BULLAR!

"Amanda har gått i ide, var god återkom om ett halvår."

Detta borde vara min telefonsvarare för tillfället. Antingen har jag narkolepsi eller så är mina blodvärden allvarligt dåliga lite tidigare i år än de brukar. Dags för årets inköp av Chi San, Blutsaft och andra "uppiggande" medel. Tror att jag ska ta för vana att alltid  ha ett kaffepaket redo att öppnas ifall jag inte kommer upp ur sängen på  några dagar.

Det fina vädret som legat som en skyddande ängel för mitt humör i en dryg vecka är över. Höststormen slog in igår med en föraning i form av kyliga spontana vindar som kändes som örfilar jämfört med de varma sensommarbrisar som blåst ett tag. Genast tog mitt hösthumör in och förstör allt vad piffighet och entusiasm hette och de tjocka stickade tröjorna och raggsockarna åkte fram (och halsdukarna). Varför trivs man så mycket bättre med sig själv på sommarhalvåret?

Men, inget ont som inte för något gott med sig. Man kan alltid motivera pyssel med att det närmar sig jul, det är legitimt att sticka och förkovra sig i garnaffärer, och stickade tröjor är ju rätt mysigt. Andra mysiga saker med hösten är att man alltid kan hitta på ursäkter för att äta goda grejer. Trots pakter om mindre socker. Exempelvis kanelbullens dag och alla äpplen som "måste" tas tillvara på.

Här är lite bilder från kanelbullens dag:

Vi hade rätt mysigt

Så här blir bullar om man lägger två stycken på varandra, glömmer pensla dem med ägg och strö på pärlsocker.... förvånansvärt goda efter att de eftergräddats lite.

Hanna och Pontus försöker se ledsna ut efter att de som var kvar i köket utvecklat något slags flummigt mental breakdown.

De lyckades till slut... eller?

Vad gör man när bullformarna tar slut?