Megalång mathandling var mödan värt

Jag har varit så fruktansvärt effektiv dag idag. Jag har skrivit labrapport, räknat ett mattetal tränat handlat i över en timme med Hanna. Nu sitter vi och får belöningen av vårt släpande av en hel veckas mat, VÄLDIGT mycket mat, och gnager på varsin färsk majskolv inköpt för endast fem riksdaler. City grosse är farligt.

Dagens sanning kom till vid frysdisken över samvetsdiskussionen över huruvida det var ok att köpa kyckling från Chile. "Hanna, vi är studenter. Rädda världen får vi göra när vi slutat skolan." Hur mycket det än skär i härtat. Antar att jag får njuta av mina fileter extra mycket.

Hej och välkommen till i-landet lagom

Jag har ett problem. Ärligt har jag nog egentligen rätt många problem men inget som man orkar ta tag i. Dagens problem handlar om att jag har massor av idéer som jag vill praktisera på mitt korridorsrum på 21kvm. Jag tror ni inser vart jag ska komma med det här. Det är den ständiga konfliken: plats(smartast lösning,x)=inkomst. Jag tror att detta problem innebär en linjär regretion.

Problemet i fråga grundar sig nog i att jag gillar att ha saker framme, där jag kan se dem. Naturligtvis innebär detta att jag inte bara övermöblerar mina tjugoen kvadratmeter utan också ständigt lever i mer eller mindre kaos. Vilket jag trivs i, men för att det inte ska gå över styr behövs det smarta lösningar som får vardagen att fungera.

Till höger i bild "tomma-väggfläcken-bredvid-toalettdörren"

Till väster i bild överbelamrad byrå två. 

Min egentliga syssla idag täcker skrivbordet. Till vänster i bild:överbelamrad byrå ett.

Nu till faktorn x i funktionen som idag är mina smycken. Just nu använder jag inte mina smycken vilket jag tycker är en fruktansvärd förlust. Detta beror på att allting ligger ihoptvinnat i en låda i den vita byrån till vänster. Lösningen till detta och mitt behov av ombonad, dvs. kaos, är ett smyckesträd. Då är ju den självklara frågan efter att ni beskådat mina bilder:

"Var i hela världen tänkte hon att hon skulle få plats med det?! "

Vilket är en mycket berättigad fråga. Då så mina vänner tänkte jag presentera er för "tomma-väggfläcken-bredvid-toalettdörren" till höger i första bilden. Den skymtas där i den första bilden. Jag har alltså hittat ett träd som är så fint och hade passat så bra men är typ två gånger så dyrt som orginalidén (som jag inte får plats med). Samtidigt behöver jag ha nya högtalare för jag är fruktansvärt trött på att förstöra musik med endast en diskantögtalare. Förstår ni nu mitt dilemma?! Jag antar att detta tål att tänkas på lite till. Tacksam för förslag i frågan.

90-talet ringde...

De vill ha tillbaks sin powerpointpesentation!

I extremt behov av nya högtalare. (Damn you dad som tidigt lärde mig skillnaden på bra ljud.) Till min studenbudgetts lycka är det inte så dyrt med hyfsat bra datrhögtalare, men seriöst, någon måste ju ta en titt på deras marknadsföring. Creatives högtalar-demo... Jag vet faktiskt inte om jag sa skratta eller gråta. Känner på något sätt att jag kanske inte riktigt är målgrupp för varan. De riktar sig nog till personer som fortfarande är kvar på 90-talet där allt med en "cool" musikslinga och en lyckad powerpointpresentation var high-tech. Mina häftiga högtalare har förvandlats till något skrattretande och troligtvis blir det mer efterforskning i högtalarfloran innan jag äntligen kan få höra ljud från båda hållen igen, med eller utan läkt öra.

http://se.creative.com/products/popup.asp?product=18732&nav=productDemo

Är det verkligen tanken som räknas?

Ett välkänt ordspråk men stämmer det i alla lägen? Hanselott frågade om jag ville gå med henne på shopingsprie på nova i jakt på den sammes höstgarderob och shopoholic som jag är tackade jag självklart ja, mot bättre vetande. Det blev några riktiga kap. Två framtida favoritplagg, tror jag, och Hanna fick sin önskade uppgradering  (även om jag fick slita henne ifrån de identiska, till varandra och de hon redan har, svarta skjortorna). Turen blev rättfärdigad endast med ett löfte om att plugga vid hemkomsten.

Nu tror ni att jag inte gjort annat än att suttit framför Facebook och "dag"drömt sen jag kom hem, och ni tror delvis rätt, men jag räknade i alla fall ett tal. Ärligt talat är jag så trött att jag tror att jag när som helst kommer falla med pannan ner i tangentbordet. Därför får mitt dåliga samvete växa lite. Det stillas med hjälp av spotify och löften om morgondagen. Jag behöver nog skräpa mig lite. En gnutta. Jag har faktiskt i själva verket suget att ta tag i mitt liv. Är det tanken som räknas eller är jag en hemsk student och människa?

På något vis måste jag ändå tro på meningen i ordspråket. Det måste ju kommit någonstans ifrån, eller hur? Så med stillad oro och trötta ben tänkte jag nu sätta mig bekvämt i min korgstol och sticka. Nej det går ju inte jag har ju skjutit upp inläggandet av kläder i garderoben också. FML.

0-2

"Jag är en liten nolla, som valt att läsa kemi" - no more.

Nollegasquen är avklarad, supernollan överlämnad och nollningen därmed avslutat för i år. Som systra mi skulle sagt har månaden varit "lite crazy crazy" (detta uttryck bör uttalas med grov göteborska). Jag har hunnit med det mesta tycker jag.

• Två rejäla förkylningar var utav en slutade med öroninflammation och spräckt trumhinna lagom till gasquen.
• X antal vridna (eller förlorade) dygn.
• Några hysteriska anfall hemifrån byggt på en mobil med eget liv.
• Några hysteriska anfall härifrån.
• Några hemfärder i gryning, som tro mig inte alls är lika glamouröst som när det våras. Jag kan intyga att dygnet vridit på sig ganska rejält sen i juni. 

Det jag inte hunnit är väl att plugga och därför sitter jag nu här och skriver för fulla muggar. JAg ska börja vilken minut som helst...

Linnea var här i helgen. Tyvärr lyckades hon pricka in ett ytterst ynkligt tillfälle där jag mestadels låg utmattad på sängen eller soffan. Hon var inte heller helt imponerad över vår 3,5h långa, nattliga, städning av KC efter gasquen. Så nu har jag väl satt rejäla spår så att hon aldrig engagerar sig i studentlivet. Där räddade vi en oskyldig själ.

Kul har jag haft, men att få återgå till vardagen och plugga lite ska bli ganska skönt. Få lite ledig tid för mig själv, för det är ju inte alls så att jag i princip har bokat upp varje helg fram till december. Ooooops...

Her morning elegance

Morgonelegans, inget jag innehar idag och klockan är väl mer mitt på dagen. På en onsdag efter en på många sätt blöt tisdag. Jag borde väl räknat ut med lillfingret att ekvationen "sittning med M" inte slutar i första laget. Så jag fortsätter att vrida på dygnet tills det nästan gått ett helt varv och glad (i hatten) och nöjd somnar jag fyra efter att smstrackaserat x antal människor. Förlåt för det den som vaknade. Idén kändes märkligt nog rationell vid tillfället.

Jag har inte ens samvete nog att skylla min huvudvärk på vädret. Mycket lägligt ligger också de tio budorden, skrivna av de visa, mer erfarna (eller? det känns som om jag börjar komma ikapp) vännerna, och stirrar mig i ögonen på byrån. Jag har brutit mot alla tio tror jag. Särskilt nummer 3 "förtär ingen alkohol efter klockan passerat midnatt" och 7 "ni bör inmuntadiga stora mängder vatten innan sänggående". Så för att reparera gårdagens lindrigare misstag ska jag nu dricka en liter vatten och ta hand om sjuklingen fem trappor upp och sona lite för min dåliga karma.