torsdag 23 december 2010

hurtigt värre!

midvinterottan är mörk
sover hela världen gör
rimfrosten glittrar på var eviga björk
Vad är jag uppe för?!

Jaopp, jag om alla människor hängde på låset vid coop Kållered idag. Fortfarande med nattmössan i högsta hugg följde jag med mamma och julhandlade. Nu är jag trött. 

söndag 19 december 2010

före/efter

Nu när man inte har så mycket att fylla tiden med kan man ju passa på att lägga upp lite före och efterbilder på en viss tandrad.
Före, läääängesen. Det här var 2005. Sen blev jag liksom väldigt medveten om mina tänder. 
Fortsättning följer, när jag hittar en bild på mitt nuvarande leende.

fredag 17 december 2010

Saknaden av en bas

Och nej ingen högerortonormerad eller godtycklig eller allt annat linalg-skit. Nej, jag insåg idag att jag har saknat min sub-bas. Att man kan sakna en bas kanske känns lite konstigt, men icke! Alla som är förälskade i riktigt bra ljud kan förstå vad jag menar.

Det var när jag skulle städa upp det bombnedslag som jag, under knappt två dagar, hunnit skapa (Hur? Det är ett under.) som jag insåg att jag i min ensamhet ville fylla hela huset med P3 Musikhjälpen. Det var alltså när jag satte på radion i mitt rum som jag fylldes med en varm känsla som uppstod av de långa våglängderna som härstammade bakifrån mitt draperi. Det är nog så  att jag måste släpa er de till lund när jag får en egen lägenhet. Möblerad eller ej, den ska med.

Nu en dryg timmes städande och springandes upp och ner för trappan mellan hallen och rummet senare sitter jag och väntar på att resten av familjen ska komma hem. Det är julbaks-session vol.2 som stundar.  Den här gången kan jag faktskt vara med och bidra då plugget är över för minst två veckor. Det är skönt med en välbehövlig paus nu när man äntligen kan njuta av den och inte hoppar upp och ner av rastlöshet så fort man sätter sig ner.  Jag känner mig nästan som en riktig liten nisse och julstämningen är på topp. Nu gäller det att sätta igång med julpysslet på allvar så att man hinner pyssla ihop alla julklapparna. Varför måste man tycka att det är roligast med hemgjorda julklappar?!

onsdag 15 december 2010

PANIK!

Jag har ett stort problem. Eller jag har många men just nu har jag bara ett. Jag har varit så mitt uppe i allt hektiskt liv i lund att jag nu, när jag helt plötsligt har all tid i världen och inte bara är hemma innan tio utan hemhemma, så har jag ingen aning vad jag ska göra med mitt liv. Jag orkar sitta på samma ställe i fem minuter varefter jag hoppar upp och springer upp och ner för trappan och inte vet var jag ska ta vägen. 

Paniken liksom ligger sådär lagom under bröstet och fladdrar som en instängd fjärill. Jag inser nu att det inte är någon slump att jag fyller den tid som blir över efter plugget, och lite till, med andra saker. Inte att jag har svårt att somna på nätterna för den delen heller. 

Att veckans avsnitt av glee inte finns gjorde ju inte saken bättre... Jag försöker påminna mig om vad jag gjorde hemma när jag hade några minuter över. Sen insåg jag att jag inte haft en minut över på ett bra tag. Det kan bli en intressant månad hemma. 

(Jag ska försöka hålla mig borta från att byta status på facebook varannan minut, men jag kan inte lova något. Jag är redan uppe i tre de senaste tjugofyra timmarna. Finns det en anonym grupp för sånt här?! Jag är öppen för alla förslag om tidsfördriv!)

tisdag 14 december 2010

så var det dags igen

Tenta nr.2. Hur gick det här till? Imorgon sitter jag på ett tåg hem till Göteborg där jag kommer tillbringa hela en månad innan jag kommer tillbaka till lund. Tiden har gått så fruktansvärt fort så man blir ju mörkrädd. Samtidigt har man hunnit så mycket att det känns som om man levt här nere i en hel evighet. Konstig och motsägelsefull mix.

Nu är det i alla fall dags för tenta om några timmar. Ångesten är ganska dämpad och jag går med en likgiltig känsla av att jag inte bryr mig. Jag är ganska dålig på att lura mig själv. Jag vet att, trotts min likgiltighet, kommer jag den 27:e antingen hoppa upp och ner av outsäglig glädje eller gråtandes cykla ner till centrum och köpa en halvliter av ett välkänt glassmärke. Väldigt skönt att slippa ha den känslan nu dock.

Wish me luck!

torsdag 9 december 2010

Upp som en sol, ner som en pangkaka

De har lagat mitt favorithörn! Säkert ett tag sen men jag har inte märkt det förrän nu för ikväll är första stjärnklara natten på väldigt länge. De har alltså lagat den där trasiga lampa precis i svängen som skymmer resten av ljuset i backen upp från bussen. Som tur var var det en annan lampa som gått och, även om effekten inte blev riktigt den samma, där stannade jag och tittade drömskt ut i rymden. En kort paus för djupa tankar innan kylan nöp mig i tårna och jag var tvungen att traska vidare. Jag höll dock blicken på stjärnorna hela vägen hem. Måste sett rätt roligt ut.

Jag kommer sakna det när jag flyttar tror jag, mörkret. Storstadsflickan som egentligen aldrig får det riktigt stjärnklart för att alla ljusen stör och skymmer de minsta - de som gör allt så fint. De stora är väl inte så märkvärdiga, nej det är de där små och täta partierna som gör det hela intressant. Jag får väl komma och låna trädgården i vår och lägga mig på gräset ett tag och stirra upp på de små punkterna, så länge de inte förstörs av alla vektorer man proppar hjärnan full med just nu.

Det var faktiskt helt otroligt. Jag var inne på akademibokhandeln idag och de enda titlar som fångad mitt öga var något jag kunde knyta till Linjär Algebra (som jag tentar av på tisdag). Ett exempel var "Jakten på nollpunkten". Det var efter vi suttit i TR hela dagen och tragglat matte. En hel övning på en dag klarade jag. Utan problem dessutom (om man inte räknar den långa tiden). Detta gjorde mig väldigt uppåt och full av hopp. Bara för att komma hem och ta itu med den andra halvan av kapitlet som självklart behandlade det vi räknat på på fysiska problem. Jag HATAR fysik! Så fort man börjar blanda in fysik i matten så blir det bara bajs av allt ihop. Mitt självförtroende sänktes säkert med 70% och nu är min motivation låg för morgondagen.

Nu ska jag gråta en skvätt och sen är det dags för sängen.

fredag 26 november 2010

Vinterland och sticksug

Jag är full av förundran hur mycket jag gillar snö när det kommer den här tiden på året. Sådär i februari/mars är man ganska trött på det men nu är det helt underbart. Det blir liksom ljusare när det är mörkt och ger en inbäddad fluffig känsla när det är ljust. En grym julkänsla får man på köpet. 

Det är nu officiellt mindre än en månad kvar till jul. Jag har fått mina vanliga vad ska man ge folk i julklapp-kval och det enda jag vill göra är att pyssla och knåpa ihop roliga och fina saker.Istället sitter jag och läser bloggar för glatta livet, bloggar är lättare än stickning att använda för undvikandet av mattebokens djupa filosofi.

Jag satt uppe i min säng och läste mysiga, ulliga och gulliga garninlägg från diverse kreativa människor, som verkar ha all tid i världen, och drömde mig bort. Så när jag tänkte att jag i alla fall borde gå upp ur sängen sov mitt ben så mycket att det knappt gick att använda. Det levde sitt eget lilla liv ner för trappan. Det är ett under att jag klarade mig ner utan att ramla och bryta det och resten av kroppen. Sjukt läskigt. 

Nu är det dags att skyffla alla tankar om snögubbsbygge, varm choklad och flertalet klirrande stickor framför OC eller någon annan feel good-serie ut genom fönstret och börja plugga. Tentan närmare sig med ljusets hastighet. Bara en blogg till...

tisdag 23 november 2010

Ha! skynda långsamt? Nej, pang på rödbetan bara!

Mitt vemod och obeslutsamma humör från förra veckan där jag knappt kunde motivera mig att sticka näsan utanför dörren är borta. Jag har tagit mig i kragen och tryckt upp mig rejält mot väggen så att fötterna dinglar si sådär en halvmeter ovanför jorden. Jag har tagit tag i matten och sitter nu varje dag och successivt tragglar igenom skalärprodukter och vektorer tills hjärnan ropar på hjälp. Jag har gett mig FAN på att jag ska klara den jävla tentan som ligger och lurar runt hörnet. Nu bara tre veckor kvar.

Jag har också bestämt mig för att det är dags att börja vara lite nyttig mot kroppen också. Detta har jag sagt i flera veckor men nu gör jag faktiskt något åt saken. Idag gick jag och Emma för att träna challenge, jag kommer till detta, på Delphi. Vi kom fram till många insikter under denna resa.


  1. vi ska nog inte börja träna på delphi då det är svindyrt (Vi ska dock använda upp våra testapåbiljetter.)
  2. båda två var i grymt behov av astmamedicin
  3. ingen hade astmamedicin med sig
  4. vi skulle nog börjat lite mjukare
Den sistnämnda punkten kände vi båda. Kanske skulle det varit så att namnet "Challenge" skulle gett oss en hint om att vi kanske borde börja med vanlig gympa eller så, men då vi läste och insåg att det var som stationsträningen på högstadiet valde vi mot bättre vetande ändå detta alternativ. För de som var med på den gamla goda tiden. Om man tänker i förhållande till hur vältränad jag var då och hur otränad jag är nu, det här passet var värre än Bertils hocky-fys hämtat från pojkar 89 i Täby som vi körde när vi var 14/15 (?).

Nu tänkte jag ge min kropp en välbeövd vila och be till gudarna att jag faktiskt kommer upp ur sängen imorn. Sjukt nöjd.
Godernatt

tisdag 16 november 2010

Tack och lov för musikens helande kraft

Ibland är man bara så sjukt sur. Man har egentligen ingen anledning men hela dagen blir förpestad och man retar folk runt omkring en för att man klagar värre än.. ja vem vet?! Illa är det i alla fall. En sådan dag märker man att det enda man har att lyssna på i mobilen är såsiga, mesiga gitarrklink-låtar, som man älskar i vanliga fall. En sådan dag längtar man efter att sätta propparna i öronen men när man gör det blir det ett lyssnande på halva låtar innan man i halv panik måste byta.

En sådan dag sitter man och spelar mobilspel på matteföreläsningen för att man inte fattar ett piss och blir arg på sig själv för att man sitter och spelar mobilspel och fattar ännu mindre. Det är inte lätt att leva som pessimist i en värld där man förväntas vara glad och pigg var eviga dag. Ännu svårare att veta att alla andra stör sig på att man är så pessimistisk.

Hur tacklade jag nu detta problem. Jo jag gick hem och låg och tjurade på mitt rum i två timmar varefter jag tog mig i kragen och gick ner och hjälpte till med middagen. För att sedan komma över det sista obehaget gick jag därefter upp igen och började pärla små hemlisar och konstruera en spellista som jag döpte till "arrrrggggh". Det är på nått vis så att så länge musiken är ekvivalent med hur det ser ut på insidan så känns det helt ok. Kanske något man kan räkna på med ett jämviktsproblem+

Därmed länkar jag en av mina favoritlåtar för dagen. Såhär har det alltså sett ut i mig idag =)

http://www.youtube.com/watch?v=d9EhPunI6xg

Se den!

måndag 15 november 2010

Från barn till granny

Idag har folk klappat mig på huvudet. Jag hatar när folk klappar mig på huvudet. Det är bland det värsta jag vet. Inte så där när nån drar fingrarna genom håret och kliar för det är bland det skönaste jag vet, utan sådär liksom klappar lite lätt eller gör någon slags blinkalillastjärna-rörelse i hårbotten tills man ser ut så här:

http://www.kossan.se/roliga-bilder/snygg_kalufs.htm
Det är inte lätt att i ena stunden känna sig som fem, på grund av alla huvudklappningar, och sedan tänka tanken. "Undra om jag hinner sticka nått idag?" Och sedan ta bussen ner till stan för att reklamera sin kappa och gå till apoteket och sådana där viktiga, vuxna saker saker. Jag fick återlämnat min trasiga kappa med pengarna tillbaka och det första jag tänker är inte att ett ska bli kul att få köpa en ny jacka utan: "Oj, vad ska jag nu ha på mig när det blir kallt?" 

Jag tror min hjärna slits i tu av alla mixade känslor snart. Jag tycker dock att det ska bli kul att få köpa en ny jacka och det är väl huvudsaken. För att toppa min granny-känsla gick jag och tröstköpte mig ett stickmagasin   för att motivera mig själv att läsa Gunnar Sparr när jag kom hem. Gissa själva hur bra det gick. Ledtråd: Jag har hunnit sticka ganska mycket strumpor.

Det är väl dags nu antar jag. Jag har två timmar på mig tills Sebastian ska kolla på tv i mitt rum. En perfekt deadline och en utmärkt anledning att sluta sen.

 Tjillevippen!

onsdag 10 november 2010

ZZZZZZZZZZzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz!

Jag var hemma fyra inatt. Jag har suttit totalt 17h i sektionsmöte, rätta mig om jag har fel för det är högst troligt att jag är så trött att jag glömt hur man adderar. Jag har matlab imorn, vilket innebär att jag ska se en video om hur det fungerar. På engelska. Jag ska dessutom skriva x antal inbjudningar. Det enda jag vill är sova, men det har det varit värt. Jag är från och med jan/feb vice hovmästare på K-sektionen! 

Jag har också precis fått tillbaka mitt tentaresultat, glatt överraskad.

Jag som varit så skrivsugen och haft så mycket att berätta i flera dagar och nu kommer jag inte på någonting. Jag har till och med suttit och klurat på fyndiga formuleringar som nu är borta med vinden, eller sömnen kanske. Det är nog tyvärr dags att sätta sig och lyssna på kinesen som ska äga min uppmärksamhet i en halvtimme. Matlab-tutorial här kommer jag!


fredag 5 november 2010

eko eko halleluja, regerar lth. EFTER K!!!

Att sätta tonerna eller inte sätta dem, det var frågan när jag igår stod på scenen i AF-borgens stora sal och de satt! Vi kom tvåa och urladdningen var total. Ikväll är det bal och jag har ingen aning om hur jag ska orka ens ta på mig balklänningen men jag kommer väl snart igång. 

Hur jag ikväll ska kunna sätta tonerna lika bra som igår är en svårare nöt att knäcka. En forcerad ansträngning av rösten igår, som hade fått min före detta sångpedagog att tuppa av, har lämnat efter sig en svag heshet. Det här kan bli intressant. Att vi dessutom spelar på eftersläppet, vid tolv, gör ju inte hela saken bättre då jag troligtvis kommer sova mig igenom hela sittningen, men det var det värt! 

K, K är de bästa!

måndag 1 november 2010

Så man vet att ens familj älskar en

Just nu är det ganska mycket. Jag börjar till och med bli lite nervös inför veckans kommande uppträdanden. Det kommer dock bli grymt roligt och jag vet ju vilken kick jag kommer att få utav det vilket gör det värt all strävan. Särskilt då jag står inför en helt ny publik och i ett nytt sammanhang.

Inte nog med att veckans spelningar tär på mina nerver, det är också snart dags för höstmöte och val av de poster som ska tillträdas nästa termin. Jag fick idag reda på att detta möte kan komma att splittas i två då de förra året höll på till två på natten innan de gav upp. Jag antar att man får ladda med kaffe så att man inte missar de poster man själv kandiderar till.

Slutligen, ett gott skratt förlänger livet. Min älskade mosters man hade vänligheten att förgylla min afton med ett forntida fotografi. Jag har ingen aning när det togs men innan höstterminen i tvåan är det fastställt på avsaknad av tandställning och långt hår. När man ser det kan man ana den tonårströtthet jag fortfarande känner av på mornarna och, kanske för att jag känner mig själv för väl, det fruktansvärda humör jag kan vara på när jag vaknar.Jag är tydligen inte alls, som en viss vän hade vänligheten att påpeka, så social och gullig på morgonen.

Det ser fruktansvärt  obekvämt ut... 

torsdag 28 oktober 2010

IQ-fiskmås


Jag vet inte hur det gick till men efter tentan ändrades karraktären under mattelektionerna något totalt. Jag tror det kan ha något att göra med vår underbara föreläsare men det kan också ha att göra med att vi inte fattar ett skit. Vi flummar rätt mycket nu. Så här brukar det se ut under andra halvan.


Mitt hår stod på ända i timmar, blir det inte lättare snart tror jag att jag svimmar. Inte nog med det, så som jag sliter mitt hår kommer mitt huvud bara vara fullt av sår.
Vad som fick våra hjärnor att snurra och magarna kurra. Vektorer jag hatar så därför jag de ratar. Vilket jag ångra lär den gången jag är tvungen att på egen hand plugga in det här.

Hanna Karlsson, trevlig prick. Vi börjar ofta skratta med endast en blick.
Men det här är väl självklart?! Eller???!
Så slutligen dagens citat som fick mig att sätta i halsen och fälla en tår.

"Så om ni har fattat de här tre alternativen så har ni fattat allt!" Patrick Nordsjö

Ouch... JAG FATTAR INGENTING!!!!!!

onsdag 20 oktober 2010

Snö

Ett tappert försök att vara kreativ med en måttligt bra kamera. Jag saknar min vän Canon.

Jag gillar snö... 

Har man ingen annan att fota så får det blir självporträtt.
'

Tentavokabulär

Tentamys - mys medan du pluggar så mår du bättre
Tentastickning - motiverande pluggeknik. Hoppas på ännu fler anhängare nästa tentavecka.
Tentaångest - nått som ger upphov till tentatrötthet och tentahumor, vilka är tättbesläktade.
Tentahjärna - vill inte gå in på detaljer här.
Tentafika - extremt hög kaffenivå och socker.
Tentastress - som jag har upptäckt sitter i rumpan för min del. Träningsvärken är konstant. De flesta upplever den dock i axlar och nacke.
Tentaflipp - högst vanlig företeelse när någon kastar pennan med villt uppspärrade ögon och antingen slänger sig bakåt, så att stolen nästan välter, och river sig i sitt hår eller studsar upp från stolen och rusar ut. Det sista alternativet följs oftast av en tentapromenad.
Tentaidioti - som att ha brandövning i en tentavecka. Kan även appliceras på individen när denna i tio minuter funderar på vad 9-2 är.
Tentailska - när man istället för att beundra någon som orkat lösa en extremt svår uppgift får panik och får en tentaflipp på denna person. Konsekvensen kan tränas bort av erfarna tentapluggare.
Tentafrossa - när man är helt rödblossig i ansiktet av utmattning och värmeslag och samtidigt fryser så man skakar. Kan ofta misstolkas med feber.

Bidra gärna med fler!

tisdag 19 oktober 2010

Tentaplugg

KC i solnedgånen. Ganska vackert. Sugig mobilkamera tyvärr.
Igår kom jag på mig själv med att fundera ut om jag på något sätt kunde räkna ut den vinkel på den rätvinkliga triangel jag såg framför mig när jag fick se ett flygplan på hemvägen. Allt jag ser hör numera ihop med trianglar eller cirklar. Det är skrämmande. Efter denna händelse satt jag i tio minuter i hallen och försökte komma på nästa sak man gör när man kommer hem (ta av sig skorna). Helt apatisk var jag.

Annars är det ganska roligt att tentaplugga. Vi har rätt kul.Nin supernollan-mantel används flitigt, liksom hatt, dagen till ära en fez, då det är hatt-tema. Imorgon är det knytkalas för ett gäng etanalare och vi har myntat det na uttrycket: tentastickning. Det sistnämnda innebär en metod att vi pluggar stenhårt i två timmar som belönas med en halvtimmes stickning. Torgvantar för min del. se påbörjad vante nedan.

Jag har märkt att jag är barnsligt förtjust i höstens fina lövhögar.
Jag har verkligen ingen aning hur jag ligger till i matten dock. Känns som om det kan gå hur som helst. Dock skönt när man ringer sin mor, som alltid varit väldigt orolig för om man pluggat tillräckligt, som säger "Äh, du får fler tillfällen om du misslyckas." Det är härligt att plugga på högskola!

Så här vin var jag när jag gick till ICA idag. Om kassörskans blickar kunde döda hade jag nog inte suttit här och skrivit nu. Fick god lust att skrika:
"Förlåt då för att jag försöker hitta lite humor i vardagen!" Tydligen så får man inte ha kul om andra har tråkigt. Det är väl inte mitt fel att hon hatar sitt jobb och jag kommer få en sjukt bra utbildning plus att jag har kul? Tog nog åt mig mer än jag trodde...
Haha, inte ens lönt att försöka förklara...

torsdag 14 oktober 2010

Vill du veta någonting, så fråga ugglan

Imorgon är en underbar dag! Det kommer vara en sådan dag när det känns som att allt runt omkring en timar med musiken i hörlurarna som i en musikvideo, i alla fall efter inhandlandet av nya hörlurar som fungerar. Vi har bara en mattelektion. Varken mer eller mindre. Visserligen har vi bestämt att vi ska göra vår grupp uppgift i kemi klart klockan åtta men att vara klar vid tolv är ett stort privilegium för någon som inte varit hemma innan halv åtta på hela veckan.

Jag vet att jag egentligen inte ska shopa så mycket mer den här månaden men det har kommit upp lite nödvändiga grejer. Som skosulor. Mina filtsulor som innehåller aktivt kol är inte så aktiva längre. Detta gör att mina fötter förblir fuktiga efter jag vistats inomhus som i sin tur leder till att jag fryser om fötterna, trots ynkliga tio grader varmt och vinterkängor. Nya yllesulor med aktivt kol och kanske ett övervägande att lägga in andra lite svalare sulor tills det blir riktigt vinterväder.

Jag "måste" även göra mitt första besök i "stadens" garnaffär som jag strykt runt ganska mycket men egentligen inte haft tillfälle att besöka förrän nu. Jag ska sticka ett par vantar och behöver således strumpstickor i storlek 3,5 och 4. Olyckligt nog hade jag nämligen bara 4,5 hemma. Jag tror dessvärre att jag dessutom kommer komma därifrån med garn till den här underbara tröjan:


Så fin!
Mönstret är från Ravelry så jag kan tyvärr inte länka men om det är någon som vill ha det och inte vill lägga 26,90 på det (vilket är rätt billigt) så kan jag maila filen. Fin som tusan är den i alla fall. Om någon undrar vad det blev av den andra tröjan så kan jag säga att den ligger på lur hemhemma i mammas vardagsrum, nästan klar. Det behövs bara lite motivation att fixa klart vissa delar. Inte nog med nyinköpt Raggigarn till vantar och eventuella julklappar eller liknande och den eventuella uggletröjan så finns det snart även ett paket till mig på posten med ytterligare raggsocksgarn som kommer göra en viss person glad vill jag tro. Jag ska bara hinna med alla projekt också. 

onsdag 13 oktober 2010

OJOJOJ!

Sätt ett kryss i era tak för jag har sprungit idag! Det blev väl inte mer än runt tre kilometer och det tog ganska avsevärt mycket längre tid än det borde gjort, jag går inte in i detaljer, men jag har börjat. Jag är heller inte avtänd att dra på mig de nya löpartightsen, som hittills bara tjänat sitt syfte som vanliga tights  (sjukt sköna...), och ta mig ut på löparspåret igen. Troligtvis en runda på lördag och söndag. Nu ska jag komma i form. Jag firade med en parisare som Birgitt trugade i mig. Hon går på offensiv nu när jag har sagt att jag ska bli nyttig...

Annars går det ganska bra med att försöka att inte småäta så mycket. Ska nog börja med förlängt lördagsgodis, det vill säga endast söta saker på helgen och vid festliga tillställningar. Så ska vi nog se till att den där balklänningen sitter lika fint som i somras om tre veckor.

måndag 11 oktober 2010

Stjärnor är som fiskar... typ

Det finns en kurva på vägen jag går hem från bussen. I kurvan råkar det stå träd som skymmer gatlamporna längre fram runt kröken. Gatlampan i kröken är trasig. Det är nog ett av mina favoritställen i Sandby i alla fall på kvällen. Stjärnorna syns så klart där. Så nu kommer jag bli lite filosofisk och patetiskt ett tag. Varje gång jag går hem ifrån bussen och kastar en blick på himlen blir jag väldigt sugen på att ta på mig hela min garderob och lägga mig på gräsmattan i någon timme eller så. Enda knuxet är att det är lite blött  gräset den här årstiden.

Jag saknar faktiskt lite uppgiften från ettan när man var tvungen att sätta sig lite och studera hur stjärnorna rörde sig under kvällen och året. Det gav en liksom en ursäkt att sitta där ute och frysa, ensam och tänka på hur liten man egentligen är. Nu känns det mest patetiskt dock en av de mysigaste sakerna man kan göra. Synd att det är svårt att dela med nån. Är jag ensam att tycka så här? Jag känner ungefär samma förtjusning som när jag sitter framför det tropiska akvariet på Universeum. Som om jag skulle kunna tillbringa timmar i sträck med att bara sitta där. Tyvärr är man ju sällan själv där dock.

Nog med djupa tankar, nu ska jag dricka Mölnlycke-te och gå och lägga mig.

fredag 8 oktober 2010

Guldfiskar i all ära men seriöst??

Jag vet att jag kan ha lite svårt att hålla käften men så här bokstavligt? Jag har fått ett gummiband emellan käkarna på vänster sida så nu går jag och öppnar och stänger munnen som en guldfisk. Det är liksom en sådan där rörelse jag gör automagiskt och inte tänker på. Folk på stan tittade väldigt underligt när jag var ute och gick med mina bröder och idislande som en ko. Dock är jag allt annat än bitter, även om jag vet minst en som kommer skratta ganska gott när jag kommer tillbaka till KC. Det är nämligen bara två månader tills jag blir av med plåthandeln i munnen för gott!

Resan hemhem har alltså börjat strålande och det är mysigt att träffa alla igen. Speciellt Saga. Vi har pusslat, bygt sandkakor, lekt monster vilket innebär att jag har sprungit runt som en gorilla och hävdat att jag skulle äta henne till middag och hon sprungit runt och gapskrattat "igen, igen!"

Nu ska vi dricka skumpa och äta kantarellsmörgås till förrätt för att fira föräldrarnas impulsköp av hus. =)

tisdag 5 oktober 2010

Hoppsan hejsan vad tiden går

Nu när nollningen är slut fick man genast se till att ta tag i plugget. Det är därför jag inte skrivit... för att jag har varit så flitig... hrm, typ. Om sanningen ska fram så är jag inte alls så flitig men nu känner jag mig i alla fall lite nöjd över mig själv för jag har skrivit den där sammanfattningen på processen för svavelsyra som jag ska ge de stackars gruppmedlemmar som ska hålla vårt muntliga föredrag. (Låååång mening.) Jag han även alla tal idag på matteövningen. Jag börjar fundera på om jag valt fel utbildning. Matten är sjukt kul! Nu håller vi på med trigonometri. Löv it!

Allt som hösten lider börjar jag känna att det här med singellivet inte alls är så peppande. Vad gör jag åt saken, jo jag äter en massa saker, nyttigt som onyttigt, och nu har jag lite svårt att knäppa mina favorit jeans. Förvisso de jag ärvt av min lillasyster på nått mirakulöst sätt, men ändå. Det är dags att börja träna. Emma ska bara bli frisk från sin femte förkylning i rad!

Nu på torsdag åker jag hemhem och det ska bli otroligt skönt att träffa alla igen. Hipp som happ så hade det gått sju veckor och innan man vet ordet av så är det väl lussebak och midnatt råder. Jag längtar faktiskt lite.

söndag 26 september 2010

Ekonomioroliga föräldrar VARNAS!

Idag åkte spenderarbyxorna på när jag och "min nya storasyster" tog bilen till Nova Lund. Det är få gånger per år man känner att man faktiskt har råd att go totaly crazy och faktiskt köpa det man vill ha. Jag ska skona vissa känsliga läsare och bara nämna det jag är mest nöjd med, fullständig lista kan fås per mail! (Nej mamma jag skickar inget mail till dig, och inte pappa heller.)

- Nya träningstights! (Nu ska det bli träna av.)
- Jag bara råkade springa på en brun sjal med dödskallar precis innan jag skulle hem... (jag kommer troligtvis leva i den ett tag)
- När jag skulle in på Glitter för att köpa diadem (jag har blivit brutalt trött på min lugg...) hittade jag en dödskallering. EN DÖDSKALLERING!!!!!

- Sen jag var liten har jag varit ruskigt förälskad i ett par kängor. Madicken-kängor kallade jag dem. Ingen vet hurdana kängor jag har menat. Först för några år sen kom Mary Poppins-kängorna men det var ju inte rktigt det jag sökte. Förra året kom de grova kängorna, som jag älskar, men de är inte Madicken-kängor. Idag bara råkade jag springa på dem. På Din Sko, visserligen i plast vilket innebär att de inte kommer hålla en evighet tyvärr men de är perfekta. Jag är så glad =)

Lyckad dag måste jag säga.

onsdag 22 september 2010

Duktigt!

Jag har cyklat idag igen! Det var väldigt skönt, känner mig helt slut i kroppen, vilket är bra för då kanske hjärnan är fit for fight till kvällens försöka av färdighetstestet i matte. (Försök ett...)

Om det nu går att krama ut några sista droppar från den, jag har haft en femtimmarslab idag igen. Det är intressant när man inser att man gjort en hel serie spektroskopiska mätningar och pippeteringar till höger och vänster utan att tänka en enda tanke. Då börjar man undra om det finns något kvar innanför pannbenet eller om det frätts upp av salpetersyran trots dragskåp och otrolig försiktighet. 

Jag har även fått magsår, därav rycket att cykla till skolan en dag då man börjar åtta och slutar sex. Jag är därför ganska nöjd med mitt val att ha två lugna vita veckor framför mig även omFolk försöker övertala mig att gå på S.Y.N.D (avslutningsslasken). Det hade varit kul men min stackars kropp behöver nog vila upp sig lite.

Här kommer nu de där bilderna jag lovade för nu ska jag snart äta och påbörja kvällens plugg.

Såhär fin är jag i min cape och nollan skymtas, kättingen iaf. Om ni undrar varför jag är så röd i ansiktet beror detta enbart(...) på att jag placerades precis vid en stor kandilaber!

måndag 20 september 2010

Är det en fågel? Nej det är ett plan... NEJ! Det är supernollan!

Nollegasquen var i helgen. Den sittningen där nollan får fira med att ta på sig sin mössa och aldrig mer behöver sjunga nollesången. HA! Trodde jag, ja, men mer om det senare.

Kvällen började ganska tidigt, typ halv två, när vi glada i hågen kom till gasquesalen i tron att vi skulle soundchecka med nollebandet. Där fick vi besked att vi inte hade något ljud förrän tre. Ljudet kom igång vid fyra och då hade jag stolpat runt i mina skor i en timme och hade redan ganska ont. Bra jobb där. Efter soundcheck som självklart gick uruselt som alla genrep brukar göra gick vi hem till Mille för förfest med Etanal, i högklackat. Mina tår skrek hjögljut när vi kom fram och de fick en halvtimmes paus i strumplesten i köket.

Förväntansfulla kom vi vid halv sex till Kårhuset och samlades utanför aulan för fördrink och nollerevyn. En högst sagt intressant upplevelse. Alla var väldigt fina, Phöset kom i högtidsklädsel. Jag blev väldigt sugen på att använda min balklänning igen. Tror att jag ska ta den med mig nu när jag åker hem. Då kanjag ju alltid ta fram och titta på den ifall jag inte får tillfälle att använda den.


Kvällen fortled med middag och uppträdanden där ibland nolleorkestern som blev högt uppskattad. Det var grymt kul att stå på scen igen faktiskt. Jag tänker mig att jag får komma in lite mer i händelserna här och sen söka mig någonstans där jag får sjunga lite mer. Låta rösten vila lite också kanske.


Vid efterätten började utmärkelser och tack delas ut. Årets bästa nolla blev Robin i jaktsällskapet. Årets supernolla, det var jag det. Detta innebär att jag tilldelades ett vandringspris i form av en järnnolla i kätting samt en cape. Capen är gul med supernollan skrivet i röda bokstäver på ryggen. Den ska jag nu ha på mig alla tentaperioder och fester (då jag även ska ha på mig järnnollan som råkar väga två kilo... runt halsen bär man den. Kan tänka mig att jag kanske fuskar lite på den punkten.) Jag fick även ge min spegat till förra årets supernolla, Phadder Mille. Så nu är jag nolla ett helt år till och jag stortrivs. Enda nackdelen är att jag inte kan bli phös nästa år men det kommer fler tåg. Jag får söka året där på helt enkelt.


Jag tror definitivt att det här var crèm de la crèm av hela nollningen för jag hade supertrevligt hela kvällen. Nu hälsar min kropp att det blir minst två vita veckor. Jag är ganska sliten faktiskt, men gud vad kul jag har haft. Bilder från gasquen kommer förhoppningsvis imorgon när jag har orkat hämta min dator hos Pelle.


Jag saknar er där hemma! Puss

tisdag 14 september 2010

Hur ska man kunna läsa när världen är grumlig som en substans av långa kolkedjor?

Jag längtar hem! Tanken var att jag skulle plugga järnet för att komma ikapp från förra veckans hektiska och sjukt roliga schema men här sitter jag alldeles apatisk med rinnande näsa och svullna ögon. Jag kan inte ens vara glad åt min införskaffade teknologmössa och jättefina klänning som jag ska ha på lördag då vi förklaras som ettor. Än mindre berätta om hur rolig helgen varit.

Jag måste förbereda min första labb och jag ligger jättelångt efter i matten, eller typ tre halva lektioner, och efter i kemin måste läsa på om orbitaler (puke). Det är så typiskt, för jag har räknat ut hur det här med min hemlängtan hänger ihop nu. Jag har så fullt upp med roliga saker uppblandade med måsten och intressanta ämnen att jag har fullt upp att tänka på annat, tills jag får en kväll för mig själv med tänkt pluggande då är det precis som om en veckas uppdämd längtan smämmar över och minsta lilla grej gör att man tappar fattningen totalt. Då hjälper det inte att tänka på hur snygg man kommer vara på gasken eller om Phöset frågat om man tänkt söka några poster till nästa år/om man har köpt mössa än, annars kanske man borde göra det...

Det hjälper heller inte att tänka på att jag varit på en av mitt livs absolut roligaste fester eller att jag har massa mysiga människor som jag bara behöver be om en kram om jag behöver det. Det hjälper absolut inte med min depplista på facebook, även om det är skönt. Det hjälper lite att skriva av sig, men inte mycket. Jag måste sätta igång med plugget nu.

Ring!

lördag 11 september 2010

Jag vill också vara med och leka!

Igår var jag på spex. Jesperspexets återuppsättningspremiär av Ann Bonnie. Jag fick ett sånt otroligt sug att vara med på scenen. Ska försöka hitta något ställe där jag kan vara med i höst. Lotta är med i krischans spex och hon presenterade mig för en i kommitén så i höst blir det till att gå på provspelning! Innan dess är dock sångarstriden, en kårkamp där en av deltävlingarna är ett spex, jag får väl försöka vara med där också. Tur att ens Phadder/fusknolla Kjell-Daniel (Daniel som gick under namnet Kjell första veckan under nollningen) har hand om denna tävling innom K-sek.

Det känns som om jag kommer ha att göra i höst! Vilket är bra för så fort jag får lite tid över så kommer en hel uppdämd fors av hemlängtan och knackar på dörren. Jag beter mig alltså som en manodepressiv. Ena sekunden glad som en lärka för att några moments senare när etanalarna inte är runt omkring och lyser upp tillvaron komma på mig själv med att tröstäta en hel påse (äckliga) färdigbullar.

Nu måste jag dock gå och leka lite i Lundagård för det är nollelördag idag! overallen är på och bussen går, epic kommer det bli! Ikväll åtföljs lekarna av en sittning och eftersläpp. Dance, dance, dance!

onsdag 8 september 2010

Nu är det KRIG!!

http://www.youtube.com/watch?v=qu9mRV3lVfE

Inför studande DE(C)K-sittning (Data, El och K-sek) har data hotat oss. Eftersom vi kemiker inte blir glada när våra "spiontomtar", miraculixstatyer K:s skyddshelgon, misshandlas på detta vis är det nu krig. Vi kokar planer som vi hoppas kommer bli "väl" bemötta. (MoHAHAHAHA).

Idag har vi haft lekar med utskotten vilket innebar att alla olika utskott på K-sek presenterade sig och ville att man skulle engagera sig med dem. Jag sk engagera mig i KUK, kulturutskottet på K. Mycket fyndig förkortning. (Inte nog med det så efter Kuk:s station gick man vidare till sexet (festkommiten).) Jag tror att leka av mig var precis vad jag behövde för i eftermiddag har jag spenderat 4,5h på att lösa stökiometriuppgifter som ska lämnas in på måndag. Efter det var hjärnan ganska mosig men tro det eller ej så klarade jag trots det mitt färdighetstest i matte som jag missat två gånger innan nu när jag kom hem. Jag tackar lekarna för det! (Jag vet att föregående mening blev rätt skum...)

För vi har vårat glada barnasinne kvar, säg har ni erat glada barnasinne kvar??

Pöss

tisdag 7 september 2010

sorgekanter, klumpeduns och hemlängtan

Igår hade jag en så sjukt dålig dag. Det kändes som om det gick någon och petade mig i ryggen med en penna typ hela dan, så där retligt som någon som vill något fast igentligen bara retas. Var tvungen att ringa mamma och klaga lite. Tyckte sjukt synd om mig själv när jag hostandes och snuvandes både nekades hemgång för dagen och hemresa i början av oktober. Hemgång för att övningen visade sig vara mer eller mindre obligatorisk och hemresa för att jag råkade ha muntlig framställning av vårt projekt just den måndag jag bokat in nästa tandläkarbesök. Till råga på allt skulle tandläkarbesöket med största sannolikhet blivit det sista innan avtagning vilket jag nu får flytta fram ytterligare. Så jag var rätt sur och deppig. Ett lätt bryt över ett paket hemifrån, med räkning och röstkort som visade sig innehålla ett brev hemifrån, och ett kolosalt tröstätande av köpebullar, såna där som pågen bakar som liknar gifflar, och oreos med mjölk gjorde saken en aning bättre.

Idag har allt flutit på lite bättre. (och jag stavade precis flutit med y...) hemlängtan är ganska reducerad. Jag märker att det finns många fördelar med en nollning och en är att det blir som en ganska stor väldigt jämngammal liten familj. och jag är typ minstingen, samt den som syns och hörs mest men det är ju iofs. åt det hållet jag är lagd. Poängen är att det blir ganska tomt de dagarna man bara har föreläsningar. För så fort där bara är föreläsningar fattar man att den här extrafamiljen faktiskt bara är ens klasskompisar. Som tröst kan man alltid ringa och beskriva sin hemlängtan för någon som verkligen förstår vad man pratar om vilket är väldigt skönt. Det kommer bli tomt efter nollningen så vi får väl försöka hålla ihop gänget ändå.

Idag hade vi märkesmålning. Precis som chalmers har vi en backe med märken. Vårt skyddshelgon är mirakulix. Till skillnad från chalmers är våra märken mycket större! Dessa har vi idag iklädda fina gula overaller, tillsammans med resten av LTH fyllt i med grann färg. Så nu har jag ganska rejäla sorgekanter under naglarna. Och overalen ser lite använd och inte så nollig ut längre. Nu fattas bara märkena och de avklippta ärmarna och benen från de andra sektionerna som ska på. Den kommer bli så fin. På lördag är det overallssittning så det passar sig kanske att pimpa overallen till dess. Nu tänkte jag fatktiskt ta en paus från plugget ikväll och sätta mig och sticka och sätta på ett avsnitt av någon fin serie.

Jag orkar inte kolla stavning så håll till godo!

Puss<3

söndag 5 september 2010

Det går ett rykte genom staden: Terrorgruppen var på jakt igår.

Eftersom jag för tillfället har lust att slänga min dator ner från balkongen så kan jag inte visa detta genom bildbevisen jag samlade på mig på det tomma campus idag. Alla monumenten strålade dock ikapp med solen i vår eminenta gula färg! Det var skumt att vara på campus när ingen annan var det. Helt tomt. Anledningen var att vi skulle träffas med nolleorkestern och repa inför gasken.

I fredags hade vi sittning igen, bara med nollorna den här gången. Phaddrarna fick inte vara med och det var de väldigt noga att beskriva sin besvikelse över. Kära Lorra var dock på plats i egenskap av Trubbadix och tillika sångförman. Det var en trevlig sittning som jag inte velat missa för allt i världen.  höjdpunkterna var nog lika många som phösen. Det var rätt ansträngande att hälsa på ett phös i taget när alla phösen ner till år 2005 (? tappade räkningen efter ett tag) närvarade. Sen var det dags att rulla vall. Jag går inte in i detalj för jag antar att alla kommer att klia sig lite i huvudet och undra hur vi kunde komma in på teknisk högskola med så lite under luggen. Kan dock nämna att jag har en del intressanta ömma punkter.

Jag hade ju sett fram emot den här helgen då jag inte haft en sovmorgonslördag på lång och länge. Så därför måste jag ju vara galen som glatt hoppade högt när Siri nämnde att jag gärna fick sova hos henne efter sittningen bara att hon skulle upp tidigt på loppis. Självklart fick jag följa med när jag frågade. Faktiskt, med nästan lika stor entusiasm hoppade jag ur sängen nästa morgon, det vill säga jag kom upp ur sängen över huvud taget. Galen måste jag vara. Jag sov tre timmar när jag kom hem och gick och la mig tidigt igår. Nu tänkte jag faktiskt göra samma sak igen.


Gonatt!!

tisdag 31 augusti 2010

Hurtigt värre!

Tjollahej

Idag provåkte jag min "nya" cykel som morfar så snäll rustade upp åt mig innan jag åkte ner. Man kan väl tycka att en liten tur på en kvart skulle vara bra att börja med men alla som känner mig vet ju att det inte är riktigt så jag jobbar. Ska det va så ska det va tänkte jag och hoppade glatt på cykeln klockan halv åtta imorse och cyklade i trettiofem minuter till LTH. Imorgon tar jag med mig duschgrejer...

Sjukt bra är det dock för jag älskar att cykla och 9.7 km är sådär lagom att cykla fram och tillbaka. Märkte dock idag några få saker jag skulle behöva inhandla.

  • En ringklocka (högst effektivt om man cyklar i folktäta områden, typ LTH eller Lund C)
  • En cykelkorg, eller åtminstone några gummiband så jag kan spänna fast min kolossalt tunga ryggsäck så den inte trillar i backen var tionde meter.
Jag har inte bara cyklat fram och tillbaka till LTH utan också sett till att för första gången vistas i själva Lund. Mycket intressant att man bott i en stad i mer än en vecka utan att egentligen rört sig i den. Det var mitt efterlängtade id-kort som skulle hämtas och under mitt försök att helt själv hitta till rätt cykelbana hem, ni kan ju tänka er hur det gick, cyklade jag förbi en garnaffär som såg jättemysig ut. Jag gick inte in för jag har viktigare saker för mig till på torsdag (ehe, tycker skolan iaf.). Vägg i vägg med garnaffären råkade det ploppa upp ett Panduro. Jag tror det är tur att LTH ligger utan för centrum och Sanby på rätt sida för annars hade jag varit stekt!

Det är ganska roligt att cykla till Sandby för efter LTH finns ingenting. Bara åkrar så långt ögat når, och det är ganska långt när det är såhär platt. Sen dyker det helt plötsligt upp ett bostadsområde mitt ute i ingenting. Det här är iaf. min blivande dagsmeditation där jag tillåts tänka lite och klara ut saker i huvudet. Perfekt! Såhär kan det se ut längs vägen, väldigt harmoniskt skulle jag vilja säga. 

Nu måste jag nog dessvärre plugga lite nomenklatur. Det är som att läsa franska igen, pest och pina. Föresten befarar jag att min telefonräkning kommer bli skyhög om inte folk skaffar skype och addar mig så se till att göra det, people! (amandape)
Puss och kram

måndag 30 augusti 2010

Nä för hon är nog normal...


Varför kan jag inte vara normal som alla andra och tycka att skämma ut sig på nollningen är lite jobbigt men okej då men att en helt naturlig sak som att reagera på saker man är rädd för det är inte så pinsamt. Tur att jag ite bryr mig så mycket om att jag tycker sånt är pinsamt heller för idag skämde jag ut mig på riktigt. 

Kårkamp stod det på schemat vid lunchen. Tryck in så många ni kan av sektionen i en Saab 900 (26 pers. vi vann!!). Lunch för en tjuga bestod av hamburgare och cola. Med en fjärdedel kvar av colan var det efter en stund dags att åter bege sig mot föreläsningssalen och Kemiteknik. (Till saken hör att jag alltid haft lite respekt för getingar och trots ett inte så farligt stick i måndags har jag därefter blivit riktigt jäkla nojig. Om någon har ett tips hur jag ska bli av med detta får de gärna delge mig i det.) 

Mitt framför Phöset (tillika kårens snyggaste kille sätter sig en geting på min burkhand. Jag hinner knappt reagera förrän jag hör ett skrik och burken ligger på marken. Det tar två sekunder innan jag inser att det är jag som har skrikit. Inte bara ett vanligt vrål utan ett riktigt tjejigt skrik a la Hichkock! Självklart skrattar hela Phöset. Tur att man inte har komplex och kan bjuda på sig själv, men jag var riktigt arg ett tag. Så läskigt att göra saker man vet är töntigt utan att reagera på dem. 

Till råga på allt snäste jag åt snälla Phadder Hjalmar som snällt räckte fram sin oöppnade cola att "jag inte ville ha nån jävla cola!" Jag förklarade för honom senare att det var mig själv jag var sjukt arg på och inte hans förslag om att dricka mer getingslockare. Klara hade tydligen skällt lite på Phöset, och förklarat att jag blev getingstungen det första jag gjorde på lth. 

Det gjorde ju inte ens inte, varför är jag så schåpig?!

En mycket intressant dag... som moster-Linnéa sa: Nu vet de ju iaf. vem jag är. (Som om de inte visste det innan efter den här dagen liksom.)
Nu är det väl dags att krypa till kojs men tänkte försöka lägga upp lite bilder från internatet!


söndag 29 augusti 2010

Årets etanalare

Det är så mycket som händer här nere så jag kommer inte hinna berätta allt så jag tänkte jag tar höjdpunkterna. Jag har den stora äran att berätta att jag är "årets etanalare"! När jag ringde mamma så fick jag inte det glada ropet jag hade tänkt mig och detta för att hon faktiskt inte vet vad det innebär så jag tänkte att jag förklarar detta här. 

Igår hade vi Phaddergruppsmiddag tillika vår första sittning. Alla var väldigt finklädda och Phöset var gult och grant som vanligt (när det kom vid efterätten). Det sjöngs, solo och i kör och det delades ut ett pris. Med motivationen (ungefär) "Alltid en positiv och glad inställning och försöker få med alla." Så nu har jag i min ägo den väldigt ärorika vandringspokalen "Cocosnöten" som sägs vara minst tre tusen år. I denna serverades kvällen till ära White Russian. (Om det inte framgck är alltså Etanal namnet på vår Phaddergrupp och jag blev alltså årets nolla i etanal!)

Tyvärr hade jag glömt mitt leg så när resten gick på et-slask (efter tenta slask) fick jag trippa hemåt. Detta var nog dock ganska klokt då det i morse begav sig ut i skogen för Piqunique. Det regnade och solade och slutade med att vi alla blev blöta av en helt annan sak. Jag tror inte jag behöver nämna mer än nollning+sjö=...

Go (trött) och gla' är jag iaf. Nu tänkte jag börja plugga lite inför Duggan på torsdag. Kan vara gött att klara den för att få upp sitt självförtroende lite. Saknar er där hemma! Puss

torsdag 26 augusti 2010

Ett phös, flera phös

Så, första lediga kvällen och det är dags att rapportera lite vad som händer och fötter. Jag är för tillfället så trött att jag knappt kan knappa på tangenterna och rösten är helt ur balans. Det lilla som finns kvar av den pratar nu en oigenkännlig dialekt med få stötar av bred Göteborska. Moa kan intyga.

Jag stortrivs.

Så det var väl det ända jag behövde säga... nä jag ska beskriva lite mer jag lovar. Hela veckan har varit helt galen och som väntat är passar det mig som handen i handsken. Det är så härligt att komma till en Phaddergrupp där ungefär en tredjedel och många av phadrarna är lika galna och bubbliga som mig. Alla är så härliga och jag ser en ljus vänskaplig framtid ahead!

Måndagen inleddes med upprop och därefter en mörk presentation av Phöset som efter lamporna tänts och den hårda musiken vridits ner bad oss sjunga. Vi satt där som de nollor vi är och fattade ingenting. Därefter pluggade man nollevisan frenetiskgt. Dagen fortskred med hejarramsor och lekar och mycket info.

Infot fortsatte dagen efter på bussen då mina favophadrar Clara och Lotta lärde oss att åka buss. Detta är en fin konst som endast K:are känner till. Har ni riktigt tur kanske jag lär er någon gång. Jag kan säga att det tog avsevärt mycket längre tid att åka till Eslöv med x antal varv i varje rondell.

På internatet bjöd nollorna Phöset på underhållning i form av periodiska system. Tyvärr knäckte Bollibompa vårt fina uppspel av PS ganska hårt. Detta tog vi igen när vi under kvällen ställde upp för kubbfight med extra fjäsk på topp. Poängen var att slå ner kubbarna med stil och fjäska för Phöset. Jag kan säga att team Etanal är jäkligt bra fjäskare och med våra eminenta formationer (jag kan säga att vanligt kubb kommer vara sjukt tråkigt efter det här då jag sällan stod på marken och kastade, minst och lättast i laget som man är.), lovsånger, massage, skopputs, läckerheter, fotpallar och levande stolar tog laget hem segern stort!

Internatet sträckte sig fram till klockan två igår då vi kom hem och gick direkt till KFSigma för att köpa böcker. Typiskt nog köpte jag den boken jag redan bokat på andrahandsbokhandeln så jag får gå tillbaka med den imorn. Därefter var det overallköp och efter det bara till att kasta sig iväg mot bussen för att hinna hem och lämna packning och duscha. Det gjorde jag men bara i fyrtio minuter då det var dags att återigen kämpa för Etanals ära.

Stadkringwandring var något av det roligate jag gjort i hela mitt liv. Lagom mycket öl i blodet, det vill säga jag var mer glad av eget bevåg än vad som forsade genom mina ådror. samt mycket "sång" och otroligt roliga lekar. Sen får vi inte glömma en stor del fjäsk. (Idag märkte vi att fjäsket gett oss ledingen i den sammanlagda nollekampen!)

Stadskringwandringen avslutades med att för första gången känna oss enhetliga med Phöset och måla campus gult (det var rosa när vi kom tillbaka imorse!!! va fals?!) Springmarschen med fingermålandet avslutades vid SjönSjön där jag och tio andra simmade igenom det sjukt farliga vattnet (Det går rykten om bakterier och andra microorganismer som inte finns någon annan stans i världen. Säkerligen muterade till jättemonster.) ut till ÖnÖn där vi även målade TelefonkioskenTelefonkiosken i den vackaste färgen; Gult, mitt framför näsan på maschinisterna som precis var i färd med att ta på sig overallerna igen.

Nollorna som offrat sig för diverse olika sjukdomar belönades med bastu i kårhuset! Jag har bastat med Phöset. Mäktigt.

Nu är mina fingrar ungefär lika trötta som resten av hela jag så jag tänkte avsluta inlägget. Jag har inte haft tid att längta hem men det kommer troligtsvis efter nollningen (om drygt tre veckor). Då är det bara två veckor kvar till hemvisit. Det går inte att beskriva i ord hur roligt jag har och jag har inte varit såhär intensivt glad på jag vet inte hur länge. Det här kommer bli super!

Puss och Kram!!

Tyg och otyg.: Ettårsdag och tävling!

Tyg och otyg.: Ettårsdag och tävling! Kolla in det fia paketet man kan vinna! Stort habegär!

fredag 20 augusti 2010

Nyutvecklad livsform

Jag tror att min hjärna har utvecklats till en ny sorts amöba. Sådär lagom sammanhängande encellsorganism i gigantisk proportion som ligger och skvalpar i mitt kranium oförmögen att göra den minsta funktion annat än äta sova. Detta pågrund av det extrema mastodontrep mellan elva och sex. Urblåst är väl en bokstavlig och figurativ beskrivning av mig just nu. Att träffa min enda levande jazzprofil, sjunga tillsammans med henne och prata Salem al Fakir under lunchen var dock värt väntan på tre korta insatser.

Det är så häftigt. Hur många är unnade att ens träffa en av sina absoluta förebilder och jag får sjunga med min! Tror dock att jag inte fattat riktigt att det är spelning imorn. Bara repat en vecka och sen är det spelning för lite drygt sex hundra pers. Lär ju få en nervositetschock imorgon. Därför tror jag att jag ska sätta på en tvätt samt gå igenom min packning och därefter call it a night.

Pussislusk

torsdag 19 augusti 2010

Packa mammas kappsäck

Första inlägget på nya bloggen. Jag kommer förmodligen framstå som världens nervrak men eftersom jag inte har några läsare än så kanske det inte gör så mycket. Jag vet inte varför men jag lyckas alltid pricka in och få alla nerviga händelser samtidigt. Med bara tre dagar kvar till flytt nedåt i landet packar jag som den värste. Jag har aldrig packat såhär innan. Jag måste ju se till att få med mig allt, i en resväska. Jag som brukar ta med mig hela garderoben för två dagar, det borde ju itne vara något problem kan man tycka. Det hade det väl kanske inte varit heller  om det inte vore så att man nu ska klara sig i ungefär en månad på det man får med sig. I en resväska... Är man borta i två dagar gör det inte så mycket om man glömmer någon livsviktig tröja eller en extra BH för då kommer man alltid hem. 

Om denna stress och nervositet, blandat med ivrighet förväntning, vore nog så kommer en major sak in i mitt liv precis i samma stund. Jag ska vara med på musik på vattnet, med Rigmor Gustafsson. Min enda levande jazzikon. Imorgon är det genrep och på lördag kväll kör vi. Tyvärr ser det ut som att musiken som skulle spelats på Rådasjön flyttas in då det regnar som alltid i den här stan. 

Det är också en sån sak, om man nu flyttar ifrån Göteborg, varför i hela fridens namn flyttar man till den enda staden där det regnar lika mycket, om inte mer? Smart drag där. Nu ska jag ta mitt värkande, stressfyllda huvud och se på en film. 

Så här ser mitt rum ut nu: