Inte för att jag vet hur, men...

Jag har bestämt mig för att jag vill ta upp fotot på allvar. Jag försökte mig på något sorts självporträttaktigt, gick inte så bra, men jag vill försöka ha med migmin kamera lite. Vilket är svårt med alla böcker och shit jag jämt släpar på. Skulle vilja fota lite analogt också. Dyrt med film dock.

Jag är inte alls inspirerad med birollen i I am Number Four. Inte alls... (Vem kan klandra mig? Hon är snygg, estetisk OCH får den snygga killen, inte i slutet utan i mitten av filmen! I MITTEN!)

Så nu ska jag bara hitta tid så ska jag också kan fota hela tiden och kunna bli bra på kort... Vi börjar med att försöka hitta tid att fota över huvud taget tycker jag.

Kvart efter läggdags

Idag har jag varit sådär äckligt jet-lagad. Och nej jag tog inte en sista minuten till USA över helgen och sen susade tillbaka med nästa plan hem utan jag har varit påverkad av den lilla tidsomställning som skett i vårt eget avlånga land. Jag vägrar att ens försöka överlägga om det har något att göra med att jag och Hanna såg på National Tresure 2 igår till klockan mer än lovligt närmade sig midnatt. Inte nog med det så kan jag inte få ändan ur fel ända på sängen och gå och borsta tänderna. Därför har jag kommit på en ny offensiv.

Eftersom jag är sjukt trött på mornarna så ska jag testa om det funkar att sluta snooza och på det sättet kunna sova lite längre. Jag är dock ganska slug på morgonen och övertalas väldigt lätt av djävulen på min vänstra axel med  den dissfunktionella mat och sov-klockan i sin hand. Därför har jag nu placerat mobilen runt hörnet vid dörren till badrummet. Har jag kommit så långt kan jag ju lika gärna fortsätta eller hur?

Bara för att jag inte litar till hundra procent på mig själv när det gäller att stiga upp från min extremt sköna säng. Ställer jag den bara tio minuter efter min vanliga tid. Jag förväntar mig dock kunna förlänga denna sovmorgon inom snar framtid.

Nu har jag dragit över ytterligare tio minuter på min försenade läggning så det är nog dags att sätta på ljudboken med Douglas Adams - Life, the Universe and everything. (Den som har i åtanke att mobba mig för mitt behov av ljudböcker kan ju ha i åtanke att det i alla fall inte längre är Harry Potter -på svenska - som vaggar mig till sömns.)

Someday's

Ni vet de där dagarna när man egentligen borde stanna hemma, jag borde lära mig att läsa de tecknen.Trots en riktigt skitig dag slutar den ganska lyckligt, så ni inte blir helt deprimerade när jag berättar.

Tecken ett:
När klockan ringer för sjunde gången och du sätter dig lagom groggy upp i sängen och hela världen gungar lätt för att man är helt utslagen efter helgen - tack för den föresten Linnea det var grymt kul! Du sitter i minst en kvart och stirrar ut i rymden och varje plagg tar fem minuter att ta på dig vilket gör att du endast hinner roffa åt dig några mackor på vägen och slänga ner en lunchlåda i veckan.

Tecken två:
När din kompis väntat i fem minuter vid cyklarna och du fumlar med låsen som en dåre innan ni tillslut kommer iväg. Du cyklar tio meter och tänker; "vänta lite, det här känns väldigt vobligt", och två sekunder inser att man nog inte ska pumpa däcken på kvällen när det är betydligt varmare på dagen. Särskilt när man är veckan innan studiestöd och inte har några pengar på busskortet. Räddaren i nöden Hanna lånar ut sitt kort och jag bestämde mig för att börja om och gå tillbaka in och äta frukost.

Tecken tre:
Du ger upp på tanken att komma iväg till andra halvan av föreläsningen och är duktig nog att läsa det missade på matten och sedan unnar dig ett avsnitt Glee och nästan börjar gråta. Varefter du somnar och upplever en repris av morgonens hetsiga dåsighet.

Tecken fyra:
Du stiger på bussen med vad du tror är din vita riddares (läs Hannas, det är ont om riddare i mitt liv, oavsett färg) lånade busskort och får det nekat. Några sekunder senare inser du att det är månadskortet du använde när du bodde långt ifrån skolan. Uppgivet hoppar du av bussen och börjar ilsket gå hemåt så snabbt att ditt personliga åskmoln får svårt att hänga på. Halvägs hem inser du när du lägger ner busskortet i väskan igen att det busskort du egentligen sökte ligger på andra sidan mobiltelefonen.

Jag fick dock ett glädjande resultat på Organkemi och nu har jag tillbringat en lugn kväll med Hanna och en riktigt Amandig film med extra chees. Tyvärr han jag inte alls med att plugga något men imorn blir det en heldag och jag är faktiskt nästan pepp. Om jag kommer upp.

avstånd är för mig en gåta

Någon gång för längesedan när jag nykommen till Lund drog av e-strängen på Sebastians gitarr insåg jag hur få musikaffärer det finns i Lund. Det finns en och, nybliven lundensare och naiv som jag var, tycktes den ligga nära långt-bort-i-stan. När jag nu går igenom mina saker i rummet - btw. shit vad mycket saker man samlar på sig på ett halvår! - hittade jag en broschyr med studentrabatter vari denna musikaffär fanns. Eftersom jag inte kom ihåg var den låg så sökte jag på den på eniro. Det visade sig att den låg ca 200m från mitt nya hem. Jag tror jag kommer trivas.

Jag har dessutom kommit på vad jag ska fylla hålet vid väggen med. Jag ska ha en musikhörna! Det är inte klokt vad jag får plats med, jag kommer stortrivas. Mest på grund av musikhörnan tror jag. Gitarr och ett mycket bättre begagnat elpiano från artonhundratalet får det bli! Det kommer bli snyggt, det kommer bli retro och det går att fälla ihop om man behöver platsen till exempelvis en luftmadrass!

z=20-i

Imorgon har jag tenta. Jag kan inte sova. Det är på imaginära  tal. Som får mig att spy för tillfället. Därför sitter jag här och skriver och dricker varm mjölk med ingefära och honung. Mest för att nått sa mig att det skulle vara en bra kombination, japp, och att varm mjölk gör en sömnig. Det vet varenda kotte som har sett en Disneyfilm innehållande bebisar. DON'T TRY THIS AT HOME! 

Jag kom på den geniala idén att pressa ingefäran. Grymt smart, varför brukar man alltid riva den? Den blir ju bara trådig. Så jag pressade ner saften i mjölken vilket gick jättebra. Det var bara det att den blev inkapslad till en väldigt stark fettig gräddklump. Som jag nästan satte i halsen när jag fick i munnen. Ingen lugnande upplevelse direkt. Bortsett från det, och att det i övriga mjölken knappt blev någon ingefärssmak, var det rätt gott. 

Jag är tjugo nu, även om det inte märks på mitt val av dryck vid detta tillfälle. Eller val av film de senaste två dagarna. Det känns lite skumt. Särskilt eftersom jag håller på att flytta och skriva tentor på samma stund och bor kvar hos Wahlströms denna veckan. Det känns liksom inte som om något egentligen händer på riktigt. Snarare som om att alla spelar som vanligt. Till och med på systemet kändes det som om det inte var någon big deal att jag var inne och köpte en flaska vin. Jag känner mig snuvad på kakan. 

Det var mysigt att fylla år dock och gå på restaurang med alla jag gillar. Nu ska jag försöka sova, sen ska jag försöka överleva den här veckan varefter jag ska hem och mysa med alla mina släktingar och flytta ordentligt på söndag. Då kommer jag nog känna att det är på riktigt! 

Gonatt! 

Million dollar baby

Aerobicdance var ju inte min grej kom jag underfund med här. Det var där emot box-pass. Jag riktigt kände hur mina aggressioner bara rann ut i handskarna för varje slag. Plötsligt kan jag förstå varför folk faktiskt boxas och hade det inte varit för de fula näsorna man får så hade jag nästan varit sugen att prova på det med. Jag har bara en liten oro. Detta över det faktum att jag ska flytta imorgon. 

Jag är nämligen den personen som alltid får träningsvärk två dagar efter jag tränat. Då kan jag med största sannolikhet säga att morgondagen kommer bli ett rent helvette eftersom jag vaknade med träningsvärk i morse. Troligtvis kan jag lägligt nog inte kunna lyfta armarna. Så synd...

Jag tänkte nu fira min sista kväll som nitton i fortsatt slaganda med boxande, snyggt svettiga, halvnakna män i Fight Club. Jag längtar redan till nästa onsdag när jag kan känna mig som Rocky igen. (Även om jag hatar de filmerna...) Förövrigt, hur bär man sig åt att svettas snyggt?! Jag vet att detta inte bara är på film, det känns som om jag alltid är tio gånger svettigare än de på samma pass. Nu kan jag inte direkt skylla på att jag är vältränad heller. 

När ens samvete inte hänger med talar internet

Är det inte underligt att varje gång man lite skamset tänker tanken "jag kan nog hinna plugga lite även om jag ser ett avsnitt av den där serien som kommer idag" så råkar serien ha en veckas uppehåll. Lite väl talande för situationen tycker jag.

Igår var jag och hämtade ut mina nycklar, så nu känns det faktiskt som att jagkommer flytta på riktigt. Det är lite skrämmande att jag ska bo helt själv. Fast riktigt själv blir man väl aldrig i ett korridorsrum.