närmare efter tanke tror jag inte att jag vill att den ska återupplevas. Dock innehåller den ganska många musikminnen och man blir faktiskt ganska nostalgisk när "Clame for Fame, Clamour for Glamour" råkar skråla ut från högtalarna av mer eller mindre en slump. (Johan satte på radion vid precis rätt tillfälle och man fick ett helt halvt P3 Star hejdå-sägande!)

Det är bara en artist jag har fler musikminnen ifrån - läs så många att det är svårt att särskilja dem - och det är Håkan Hellström. Till skillnad från the Ark har denna vardagshjälte inte riktigt fallit ur spotifylistorna än, men icke desto mindre härstammar de från samma tid i mitt liv. Den tid när man inte missade en enda konsert. Så många räcken jag ståt och hoppat framför. Det är lite sorgligt att aldrig få uppleva det igen även om det inte hade varit detsamma.

Dock slår hjärtat ett extra slag när man hör en av sina favoriter och mest glammiga låtar och inser att det är rätt skönt att ha kommit till den åldern att man inser att man kan vara nostalgisk över något. Jag ser fram emot mycket mer hoppande, inte minst i sommar, och säger Ark - caleth you cometh I!

tisdag 7 juni 2011

Bästtrafik...

...är inte ekvivalent med Västtrafik. Snacka om att inte vilja att folk ska åka med ens kolektivtrafik. Det är dyrt som skam och man har tio olika åldersgränser för olika biljetter. Tydligen så är jag fortfarande ungdom tills jag är 26 på områdesladdningar men fritidskortet går ut efter 20 års ålder. För 21-åringar som pluggar har ju mycket mer pengar att röra sig med på sommaren. På enkelbiljett åker man dessutom som vuxen efter arton. Galet. Gör det enkelt så kanske folk slutar ta bilen. Subventionera för studenter så kanske de har en ansenlig chans att faktiskt klara sig den första månaden på sommaren när de flesta är beroende av hyggliga föräldrar.

Det känns som om man tar trafikproblemen i Göteborgs stad från lite fel vinkel när man börjar prata om stadstullar. Särskilt när en skrotig och skumpig spårvagnsfärd där man knappt kan höra vad man tänker känns som ett helgerån. Få folk att åka kollektivt! Hur löser vi det? Det är inte raketforskning direkt. Man tycker ju att politiker borde klara av den hjärngympan en aning bättre.

Idag har jag börjat jobba. Halvtid förvisso men jag är helt slutkörd. Detta kan ha att göra med tre små trollungar som behövde passning på eftermiddagen. Jag behöver vänja mig, det kommer fler tillfällen att träffa de små kravall-bebisarna och Saga. Ett extraknäck som barnvakt blir lite extra klirr i kassan. Jag hoppas dock jag vänjer mig för jag kände mig lite skamsen när jag sprang till bussen i mer eller mindre panik, men jag hade ju busskortet att skylla på. Stressen minskade därför inte när jag fem i sju stämplade min systers skolkort på brunnsparken som slutar fungera klockan sju.

Skjut mig! Nu ska jag gå och sticka bebistofflor till lilla X. Spänningen i den Söderlundska släkten är stor över vad det lilla knyttet ska heta.

söndag 5 juni 2011

Hem ljuva hem

Sommaren slog oss med storm och dagen har innehållit svett i mängder. Super-stickaren tillika moster Linnea flyttade varvid hjälp behövdes. Sedan, efter ett kort besök på BB för att träffa den nya kusinen, ännu en tjej till tjej-maffian(!), kom jag äntligen hem och det tog inte många minuter förrän jag sov i soffan framför matlagningsprogrammet nummer ett. Idag var det lite väl mansgrisigt dock, men matgrisen såg ruskigt god ut när den tillagades. Jag vill också ha råd med fina råvaror och plats i frysen för mycket mat.

Att jag somnade har nog mest att göra med att jag har oförtjänt trevliga grannar. Otaliga alfapetomgångar har spelats följt av hinkmängder av te som kokats. Roliga nätter men ikväll blir det tidigt i säng om jag ska orka jobba på tisdag. 

Oundvikligt när man kommer hem är att genast sätta igång att irritera sig över småsaker.
  • Klaras ständiga tjat om att hon är otränad. (Du snittar 6 min per kilometer och tränar sju dagar i veckan! Idag har du dessutom spelat match. Så sitter man själv där och våndas över att man aldrig kan få sitt lata arsle ner till gymmet.)
  • En annan liten välkomstpresent hade den gamla damen som bott hos oss i tio år lagt på min fönsterbräda i form av en fin och prydlig kattspya. Mysigt! 
Jag skulle kunna fortsätta men just nu överväger nog ändå den sköna kännslan av mitt eget rum och katten som kommer förbi en och stryker sig mot benen innan hon hoppar vidare på sina äventyr. Diskamaskinen är ett plus i kanten. Ingen handdisk på flera månader! Har jag kommit till himlen?  Nu blir det Poirot om en och en halv timme och färdigställande av Linneas 30-årspresent samt ännu mera te.

Det är skönt att vara hemma!

onsdag 1 juni 2011

Fy fan vad jag är bra

Låten skallar över lunds gator och torg en dag som denna. Så här ett år och 60 lästa högskolepoäng - hur många tagna det blir får vi se om några veckor -har jag kommit till slutsatsen att jag vill göra det igen! Ta studenten alltså, inte gymnasiet...

Svart av avund håller jag mig därför borta från stadens gator och torg - och parker, för att mysa ner mig med grillning och overallspimpning tillsammans med sexet. Märk väl att vi är hemma hos mig. Det bästa med att faktiskt ha sammankomster hemma hos sig själv är att man aldrig är mer än 30m från sin säng.

Sjung om studentens lyckliga da'r, jovisst, men det är allt rätt bra skönt med sommarlov också.

tisdag 24 maj 2011

wonderful fay

Är det inte underbart när allt går som det ska. Allt bara flyter och du känner dig som ett med tillvaron. Du får som små insights att inget kan stoppa dig. Du är Pippi redo att erövra de sju  haven. Du har Jack Sparrows kompass i högsta hugg och du tar klivet över cykelkorgen, som åter igen fått ben och ställt sig ivägen för ditt mål, istället för i den och halvt slår ihjäl dig på kuppen.


Det där hände faktiskt igår. Helt livsfarligt, jag måste komma ihåg att byta lampan i hallen. Det uppmålade scenariot ovan är förresten inte min dag. Ibland tror jag att det faktiskt är fysiskt omöjligt att ha en sådan dag och alla som vill bevisa motsatsen och alltid ser allt positivt på saken vill jag just nu bara slå. Vad är det för postitivt med att sätta foten i en cykelkorg?! Fast tekniskt sett har det ju inte med dagen att göra.

Så när man vaknar och himlen fullkomligt öppnar sin famn mot en (Inte positivt för när himlen känns som om den öppnar sin famn innebär det att den är nära. När himlen är nära är den ofta grå och plaskande.) och man bara känner i stortån att det här kommer inte bli trevligt. Mycket riktigt.

Trots att himlen fattade vinken när jag mentalt svor en salva otäcka förnedrande ord har jag idag lyckats låsa in mina nycklar i tvättstugan, lägga ofantligt dyrbar tid på att återfå dessa nycklar och "räknat" två övningar i matten. "Men räknat två övningar" tänker ni, "det är ju många tal, duktigt!" Märk då att jag satt räknat inom "". Jag tycker nämligen inte att sitta och stirra i en halvtimme på ett tal för att sedan ringa in det och gå vidare till nästa kan räknas så mycket till att räkna.

Alltsammans har detta lett till en ofantlig tentaångest med en dryg vecka (!) kvar till tentan. Det är ofantliga mängder tid. Så varför oroa sig?! Till råga på allt insåg jag nu att det första stycket av min babytröja (till blivande kusin...) är två cm kortare på ärmen än det andra.

Jag älskar mitt liv...

torsdag 19 maj 2011

Du känner dig själv bäst

Är det inte underbart när man motiverar sig själv att göra något som man vet kommer gå åt helvette?  "Nej, men du kan städa imorn. Skit i att skjuta in lådan under sängen." Likt förbannat så slår man stortån skithårt i kanten när man ska gå och lägga sig. Sånt här händer mig rätt ofta och idag insåg jag att det kanske finns en vits till att ens mor och far tjatar om en del saker och att man ska göra de direkt.

Igår tog nämligen toapappret på toaletten slut och rösten var där som på en sekund. "Nej, men det kommer du ihåg nästa gång du ska gå på toa." Mycket riktigt sitter man sen där och förbannar sig själv. Nog för att det är mysigt att bo i korridor och inte helt själv men man kan inte riktigt skrika på någon att pappret tagit slut.

Nu kommer nästa röst:
"Diska grötkastrullen innan det fastnar i kanten... äh jag kan skrubba extra hårt senare."

tisdag 17 maj 2011

Spara eller slösa

Kommer ni ihåg den gamla goda tiden på lågstadiet när man fick KP i skolan nån gång ibland. Tror till och med jag prenumererade en gång och jag minns skräcken när jag insåg att jag hade runt 70 brev att svara på efter att ha sänt in en brevvänsansökan. I denna eminenta tidning, som säkerligen tappat sin charm vid det här laget som med allt annat - till exempel Björnes magasin, alla nyproducerade barnprogram, samt alla godisar (inte lösgodis) som var grymt roliga och nu bara är tacky, fanns en serie kallad Spara och Slösa. Jag har alltid profilerat mig med slösa och jag kan säga att denna månad har jag lyckats eminent. Speciellt med tanke på det stundande sommarlovet utan jobb.

I övrigt verkar jag har kommit i någon sorts trots mot mig själv. Jag undviker träningar, trots att jag fått ett träningspass inplanerat och planen att faktiskt komma igång innan sommaren så att det är enklare att fortsätta. Förutom detta ignorerar jag slutspurten och finner varje undvikningsmoment för att slippa plugga. Har precis plockat upp i mitt rum OCH städat köket. Nu är det dock dags att antingen ge sig själv en rak höger eller stoppa huvudet i en iskall dusch för att komma igång med förberedelserna inför det muntliga framförandet imorn.

söndag 8 maj 2011

Borta bra men hemma bäst

Lite underligt dock när man har två hemma och inte riktigt vet vad som är bäst. Vad som är skönt i alla fall är att få sitta i grymma läderfåtöljer med WiFi på bussen tillbaka till Lund och eget boende. Förstår inte riktigt hur jag ska klara att bo hemma en hel sommar sen. Även om det är mysigt att komma hemhem så är det faktiskt också ganska skönt att komma tillbaka till att rå sig själv.

Nu lämnar vi Sveriges nog i särklass tråkigaste busstation i Helsingborg och det är inte mer än en halvtimme kvar tills jag ska släpa min ofantligt tunga väska hem. Jag längtar redan efter den där koppen rykande hett te i köket med min stickning och se vad alla korridorare haft för sig hela veckan. Fast ärligt så längtar jag nog lite tillbaka redan. Det är rätt skönt att hälsa på i verkligheten ibland.

onsdag 4 maj 2011

Integraler som vattenfall ur öronen

Jag är hemhemma. Hade det inte varit för att jag har fem veckors matte att plugga igen så hade vistelsen varit optimal. Den här gången kan jag inte ens säga att det beror på att jag själv slarvat under läsperioden. Helt galet hur två andra ämnen kan utmanövrera ett annat så fullständigt. Tänk om integraler kunde vara så simpelt som på gymnasiet. Det vore underbart tycker jag.

söndag 1 maj 2011

Guld och gröna skogar

Nu är det definitivt, jag har inget jobb i sommar. För första gången sen sommaren innan åttan är jag alltså ledig hela sommaren och inte nog med det, det är också mitt längsta någonsin. Detta kräver alltså noggrant planering och mental förberedelse då jag inte är så bra på att vara sysslolös. Se på mig nu bara, precis hemkommen till Göteborg och får intala mig själv att det är ok att vara utan något att göra var tionde minut. Så planen för sommarem blir alltså att hitta på allt jag annars inte hinner och därmed ska en checklista skrivas. En sak jag länge velat ha tid för är att läsa alla de klassiker man ska ha läst och nu kan jag ha de med mig i fickan när jag beger mig ut i världen (korta resor för annat här jag inte råd med :p). Jag hittade nämligen en app med ett elektroniskt bibliotek med alla klassiker färdiga att ladda ner till sin läsplatta - läs urkassa mobiltelefon. Prioritet ett i sommar blir dock körkort men varför inte blanda upp den tråkiga teorin med lite högkulturell läsning i form av Sherlock Holms eller Mobydick?
Published with Blogger-droid v1.6.7

fredag 29 april 2011

Kvalborg, åh nog har man kval alltid

Faktum är att jag har haft kval hela veckan men idag tog jag mig hårt i kragen, tryckte upp mig mot väggen och hotade med utegångsförbud om jag inte städade mitt rum. Nu doftar det härligt av WC-anka från toaletten och högar har flyttats från en till en annan - har fortfarande inga hyllor (ergo sum ingen stans att göra av alla böcker och prylar). Ser riktigt bra ut faktiskt om det inte vore för en sak.

Det ligger påmin säng en gigantisk hög som ska ner i källaren. Det är egentligen inte högen i sg som är problemet trots att denna hög legat iögonfallande mitt på golvet hela veckan och den inte kom ner på hela den tiden. Nej, det är själva förrådet som är problemet, eller egentligen låset. Nu kommer många kära familjemedlemmar skrata ganska hjärtligt när de hör detta men jag har lyckats tappa bort nycklarna till hänglåset... i ett rum på 21km. Jag vet inte hur, jag bara lyckas. Kombinationslås och bultsax är mitt nästa quest och om någon skulle besöka mitt fullproppade hem under morgondagen så får jag väll kontra med frågan om de stjäl cyklar och i så fall råkar ha sina verktyg i bakfickan.

måndag 25 april 2011

What a wonderful world

Är det inte underbart. Här kommer man hem efter en underbar och solig vecka med kombinationen skidåkning/ solsemester och finner sitt land i grönska och lika skön sommarvärme som i dalen endast för att stänga in sig i en källare med sitt absoluta favoritprogram, MATLAB. Det gör verkligen aldrig som man vill, bara som man skriver. Har suttit i en halvtimme och försökt hitta ett fel innan jag inser att jag bara har sju element i matrisen som jag försöker sumera mellan element tre och åtta. Bra jobbat.

Då är det lätt att man svävar iväg till soldränkta, spetsiga toppar och mjölksyran som pumpar i benen. Höjderna som suger till i magen när man råkar höja blicken ut över kanterna ner i dalen. Kontrasten att färdas ner med stolslift till grönskan och sommarvärmen efter en dag så fullspäckad med skidåkning att man inte är säker på att man kommer orka ta sig upp för backen till centret. Personerna som man lärt känna.

Vi äntrade Argentière med attityden (och tejpen) "Det aer for vildt" och gick och la oss klockan 22 de tre första kvällarna. Vi lämnade inte Frankrike så mycket mer party än när vi kom men med en månads skrattande uppdämt som reserv. Det kan man ju tycka vara något positivt men tyvärr gör den bara ångesten än värre. Sällan har jag kännt mig så ihålig för att komma tillbaka till vardagen och det beror nog inte endast på den stundande tentan i programmet från helvettet. Tror ni att man kan underteckna något kontrakt i sitt blod så man får all kunskap i MATLAB man behöver för resten av sitt liv?

Antar att det är dags att slita sig från dagdrömmandet och återgå till tentan från 2009 där jag löst en uppgift av tre på en timme (hela tentan är på två timmar). Wish me luck och om ni ser mig vandra runt utanför KC de närmaste timmarna får ni lov att gå fram och slå lite vett i mig.

söndag 10 april 2011

Ett fullkomligt kaos

Ja, det är väl lite mer av en tradition att man som en del av den söderlundska släkten är asstressad och lite lätt vårdeprimerad så här års. Då jag redan avklarat den deprimerad biten i förra läsperioden är det väl inte mer än rätt att jag så här tätt inpå påsk tar itu med den asstressade delen.

Jag brukar tycka att jag faktiskt kan hantera stress ganska så bra och också systematiskt få gjort det jag ska. Ha, säger alla områden i mitt liv och spottar på mig saker som måste göras. Jag vill bara ha påsklov och samtidigt så är jag mer och mer livrädd för varje minut som går. Jag skulle vilja lära mig det här med att böja rumtiden men inser att jag nog i så fall valt fel utbildning.

Det som är viktigt när en sån här tid slår en med en stålhandske med extra påsatt knogjärn är att man har stenkoll på listor. Det funkar i 99% av fallen ypperligt för så fort du får en ynka liten minut över vet du vad du ska göra. Det här fallet hamnar i den enprocentiga delen som står för att man blir helt och fullkomligt appatisk. Så vad ägnar jag min lediga tid åt?


  1. Jag stirrar appatiskt ut i rymden gärna liggandes i fosterställning eller sittandes som en boll och gungar fram och tillbaka. 
  2. Jag stickar.
Med tanke på att jag snart har en väldigt lång bussresa framför mig tycker man ju att man borde göra lite mer av tiden än att sticka eftersom det är typ det man kan ägna en bussresa åt. 

Nu ska jag dock sluta gräma mig och försöka ge mig själv ett par örfilar så jag kommer igång. Ska genask kassta mig in i hissen och åka upp och kolla hur Hanna har löst sin lab så att jag lossnar från mitt tomma huvud. 

En liten symbolisk låt så här på slutet kan ju dock inte skada. 

onsdag 30 mars 2011

Inte för att jag vet hur, men...

Jag har bestämt mig för att jag vill ta upp fotot på allvar. Jag försökte mig på något sorts självporträttaktigt, gick inte så bra, men jag vill försöka ha med migmin kamera lite. Vilket är svårt med alla böcker och shit jag jämt släpar på. Skulle vilja fota lite analogt också. Dyrt med film dock.

Jag är inte alls inspirerad med birollen i I am Number Four. Inte alls... (Vem kan klandra mig? Hon är snygg, estetisk OCH får den snygga killen, inte i slutet utan i mitten av filmen! I MITTEN!)

Så nu ska jag bara hitta tid så ska jag också kan fota hela tiden och kunna bli bra på kort... Vi börjar med att försöka hitta tid att fota över huvud taget tycker jag.

måndag 28 mars 2011

Kvart efter läggdags

Idag har jag varit sådär äckligt jet-lagad. Och nej jag tog inte en sista minuten till USA över helgen och sen susade tillbaka med nästa plan hem utan jag har varit påverkad av den lilla tidsomställning som skett i vårt eget avlånga land. Jag vägrar att ens försöka överlägga om det har något att göra med att jag och Hanna såg på National Tresure 2 igår till klockan mer än lovligt närmade sig midnatt. Inte nog med det så kan jag inte få ändan ur fel ända på sängen och gå och borsta tänderna. Därför har jag kommit på en ny offensiv.

Eftersom jag är sjukt trött på mornarna så ska jag testa om det funkar att sluta snooza och på det sättet kunna sova lite längre. Jag är dock ganska slug på morgonen och övertalas väldigt lätt av djävulen på min vänstra axel med  den dissfunktionella mat och sov-klockan i sin hand. Därför har jag nu placerat mobilen runt hörnet vid dörren till badrummet. Har jag kommit så långt kan jag ju lika gärna fortsätta eller hur?

Bara för att jag inte litar till hundra procent på mig själv när det gäller att stiga upp från min extremt sköna säng. Ställer jag den bara tio minuter efter min vanliga tid. Jag förväntar mig dock kunna förlänga denna sovmorgon inom snar framtid.

Nu har jag dragit över ytterligare tio minuter på min försenade läggning så det är nog dags att sätta på ljudboken med Douglas Adams - Life, the Universe and everything. (Den som har i åtanke att mobba mig för mitt behov av ljudböcker kan ju ha i åtanke att det i alla fall inte längre är Harry Potter -på svenska - som vaggar mig till sömns.)

måndag 21 mars 2011

Someday's

Ni vet de där dagarna när man egentligen borde stanna hemma, jag borde lära mig att läsa de tecknen.Trots en riktigt skitig dag slutar den ganska lyckligt, så ni inte blir helt deprimerade när jag berättar.

Tecken ett:
När klockan ringer för sjunde gången och du sätter dig lagom groggy upp i sängen och hela världen gungar lätt för att man är helt utslagen efter helgen - tack för den föresten Linnea det var grymt kul! Du sitter i minst en kvart och stirrar ut i rymden och varje plagg tar fem minuter att ta på dig vilket gör att du endast hinner roffa åt dig några mackor på vägen och slänga ner en lunchlåda i veckan.

Tecken två:
När din kompis väntat i fem minuter vid cyklarna och du fumlar med låsen som en dåre innan ni tillslut kommer iväg. Du cyklar tio meter och tänker; "vänta lite, det här känns väldigt vobligt", och två sekunder inser att man nog inte ska pumpa däcken på kvällen när det är betydligt varmare på dagen. Särskilt när man är veckan innan studiestöd och inte har några pengar på busskortet. Räddaren i nöden Hanna lånar ut sitt kort och jag bestämde mig för att börja om och gå tillbaka in och äta frukost.

Tecken tre:
Du ger upp på tanken att komma iväg till andra halvan av föreläsningen och är duktig nog att läsa det missade på matten och sedan unnar dig ett avsnitt Glee och nästan börjar gråta. Varefter du somnar och upplever en repris av morgonens hetsiga dåsighet.

Tecken fyra:
Du stiger på bussen med vad du tror är din vita riddares (läs Hannas, det är ont om riddare i mitt liv, oavsett färg) lånade busskort och får det nekat. Några sekunder senare inser du att det är månadskortet du använde när du bodde långt ifrån skolan. Uppgivet hoppar du av bussen och börjar ilsket gå hemåt så snabbt att ditt personliga åskmoln får svårt att hänga på. Halvägs hem inser du när du lägger ner busskortet i väskan igen att det busskort du egentligen sökte ligger på andra sidan mobiltelefonen.

Jag fick dock ett glädjande resultat på Organkemi och nu har jag tillbringat en lugn kväll med Hanna och en riktigt Amandig film med extra chees. Tyvärr han jag inte alls med att plugga något men imorn blir det en heldag och jag är faktiskt nästan pepp. Om jag kommer upp.

onsdag 9 mars 2011

avstånd är för mig en gåta

Någon gång för längesedan när jag nykommen till Lund drog av e-strängen på Sebastians gitarr insåg jag hur få musikaffärer det finns i Lund. Det finns en och, nybliven lundensare och naiv som jag var, tycktes den ligga nära långt-bort-i-stan. När jag nu går igenom mina saker i rummet - btw. shit vad mycket saker man samlar på sig på ett halvår! - hittade jag en broschyr med studentrabatter vari denna musikaffär fanns. Eftersom jag inte kom ihåg var den låg så sökte jag på den på eniro. Det visade sig att den låg ca 200m från mitt nya hem. Jag tror jag kommer trivas.

Jag har dessutom kommit på vad jag ska fylla hålet vid väggen med. Jag ska ha en musikhörna! Det är inte klokt vad jag får plats med, jag kommer stortrivas. Mest på grund av musikhörnan tror jag. Gitarr och ett mycket bättre begagnat elpiano från artonhundratalet får det bli! Det kommer bli snyggt, det kommer bli retro och det går att fälla ihop om man behöver platsen till exempelvis en luftmadrass!

söndag 6 mars 2011

z=20-i

Imorgon har jag tenta. Jag kan inte sova. Det är på imaginära  tal. Som får mig att spy för tillfället. Därför sitter jag här och skriver och dricker varm mjölk med ingefära och honung. Mest för att nått sa mig att det skulle vara en bra kombination, japp, och att varm mjölk gör en sömnig. Det vet varenda kotte som har sett en Disneyfilm innehållande bebisar. DON'T TRY THIS AT HOME! 

Jag kom på den geniala idén att pressa ingefäran. Grymt smart, varför brukar man alltid riva den? Den blir ju bara trådig. Så jag pressade ner saften i mjölken vilket gick jättebra. Det var bara det att den blev inkapslad till en väldigt stark fettig gräddklump. Som jag nästan satte i halsen när jag fick i munnen. Ingen lugnande upplevelse direkt. Bortsett från det, och att det i övriga mjölken knappt blev någon ingefärssmak, var det rätt gott. 

Jag är tjugo nu, även om det inte märks på mitt val av dryck vid detta tillfälle. Eller val av film de senaste två dagarna. Det känns lite skumt. Särskilt eftersom jag håller på att flytta och skriva tentor på samma stund och bor kvar hos Wahlströms denna veckan. Det känns liksom inte som om något egentligen händer på riktigt. Snarare som om att alla spelar som vanligt. Till och med på systemet kändes det som om det inte var någon big deal att jag var inne och köpte en flaska vin. Jag känner mig snuvad på kakan. 

Det var mysigt att fylla år dock och gå på restaurang med alla jag gillar. Nu ska jag försöka sova, sen ska jag försöka överleva den här veckan varefter jag ska hem och mysa med alla mina släktingar och flytta ordentligt på söndag. Då kommer jag nog känna att det är på riktigt! 

Gonatt! 

torsdag 3 mars 2011

Million dollar baby

Aerobicdance var ju inte min grej kom jag underfund med här. Det var där emot box-pass. Jag riktigt kände hur mina aggressioner bara rann ut i handskarna för varje slag. Plötsligt kan jag förstå varför folk faktiskt boxas och hade det inte varit för de fula näsorna man får så hade jag nästan varit sugen att prova på det med. Jag har bara en liten oro. Detta över det faktum att jag ska flytta imorgon. 

Jag är nämligen den personen som alltid får träningsvärk två dagar efter jag tränat. Då kan jag med största sannolikhet säga att morgondagen kommer bli ett rent helvette eftersom jag vaknade med träningsvärk i morse. Troligtvis kan jag lägligt nog inte kunna lyfta armarna. Så synd...

Jag tänkte nu fira min sista kväll som nitton i fortsatt slaganda med boxande, snyggt svettiga, halvnakna män i Fight Club. Jag längtar redan till nästa onsdag när jag kan känna mig som Rocky igen. (Även om jag hatar de filmerna...) Förövrigt, hur bär man sig åt att svettas snyggt?! Jag vet att detta inte bara är på film, det känns som om jag alltid är tio gånger svettigare än de på samma pass. Nu kan jag inte direkt skylla på att jag är vältränad heller. 


onsdag 2 mars 2011

När ens samvete inte hänger med talar internet

Är det inte underligt att varje gång man lite skamset tänker tanken "jag kan nog hinna plugga lite även om jag ser ett avsnitt av den där serien som kommer idag" så råkar serien ha en veckas uppehåll. Lite väl talande för situationen tycker jag.

Igår var jag och hämtade ut mina nycklar, så nu känns det faktiskt som att jagkommer flytta på riktigt. Det är lite skrämmande att jag ska bo helt själv. Fast riktigt själv blir man väl aldrig i ett korridorsrum.

söndag 27 februari 2011

Vuxenoäng, eller?

Jag har adressändrat OCH skickat ut e-flyttkort idag. Det ni! Undrar just hur många vuxenpoäng det kan ge de kommer staplas på hög den här veckan har jag en känsla av. Gårdagens foxtrottdansande var bara början. (Förövrigt så mycket mer min grej än aerobic-dance.) Hämtar nycklarna på tisdag. Det kommer bli legend - vänta på det - dariskt. Låter inte alls lika slagkraftigt på svenska.

Ett tips från coachen: se inte ice age 3. Om ni skulle göra det, se den inte efter att ni blivit nedkylda av en svinkall nordanvind. (Ett tips från någon som just skrivit ett meningslöst inlägg om vuxenpoäng. Hmm...)

alldeles alladeles...

...ung. Ja, det var lite så igår. Jag tror att jag kan ha varit yngst på middagen. Skumt men väldigt trevligt. Jag tror att det kommer bli ännu trevligare när man faktiskt har tid att engagera sig lite mer i sektionen. Just nu så tar sexet all tid och hur mycket jag än skulle hinna med båda så har jag insett att det nog är nästan omöjligt att göra en fåret Dolly. 

Gårdagen var iaf väldigt lyckad. Jag insåg att jag i mörkret av min ovisshet trott att jag varit på bal innan. Jag är ledsen alla 92or som ser fram emot gymnasiebalen i vår, men det är låååångt ifrån sådär askungevackert och fint som det ska vara. 

Nu ska jag försöka undvika att plugga någon timme till sen är det dags att sparka sig själv endan och ta tag i sitt liv. Det hade varit lite enklare om man kände sig lite stressad inför matten och inte var fullt så ångestladdad inför kemitekniken. Tror jag behöver göra en exempeltenta i vardera ämne. Förhoppningsvis jämnar det ut någon sorts balans.

(Mindre än en vecka kvar till flytt och födelsedag!) 

torsdag 24 februari 2011

...

Jag är helt slut. Den här dagen har varit ganska omtumlande. Det började med en teknisk revolution i mitt sovrum fem minuter efter att jag trots allt bestämt mig för att det var värt att gå upp ur sängen och i alla fall öppna matteboken. Med teknisk revolution menar jag inte att jag fem minuter efter jag kastat mig upp ur sängen (läs snoozat i en kvart för andra gången denna morgon) började propagera för ett teknologstyre i Sverige och högre studielån. Nej det var teknologin som helt klart vände sig mot sin regent.

Nu är ju inte jag mycket till en regent inom teknik och omger mig därför med ett hov av rådgivare i form av folk som faktiskt kan det här med datorer. Det är värre, trots en pappa inom mobilbranschen, när min högra hand och språkrör - mobilen - inte riktigt gör som jag vill. I morse tyckte den att, trots strålande solsken, fåglarna gjorde ett uruselt jobb med att sjunga och bestämde sig därför att hjälpa till. Efter en kvarts febrila försök att stänga av alarmet gav jag upp och stängde av larmljudet. Fem timmar senare efter åtskilliga försök att råda bot på problemet, som jag också upptäckt var att skicka gamla sms till folk, och tre samtal till support - "ja, jag startade om och tog ur batteriet" - tvingades jag återställa fabriksinställningarna.

Som om inte detta vore nog bestämde sig skypeuppdaterarn att det var mycket mer spännande att uppdatera programmet på finska. Det tog typ en kvart där också och hitta var man bytte tillbaka till modersmålet. Inte nog med det så får mitt tangentbord för sig att utbrista små pip vid lösryckta tillfällen när de tröga tangenterna, shift, caps m.m, används. Och det där var början på min dag. Det blev som ni kanske förstod inte mycket räknande på förmiddagen.

Jag blev så sur efter nederlaget med telefonen att jag bestämde mig för att skita i allt vad träning och plugg hette och åka till Nova och shopa. Ett mycket bra beslut då jag spenderade mina sista slantar på ett underställ, världens sötaste klänning (sparar den till födelsedagen om en vecka!) samt ett par höga jeans.

Jag bestämde mig att köpa ett par mörkblå eftersom de svarta är slut överallt. När jag kommer till kassan ser jag ett par höga svarta jeans hänga längre bort. Det råkar vara storlek 27 som jag letat efter i två veckor! Ibland ska man ha tur. Sen kommer nästa tekniska problem, som visade sig vara problemet dagen-före-pengarna-kommer-problemet, när kortet inte funkar. Jag trodde för en sekund att någon övermäktig kraft verkligen utgick från att göra mitt liv surt dagen till ära. Dock kunde jag efter ett besök och några bortval ändå köpa jeansen. Nöjd!

onsdag 23 februari 2011

sol inne, vår i sinne

Jag vet, jag borde plugga på de totalt 73 föreningar jag måste lära mig namnen på tills imorn, men det är preci lika tråkigt som att plugga franskaglosor. (Linnéa, om du läser vill jag INTE ha någon smartiskommentar om hur mycket du älskar glosor och språk, tack....) Så jag loggar in till facebook. Dum idé. 

Jag är ett stort fan av converse, även på FB, som nog många andra, men jag vill till skillnad från många inte alls ha vita. Nä färg ska det vara och helst flera på samma sko. Lägligt nog har ju converse börjat med en säkert noga uträknad kampanj genom att lägga upp massa nyheter på sin fansite. HA BEGÄR!!! De här fick mig att börja söka bland deras kollektioner, under fliken bilder:


Så efter lite rotande, typ två sekunder, finner jag att de har en kollektion med grinchen!


Helt utan hänsyn för att jag inte alls kommer kunna ens drömma om att få tag i ett par, pengamässigt eller tidsmässigt. Jag gråter lite innomords. (Ganska mycket faktiskt, så min inre sol blev ännu mer undanskymd av februarimolnen.) Dock kommer väl våren tids nog, med eller utan ett par nya cons, i år också. Idag snöade det några cm igen... mutter...

P.S Hoppas ni förlåter mig om jag lägger upp fler bilder på skokonst närmaste dagarna.D.S

Gammal som gatan

Jag har upptäckt att aerobic-dance inte riktigt är min grej. Jag tror att bugg definitivt skulle kunna vara min grej, eller salsa, eller ballroom, eller street för den delen också. Men det här med hoppa runt med stuns i stegen och sträcka på tårna... Jag upptäckte ganska snabbt att det fans två steg jag gillade och det var de när man skulle åma sig lite extra framför spegeln (vilket jag mer än väl kan få utlopp för på vilket dansgolv jag vill). Resten var bra kondition men som sagt: snurrar och försöka dra upp knäna på ett snyggt sätt? Jag överträffade i alla fall den medelålders mannen längst bak som nog också föredrog de sexiga stegen, fast inte att utföra de kanske. Kramp i fötterna fick jag också.

Inte nog med att jag kände mig helt okoordinerad och väldigt slapp i rörelserna efter halva passet, jag har också med denna dansupplevelse och knappt två veckor kvar av tonåren märkt att jag börjar bli gammal. Stel som en kratta i vänstra sidan av ryggen ända upp till nacken när man vaknar. Inte ok! Nästa vecka blir det box-pass. Ge mig POWER!

måndag 21 februari 2011

förlåt...

Jag vet att de tär tredje inlägget idag, men jag har tråkigt och en viss ung herre han före in i duschen. Skönt om två veckor när man har egen toalett och egen dusch - på typ 1,5km totalt men petitesser. Jag längtar! Längtar, längtar, längtar, längtarlängtar, längtar LÄNGTAR! :D Fast jag kommer nog sakna sandby-borna lite gran. Jag får nog komma och hälsa på om jag vill iofs.

Jag pratade precis med mamma och såhär ser nu min födelsedag ut:
- 8.00 Säkerhetsföreläsning (förhoppningsvis med tilltugg i form av tårta utlovad av Erik och Pelle)
- 10.00 Matlabföreläsning (viktig då hon i princip går igenom vad vi ska göra på tentan...)
- Lunch + Mamma och Johan kommer ner med ett flyttlass!
- EM = Flytt
- Tidig kväll: Fördrink inhandlad av MOI!
- Senare kväll: Middag med familjer plus extrafamilj (påmin mig att det nog är dags att boka bord snart om vi ska få plats alla...)
- Sen kväll (dvs. innan datumsbytet) SOVA.
- Tidig lördag: Upp och plugga...

Planeringsfreak, jag? Nä det menar ni inte.

P.S berättade för mamma om i lördags. Jag skulle förklara anledningen till att jag var hemma i fas med soluppgången. Det löd såhär.
Jag: När vi var klara med städningen var ju klockan halv fem och då var det bara två timmar kvar tills min buss gick. Sen var det ju några som gått upp för att ha sexa i bastun så jag...
Mamma: Va sa du, hade de sex i bastun?!


Har jag gått in i väggen, eller bara fått en stekpanna i huvudet?

Extra inlägg:

Ville bara förklara att om jag är extra platt i pannan imorgon beror detta på att jag försökte lösa nomenklaturövningarna nedan. Där gäller det minsann att hålla tungan rätt i mun.

Vad är väl en bal på borgen?

Jag ska på bal!! På AF-borgen! Jag testade klänningen igår, jag har tänkt ut hur jag ska ha håret och jag kommer bli super fin!

(tänk er ett sånt där stopp ljud som när man snabbt drar nålen av en LP-skiva, testa inte detta hemma om det inte är din egen skiva. LP-skivor har nämligen oftast ett ganska högt affektionsvärde hos ägaren. Gör det inte heller med någon skiva ni faktiskt tänkt lyssna på i efterhand.)

Ja, stopp lite i backarna. Hur kul det än är att planera vad som ska hända på balen så är det faktiskt inte förrän på lördag. Innan dess ska det hinnas med att plugga till en dugga på torsdag (nomenklatur...) och ikappläsning i matten så att man är i fas att börja tentaplugga nästa vecka.

Tentan i matte är om precis två veckor! Jag förstår inte var den här läsperioden tog vägen. Det sa bara slurp så var tiden väck. Då finns det en positiv och en negativ nyhet. Matten känns absolut inte klurig, samt kemitekniken vet jag inte om jag kommer klara själv. Den första positiva nyheten kan också vändas till en dålig om man är på det humöret. Detta för att eftersom jag känner mig så säker på matten så är det inget som driver mig att plugga vilket kan leda till förödande konsekvenser på en tenta där man behöver komma ihåg spetskompetensen. Kemitekniken är omotiverande för att jag är osäker på om jag kommer klara den själv. I grupp är det inga som helst problem.

Så nu fram till torsdag är det nomenklatur till varje pris (kanske lite matte om jag är snäll). Vid mitten av nästa vecka är målet att känna sig tentaklar med matten och ge sig på kemitekniken med hårdhandskarna med en liten paus med en försmaksflytt samt födelsedagsmiddag med familjerna!

Idag kom jag dessutom på att jag saknar att sjunga. JÄTTEMYCKET! Så mycket att det nästan gör ont. Dock så räcker inte tiden med sexet åt riktigt. Nästa termin ska jag börja spexa, men jag vill så himla mycket mer. Jag vill hitta ett band - storband, symfoniorkester med lite coolare musik, en mindre jassensemble, det kvittar. Någonstans att en gång i veckan repa och ha någon/några spelningar i halvåret. Ska försöka ta sånglektioner i sommar så jag får igång rösten igen. Nu är det munkavel tills jag återfått rösten efter helgens borttappning. (Jag hittade den i flygvärdinnehatten, den hade hoppat in där och gömt sig när den märkte hur jag misshandlade den totalt.)

Det här är en sångdröm jag har:


söndag 20 februari 2011

Uppe med tuppen?

Jag har en fråga: 

Hur kan första bussen en söndagsmorgon vara en kvart sen?

Ett slag i magen för alla som pallrat sig upp med tuppen och ut i svinkylan för att ta sig från en plats till en annan en söndagsotta. Nej, ni som känner mig vet att jag inte pallrar mig upp i okristlig tid på en söndag, heller inte i denna morgon. Jag var på väg hem. 

Igår var vår första riktiga sittning där vi finansierade och styrde över alla plan och det var helt underbart. Så roligt. Temat är avslöjat och dansen är dansad med jubel bland publiken. Med två utomordentliga köksjobbare löste vi även maten medan vi var ute och fjantade oss på scen. Rösten tappades bot någonstans bland grytor och kastruller och vid tolv insåg man att "Nej, vi kommer inte här ifrån än på ganska många timmar". Trött var ett understatement, men sjukt kul hade vi i alla fall.

När vi väl var klara med disk och städning var klockan halv fem. En del gick upp till bastun för eftersexa medan vissa gick hem och då jag insåg att det bara var två timmar kvar till första bussen tyckte jag att det var mer lönt att sitta och snacka skit en stund. Det var något av en vårkänsla trots minus elva grader kallt att gå upp för backen i gryning. Bussfärden var riktigt mysig. Nu ska jag snart gå och lägga mig tror jag. 



Så här kul har man i köket! (Senare blir det lite mer att göra, särskilt om man är ute och tramsar...)

fredag 11 februari 2011

I know I'm lucky, but I just wanna go home

Ikväll ska jag åka hem. Det ska bli skönt, faktiskt. Jag börjar bli lite irriterd så som jag blir när något gnager mig och då brukar familjen vara ett bra bryt. Om inte annat längtar man lite tillbaka sen :P. Min syster har fyllt sjutton, och det fick mig att inse att jag snart är tjugo, med skräckblandad förtjusning bör tilläggas.Jag börjar bli gammal.

tisdag 8 februari 2011

Vår!

Idag var det nästan vår! (Om man bortser från efterdyningar av den storm som höll mig vaken in på småtimmarna i rädsla för ett regn av glassplitter över ansiktet.) Solen sken och fåglarna kvittrade. Helt underbart när man trallade ner till bussen en timme senare än vanligt med en välbehövd mini-sovmorgon och det var ljust. Det är då man blir sugen på vårkläder. Och det är då man funderar på var man var den här tiden förra året. Och det är då man råkar slinka på tangenterna och gå in på Forever21's hemsida och klicka sig in på New Arrivals. BIG MISSTAKE! Genom att bara kolla på kampanjbilden för vårens kollektion fick jag ett ha-begär.
Det är helt enkelt jag, precis som förra året... Deras vinterkläder som de reade ut var inte alls min grej. Om någon åker till USA så får de jättegärna ta med sig lite pengar från mig och gå lös i den här affären. Det kan nästan inte bli fel. Var också säker på att hitta en Miss Matched-affär och shopa lite strumpor med. Typ för en 50 $ borde räcka. Varför kom jag på den briljanta idén att åka till New York förra året?! Kommer bli svårt att matcha det. Särskilt när det mesta är urvuxet på bredden =/

måndag 7 februari 2011

Vad hände här?!

Jag har precis insett att klockan bara är tjugo över åtta och det är drygt en och en halv timma kvar till läggdags. Jag har en väldans massa tid och jag har ingen aning om vad jag ska göra med den. No, worries! Jag kan sticka upp den tiden lätt, men det var en sån skum känsla att faktiskt kunna sätta sig ner och inte göra någonting utan att få dåligt samvete över det. Jag borde ju ta den här tiden att städa dock =/. Se, så länge varade det...

söndag 6 februari 2011

42

Ångest, är ett ganska välanvänt ord. Ganska utslitet och lätt kastat över axeln för något som egentligen inte är så allvarligt. Jag använder det nog för ofta, men det kommer några gånger per halvår då jag faktiskt verkligen får ångest. Sällan över något som är verkligt allvarligt utan ofta över något vardagsval. Jag hatar vardagsval. Det spelar  ingen roll om det handlar om att välja te-sorter på ett café eller vad man ska orka släpa med sig i skolväskan. För det mesta bara tar jag en te-sort och så är det inte mer med det men frågan överraskar mig alltid.

När jag där emot börjar snurra in mig själv i en tankespiral som liknar en spagettirulle på en gaffel, blir jag lite lack på mig själv. Ett val som egentligen inte drabbar någon annan än mig själv. Något jag borde tycka är kul blir uppförstorat till Mont Blanc som jag måste klättra över. Då får jag först ångest över att behöva välja mellan två saker som skulle bli bra oavsett. Sen får jag ångest för att jag har valt, varefter jag får ångest och blir skrämd över att jag får ångest. Ibland undrar jag lite hur min hjärna är funtad. Det skulle behövas en superdator á la djupa tanken (datorn i liftarens guide till galaxen) för att räkna ut frågan om livet, Amandas hjärna och allting.

lördag 5 februari 2011

Point of no return

Vi har en bra föreläsare i organkemi. Jag har hittills bara somnat på en föreläsning, och det var när vi hade en stand in. Precis, jag somnade inte ens på den som var igår morse fastän det kändes som om jag dygnat i en vecka. Tanken i början var då den att det kanske ändå skulle gå att motivera sig lite mer till att plugga på detta dryga ämne då man helst vill göra det när läraren är inspirerande. My ass! Likt förbannat är det som att skickas tillbaka till trean igen.(Jag tyckte organkemin var pest och pina.)

Nu sitter jag här, halvt i pyjamas på sängkanten. Facebook är kollad tre gånger, jag har sett morgondagens Sherlock-avsnitt som jag inte hinner se imorgon, jag har stickat större delen av morgonen och börjar bli klar med första delen av näst i raden av presenter (varför fyller alla år på våren?!). Trotts stressen av dugga på torsdag som jag vet är bra att sätta så man slipper tenta sitter jag ändå och funderar på om det finns något annat att göra som är roligare. Duggorna blir dessutom svårare så de första är bra att plock poäng på.

Förutom att sticka funderar jag på följande sysselsättningar:
- Städa mitt rum (Det känns som att under min konstanta frånvaro denna veckan har jävulen i egen hög person bestämt sig för att dekorera om mitt rum till helvettet på jorden.)
- Räkna matte (Jag har en övning jag måste göra. Känns mycket mer lockande att sitta med den än att plugga på trivialnamn.)
- Kemiteknik (När jag faktiskt ens börjar fundera i banorna att jag kanske skulle plugga på de frivilliga kemiteknikinlämningarna, ämnet i fråga är pissvårt, när jag har den här tornar upp sig som ett mörkt moln på himlen ger mig ont i magen.)

Nu har jag dock nått botten. Jag får liksom sparka upp mig ur sängen och gå ner och sätta mig med min överstrykningspenna hur tråkigt det än är, hur stökigt mitt rum än är, hur mycket jag än skulle behöva osa. till krischan-balen eller packa till skiftet imorgon. Nu är det dags att ta tag i mina studier. Halva läsperioden kvar nu. Håll huvudet över vattnet, se fram emot allt roligt och ta en dag i taget. Det är mitt mål i februari.