Kvalborg, åh nog har man kval alltid

Faktum är att jag har haft kval hela veckan men idag tog jag mig hårt i kragen, tryckte upp mig mot väggen och hotade med utegångsförbud om jag inte städade mitt rum. Nu doftar det härligt av WC-anka från toaletten och högar har flyttats från en till en annan - har fortfarande inga hyllor (ergo sum ingen stans att göra av alla böcker och prylar). Ser riktigt bra ut faktiskt om det inte vore för en sak.

Det ligger påmin säng en gigantisk hög som ska ner i källaren. Det är egentligen inte högen i sg som är problemet trots att denna hög legat iögonfallande mitt på golvet hela veckan och den inte kom ner på hela den tiden. Nej, det är själva förrådet som är problemet, eller egentligen låset. Nu kommer många kära familjemedlemmar skrata ganska hjärtligt när de hör detta men jag har lyckats tappa bort nycklarna till hänglåset... i ett rum på 21km. Jag vet inte hur, jag bara lyckas. Kombinationslås och bultsax är mitt nästa quest och om någon skulle besöka mitt fullproppade hem under morgondagen så får jag väll kontra med frågan om de stjäl cyklar och i så fall råkar ha sina verktyg i bakfickan.

What a wonderful world

Är det inte underbart. Här kommer man hem efter en underbar och solig vecka med kombinationen skidåkning/ solsemester och finner sitt land i grönska och lika skön sommarvärme som i dalen endast för att stänga in sig i en källare med sitt absoluta favoritprogram, MATLAB. Det gör verkligen aldrig som man vill, bara som man skriver. Har suttit i en halvtimme och försökt hitta ett fel innan jag inser att jag bara har sju element i matrisen som jag försöker sumera mellan element tre och åtta. Bra jobbat.

Då är det lätt att man svävar iväg till soldränkta, spetsiga toppar och mjölksyran som pumpar i benen. Höjderna som suger till i magen när man råkar höja blicken ut över kanterna ner i dalen. Kontrasten att färdas ner med stolslift till grönskan och sommarvärmen efter en dag så fullspäckad med skidåkning att man inte är säker på att man kommer orka ta sig upp för backen till centret. Personerna som man lärt känna.

Vi äntrade Argentière med attityden (och tejpen) "Det aer for vildt" och gick och la oss klockan 22 de tre första kvällarna. Vi lämnade inte Frankrike så mycket mer party än när vi kom men med en månads skrattande uppdämt som reserv. Det kan man ju tycka vara något positivt men tyvärr gör den bara ångesten än värre. Sällan har jag kännt mig så ihålig för att komma tillbaka till vardagen och det beror nog inte endast på den stundande tentan i programmet från helvettet. Tror ni att man kan underteckna något kontrakt i sitt blod så man får all kunskap i MATLAB man behöver för resten av sitt liv?

Antar att det är dags att slita sig från dagdrömmandet och återgå till tentan från 2009 där jag löst en uppgift av tre på en timme (hela tentan är på två timmar). Wish me luck och om ni ser mig vandra runt utanför KC de närmaste timmarna får ni lov att gå fram och slå lite vett i mig.

Ett fullkomligt kaos

Ja, det är väl lite mer av en tradition att man som en del av den söderlundska släkten är asstressad och lite lätt vårdeprimerad så här års. Då jag redan avklarat den deprimerad biten i förra läsperioden är det väl inte mer än rätt att jag så här tätt inpå påsk tar itu med den asstressade delen.

Jag brukar tycka att jag faktiskt kan hantera stress ganska så bra och också systematiskt få gjort det jag ska. Ha, säger alla områden i mitt liv och spottar på mig saker som måste göras. Jag vill bara ha påsklov och samtidigt så är jag mer och mer livrädd för varje minut som går. Jag skulle vilja lära mig det här med att böja rumtiden men inser att jag nog i så fall valt fel utbildning.

Det som är viktigt när en sån här tid slår en med en stålhandske med extra påsatt knogjärn är att man har stenkoll på listor. Det funkar i 99% av fallen ypperligt för så fort du får en ynka liten minut över vet du vad du ska göra. Det här fallet hamnar i den enprocentiga delen som står för att man blir helt och fullkomligt appatisk. Så vad ägnar jag min lediga tid åt?

1. Jag stirrar appatiskt ut i rymden gärna liggandes i fosterställning eller sittandes som en boll och gungar fram och tillbaka. 
2. Jag stickar.

Med tanke på att jag snart har en väldigt lång bussresa framför mig tycker man ju att man borde göra lite mer av tiden än att sticka eftersom det är typ det man kan ägna en bussresa åt. 

Nu ska jag dock sluta gräma mig och försöka ge mig själv ett par örfilar så jag kommer igång. Ska genask kassta mig in i hissen och åka upp och kolla hur Hanna har löst sin lab så att jag lossnar från mitt tomma huvud. 

En liten symbolisk låt så här på slutet kan ju dock inte skada.