Ge mig min julstämning, annars...

Gahhhh, jag känner mig som en mullvad. Så här på årets mörkaste dag var det inte taktiskt att vakna halv tolv, än mindre taktiskt att ligga och dra sig till klockan ett och sedan spendera dagen framför datorn. Nu när mörkret faller med en exponentiell hastighet känner jag mig redo att krypa tillbaka till sängen, men icke! Nepp, jag ska bege mig ut i rusket som är någon blandning av höstlig dimma, regnskogens höga luftfuktighet, Göteborgsvinterns gnagande kyla och sommarens blomster. Ja, jag märkte att jag hade två gula rosor blomandes utanför mitt källarfönster. Inte konstigt att min julkänsla som brukar vara på högvarv så här års går lite på sparlåga. Jag känner mig faktiskt lite som Grinchen själv.

En annan spännande sak är det här med hur vissa sidor, oavsätt åtgärder, går lika segt som en sköldpadda i rusningstrafik. Trots mitt i förtid tantiga beteende så tycker jag att man ska kunna förlita sig på en sak här i livet, datorn. Jag lurar mig varje gång och sitter som det vrak jag är och djupandas när det tar två minuter för en mönster-sajt att ladda mellan varje klick. Lite ironiskt är det ju att det är de sidorna som göder min tantighet.

Nu har jag dock lite bråttom för jag har insett att det är brist på stickningar lagom till man ska bege sig ut  världen. Inte bra. Ska här flygas långt behövs det något att pilla med under tiden och passande nog har Garnstudio rea på sina ullgarn, men ska man sticka behöver man först bestämma sig för vad. Så jag lär väl stressa runt som en galning innan jag ska träffa gymnasiegänget för en fika. Nu är det dessutom en kvart tills spårvagnen går, får nog ta nästa. STRESS!! -.-

Entropi

Nu borde jag traska en trappa ner och lägga lite energi på lägre entropi i köket. Efter en långpromenad med två degklumpar till tvillingar i vagn följt av pepparkaksbak med tre minimarodörer är man ärligt rätt degig. Pappa och AK kommer hem om en knapp timme och de kommer väl få hjärtslag om de ser köket i detta skick. De är ju trotts allt inte vana vid studentkorridorskaoset som jag kan välja att blunda för efter mycket intensiv träning.

Det gick trotts allt ganska bra idag. Rätt nervös var jag efter att inte ha passat syskonen sen i somras. Nu ligger de och sussar, hoppas jag, sött och jag är redo att krypa till kojs, klockan åtta... Funderar nästan starkt att skita i köket men det känns lite taskigt att ge det som överraskning till de som förhoppningsvis haft en förhållandevis lugn afton i julklappshetsen.

Tillslut i sömnigheten sitter jag som på nålar för att jag hörde det beryktas att betygen från transptentan ges ut om man mailar föreläsaren. Jag vet inte riktigt varför jag tryckte på skicka, men snabbt som attan gick det och nu har jag en stor klump i magen som beror på något helt annat än för mycket pepparkaksdeg.

Uppskjutandet av städningen har nått sitt slut och jag får väl släpa mitt sega huvud ner till kaoset. Trots allt en lyckad dag med ett helt fat fullproppat med artificiell pepparkakssmak som resultat. Om man nu bara kunde få lite julkänsla så skulle jag inte ha mycket att klaga på.

Nu är det bra, nu är det dåligt

Hej tjo och klackarna i taket. Hur blev jag i det här stadiet. Har tydligen lyckats jobba ner min alkoholtollerans redigt eter spexet som iofs. är positivt i ekonomisk bemärkelse men någoåt mer negativt i bakisbemärkelse när jag vaknar om några timmar. Kul att träffa gammalt folk var det dock.

Igår smart, idag lätt illamående. Imorgon?

Ja, igår kännde jag mig smart för första gången på hela höstterminen. Det har låstnat en del med transportprocessberäkningarna men trots det är jag som äggröra i hjärnan efter en heldags plugg. (Ja, jag kan ju inte ens stava till låstnat GAHHH!) Då tror i vad skönt nu ska hon varva ner och ta det lugnt de sista timmarna på dygnet för att peppa inför en lika pluggspäckad dag imorgon, men icke! Ett visst huvud tyckte det var utomordentligt bra att ta sovmorgon i morse. Som kompensation får man plugga till elva ikväll.

Så denna yrsel har ingenting med alkoholintag eller för mycket snurrande på dansgolvet att göra. Nej, den har att göra med alla stackars hjärnceller som febrilt ger kommandot shift-delete på mina barndomsminnenför att ge plats åt varför man ska multiplicera volymflödet med arean när man räknar ut förändringen av koncentration(syre) vid syresättningen av en tank. Eller processa hur snabbt min sjunde kopp kaffe kommer svalna på grund av avdunstningen. Så för att peppa dem lite:

P.S Jag kollade upp stavningen - lossnat, det måste kommit bort i filförstöringen. D.S

En vanlig SKETEN tisdag

Jag är duktig! (Ni kanske märker på de forum jag skriver, FB och blogg, att jag måste peppa mig själv med att faktiskt inse att jag är det. Upprepning som bästa metod, men den här gången är det faktiskt sant.) Efter smärre irritation av att jag något för stressad för mitt eget bästa och sovrutiner som inkräktar på värdefulla morgontimmar, som så här tätt inpå är pluggtimmar, så bestämde jag mig, inte bara för att gå till skolan, utan även för att springa hem därifrån.

Så nu sitter jag här och eftersvettas och skriver önskelista till Tomten samt funderar över huruvida jag ska se till att råstäda mitt rum eller sätta igång med x-tentorna. Den halvklara litterära rapporten har jag insett att jag skjuter på till efter tentan.

Jag är nu sjukt trött på skolan. Lite av grunden till den ångest jag haft över veckan då jag känner ett stark repillering från skolans extremt uttjatade tegelbyggnader. Jag längtar hem! Så åter till mitt vemod i städfrågan. Jag kan helt skita i att mitt rum ser värre ut än på hela terminen och tentaplugga fjorton (minst) timmar i sklan varje dag. Detta kommer innebära en dags längre vistelse i Lund. Trotts att jag älskar min, sen ett år tillbaka, hemstad hade det kanske inte varit helt fel att åka till Götet redan på eftermiddagen efter tentan på måndag. Klurigt!

Lite roligt också, för hur mycket jag än längtar till alla i Göteborg så längtar jag nog ännu mer tills jag åker därifrån. Soldepåerna är uttömda och tre veckor i Indien kommer göra mycket för mitt för tillfället något labila humör. Mycket att se fram emot, jag kanske kan ta lite städning i taget. Toaletten och hallen idag, soffan och golvet imorn, dammsuga och damma på torsdag! Bra plan, så får det bli. Undra när jag ska hinna tvätta?

Jag är en konstig prick...

Jag jobbar bäst under ångest. Inte nog med att jag måste ta mig igenom den fasansfulla krisens stadium där jag går runt och förpestar miljön omkring mig, och att jag alltid lyckas pricka in detta lagom till den mörkaste och mest ruskiga höstdag jag varit med om. Nej, jag tar inte tag i mitt liv förrän jag gnällt av mig och fått något roligt att se fram emot. Har jag saker inplanerade då jävlar är jag effektiv. På en timme har jag nu skrivit över 400 ord och även om det mest är skit så känns det inte helt omöjligt att jag skulle kunna få klart ett utkast i början av veckan, trotts inplanerat glöggmys i S.Sandby i eftermiddag och en stundande labrapport måndag och tisdag. Jag tycker bara synd om människorna runt omkring mig som måste leva med mig i mina mörkaste perioder. Jag borde gå i ide så här års.

usch

Jag är en dålig människa och student. Vad gjorde jag igår?? Jo jag skolkade med rättfärdigandet att jag behövde en dag ledigt innan helvettet brakade loss. Vad har jag gjort idag? Rättfrädigat att stanna kvar i sängen för att jag inte kom iväg till skolan igår för att printa ut nytt underlag till min litterära rapport. Vad borde jag då gjort idag, jo jag borde åkt upp till skolan och tryckt ut nytt underlag. BAH! Fan jag behöver jullov och en rejäl boost av mer intresse för det jag bestämt mig att jag skall ägna mitt liv åt.

Jag blir ledsen av att se min personlighetsförändring från vetgirig och studiemotiverad till intetsägande slacker och när jag blir ledsen vill jag kura ihop mig i min säng i höstrusket och inte göra ett skit. Väldigt ond cirkel det där. Jag kanske borde straffa mig själv med en löprunda men vädret är rent ut sagt motbjudande. Jag kanske borde ta mig tll mataffärn och handla. Men jag pallar inte. Jag vill inte göra någon ting, samtidigt så har jag så fruktansvärt tråkigt. Egentligen är jag pepp på att plugga, det gäller bara att jag ska komma över den gigantiska tröskeln och masa mitt snart, om det här beteendet fortsätter,  feta arsle till den andra datorn! Jag hatar den här tiden på året och det spelar ingen roll hur många hejarrop av karraktären: "det är ju bara en vecka kvar, kämpa nu!" eller "det blir bättre om du bara får det gjort" jag får. BLÄÄ!

Dubbelmoral

Jag har fått tillbaka min plugglust! Lite i alla fall. Hur mycket dubbelmoral det än tycks vara för att jag sitter här istället för att skriva den inledning som var tanken. Jag hämtade Mini från våningen fem trappor ned från min tillfälliga were about i Hannas kök där jag tillbringat de senaste tre och en halv timmarna läsandes förödande tråkiga artiklar om ett ämne som faktiskt borde intressera mig. Det kanske var felet, men vad skulle jag annars skrivit på? Det får mig osökt att tänka tillbaka på min barndom där man noggrant satt och skrev tanekkartor och utkast för hand innan man satte sig vid datorn. Vilket dubbelarbete!

Jag har dock kommit till nivån där jag faktiskt tar tag i studierna istället för att, som Johan Glans så precist beskriver det i tour of skåne, lägga mig i fosterställning och intala mig att problemet försvinner till morgondagen.Efter tort läsande och en startspark i baken med min litterära rapport känns det faktiskt ganska okej att sitta kvar i skolan imorgon, fredag eftermiddag, och skriva labrapport (eller?) och därefter tillbringa helgen i frotsatt frossande bland microorganismer som producerar polyester. Trotts min något bittra ton så börjar jag faktiskt förstå tillräckligt mycket för att tycka att det är lite intressant. Kanske inte dock så intressant som att jag vill tillbringa hela helgen med det.

Det skumma med att känna att det ena ämnet man läser inte är inspirerande för fem öre, återigen trots att jag tycker polymerkemi med miljöinriktning är intressant, är att det gör en än mer sugen på att sätta igång med tentaplugget inför det andra ämnet. Transportprocesser må vara det tradigaste men jag känner mig ganska nära att knäcka koden. Detta kan dock förändras lika snabbt som en groda snappar åt sig en förbiflygande mygga. Det enda jag behöver göra är att sätta tänderna i repetitionen så ska vi se att jag blir ordentligt tillbakatryckt i skorna igen, så är allt som vanligt i ett nafs.

Trotts all ironi är det skönt att i alla fall ha tagit tag i mina studier igen och åtminstone de två sista veckorna känna varför jag faktiskt bor här nere och är inskriven på den där gula sektionen sektionen på skolan där ingen är riktigt klok. Förhoppningsvis blir nästa läsperiod något mer inspirerande och jag får bibehålla den plugglust som anlände något sent denna termin.