tort och tråkigt??

Nej Krischans spääx verkar allt annat än tort. Ganska svettigt faktiskt och framförallt inte tråkigt. Första spääxperioden har startats och jag känner på mig att det blir fler. Det verkar vara ett gott gäng. Jag kan nästan inte vänta tills vi kör igång på riktigt, imorgon, och funderar på att lägga mig redan nu (delvis för att det snabbare blir morgon då, och delvis för att tentaveckan sitter kvar lite som en stenfylld ryggsäck på min rygg).

En sak jag tänkte på idag bara var att det är tur att andra kommer på skämten då jag kommer på alla fyndiga saker sådär en timme efter de ska levereras. En chans att vara rolig och presentera sig själv genom att säga vem man hade velat vara sumpades i panik då jag efter två minuters tänketid svarade: "Jag är ganska nöjd med att vara mig själv just nu." Cheeeeeesy. På hemvägen kom jag däremot att tänka på, bland andra, Stålmannen. För då hade jag kunnat slippa alla blåmärken från de gånger jag upprepande går in i mina trampor när jag leder min cykel. Jag hade också kunnat förhindra alla de butterfly effects som jag troligtvis skapat några gånger i mitt liv och spola tillbaka tiden när jag vill ändra på något.

Hur som helst kommer jag ha en awesome månad och träffa mycket nytt folk. Glömde jag säga att jag fick en roll? ;) 

Dags att säga hej då

Adjö, ansiktsbok och blogg. Sociala medier är nu satt på minimal tid under det dagliga schemat. Så här en och en halv vecka innan första tentan på det akademiska året är det hög tid att lägga alla sina vakna timmar på plugg (och mat). Det allra viktigaste alltså (eller?). För att optimera tiden har jag prioriterat att de kommande dagarna duscha sovandes och inta frukost i form av dropp på väg till skolan. Kan det vara värt att testa om Einstiens intelligens satt i det rufsiga håret? I så fall kan jag ju prioritera bort borstandet också. 

Så:

Sassa brassa mandelmassa, vi vill höra tentan prassla! Hejja hejja hejja! 

Avundsjuk..

Tidsinställt inlägg skrivet igår under extremt dåligt pluggsamvete:

Ni vet presenter man vill ha själv... Jag tror jag måste göra en sådan här till mig också. Eftersom det egentligen är en lampskärm kan jag ju faktiskt även göra en och hänga i taket också. Jag hoppas bara Siri gillar sin inflyttnings/födelsedagspresent lika mycket som jag! Om den kommer iväg till festen över huvud taget...

BULLAR!

"Amanda har gått i ide, var god återkom om ett halvår."

Detta borde vara min telefonsvarare för tillfället. Antingen har jag narkolepsi eller så är mina blodvärden allvarligt dåliga lite tidigare i år än de brukar. Dags för årets inköp av Chi San, Blutsaft och andra "uppiggande" medel. Tror att jag ska ta för vana att alltid  ha ett kaffepaket redo att öppnas ifall jag inte kommer upp ur sängen på  några dagar.

Det fina vädret som legat som en skyddande ängel för mitt humör i en dryg vecka är över. Höststormen slog in igår med en föraning i form av kyliga spontana vindar som kändes som örfilar jämfört med de varma sensommarbrisar som blåst ett tag. Genast tog mitt hösthumör in och förstör allt vad piffighet och entusiasm hette och de tjocka stickade tröjorna och raggsockarna åkte fram (och halsdukarna). Varför trivs man så mycket bättre med sig själv på sommarhalvåret?

Men, inget ont som inte för något gott med sig. Man kan alltid motivera pyssel med att det närmar sig jul, det är legitimt att sticka och förkovra sig i garnaffärer, och stickade tröjor är ju rätt mysigt. Andra mysiga saker med hösten är att man alltid kan hitta på ursäkter för att äta goda grejer. Trots pakter om mindre socker. Exempelvis kanelbullens dag och alla äpplen som "måste" tas tillvara på.

Här är lite bilder från kanelbullens dag:

Vi hade rätt mysigt

Så här blir bullar om man lägger två stycken på varandra, glömmer pensla dem med ägg och strö på pärlsocker.... förvånansvärt goda efter att de eftergräddats lite.

Hanna och Pontus försöker se ledsna ut efter att de som var kvar i köket utvecklat något slags flummigt mental breakdown.

De lyckades till slut... eller?

Vad gör man när bullformarna tar slut?