Vuxenoäng, eller?

Jag har adressändrat OCH skickat ut e-flyttkort idag. Det ni! Undrar just hur många vuxenpoäng det kan ge de kommer staplas på hög den här veckan har jag en känsla av. Gårdagens foxtrottdansande var bara början. (Förövrigt så mycket mer min grej än aerobic-dance.) Hämtar nycklarna på tisdag. Det kommer bli legend - vänta på det - dariskt. Låter inte alls lika slagkraftigt på svenska.

Ett tips från coachen: se inte ice age 3. Om ni skulle göra det, se den inte efter att ni blivit nedkylda av en svinkall nordanvind. (Ett tips från någon som just skrivit ett meningslöst inlägg om vuxenpoäng. Hmm...)

alldeles alladeles...

...ung. Ja, det var lite så igår. Jag tror att jag kan ha varit yngst på middagen. Skumt men väldigt trevligt. Jag tror att det kommer bli ännu trevligare när man faktiskt har tid att engagera sig lite mer i sektionen. Just nu så tar sexet all tid och hur mycket jag än skulle hinna med båda så har jag insett att det nog är nästan omöjligt att göra en fåret Dolly. 

Gårdagen var iaf väldigt lyckad. Jag insåg att jag i mörkret av min ovisshet trott att jag varit på bal innan. Jag är ledsen alla 92or som ser fram emot gymnasiebalen i vår, men det är låååångt ifrån sådär askungevackert och fint som det ska vara. 

Nu ska jag försöka undvika att plugga någon timme till sen är det dags att sparka sig själv endan och ta tag i sitt liv. Det hade varit lite enklare om man kände sig lite stressad inför matten och inte var fullt så ångestladdad inför kemitekniken. Tror jag behöver göra en exempeltenta i vardera ämne. Förhoppningsvis jämnar det ut någon sorts balans.

(Mindre än en vecka kvar till flytt och födelsedag!) 

...

Jag är helt slut. Den här dagen har varit ganska omtumlande. Det började med en teknisk revolution i mitt sovrum fem minuter efter att jag trots allt bestämt mig för att det var värt att gå upp ur sängen och i alla fall öppna matteboken. Med teknisk revolution menar jag inte att jag fem minuter efter jag kastat mig upp ur sängen (läs snoozat i en kvart för andra gången denna morgon) började propagera för ett teknologstyre i Sverige och högre studielån. Nej det var teknologin som helt klart vände sig mot sin regent.

Nu är ju inte jag mycket till en regent inom teknik och omger mig därför med ett hov av rådgivare i form av folk som faktiskt kan det här med datorer. Det är värre, trots en pappa inom mobilbranschen, när min högra hand och språkrör - mobilen - inte riktigt gör som jag vill. I morse tyckte den att, trots strålande solsken, fåglarna gjorde ett uruselt jobb med att sjunga och bestämde sig därför att hjälpa till. Efter en kvarts febrila försök att stänga av alarmet gav jag upp och stängde av larmljudet. Fem timmar senare efter åtskilliga försök att råda bot på problemet, som jag också upptäckt var att skicka gamla sms till folk, och tre samtal till support - "ja, jag startade om och tog ur batteriet" - tvingades jag återställa fabriksinställningarna.

Som om inte detta vore nog bestämde sig skypeuppdaterarn att det var mycket mer spännande att uppdatera programmet på finska. Det tog typ en kvart där också och hitta var man bytte tillbaka till modersmålet. Inte nog med det så får mitt tangentbord för sig att utbrista små pip vid lösryckta tillfällen när de tröga tangenterna, shift, caps m.m, används. Och det där var början på min dag. Det blev som ni kanske förstod inte mycket räknande på förmiddagen.

Jag blev så sur efter nederlaget med telefonen att jag bestämde mig för att skita i allt vad träning och plugg hette och åka till Nova och shopa. Ett mycket bra beslut då jag spenderade mina sista slantar på ett underställ, världens sötaste klänning (sparar den till födelsedagen om en vecka!) samt ett par höga jeans.

Jag bestämde mig att köpa ett par mörkblå eftersom de svarta är slut överallt. När jag kommer till kassan ser jag ett par höga svarta jeans hänga längre bort. Det råkar vara storlek 27 som jag letat efter i två veckor! Ibland ska man ha tur. Sen kommer nästa tekniska problem, som visade sig vara problemet dagen-före-pengarna-kommer-problemet, när kortet inte funkar. Jag trodde för en sekund att någon övermäktig kraft verkligen utgick från att göra mitt liv surt dagen till ära. Dock kunde jag efter ett besök och några bortval ändå köpa jeansen. Nöjd!

sol inne, vår i sinne

Jag vet, jag borde plugga på de totalt 73 föreningar jag måste lära mig namnen på tills imorn, men det är preci lika tråkigt som att plugga franskaglosor. (Linnéa, om du läser vill jag INTE ha någon smartiskommentar om hur mycket du älskar glosor och språk, tack....) Så jag loggar in till facebook. Dum idé. 

Jag är ett stort fan av converse, även på FB, som nog många andra, men jag vill till skillnad från många inte alls ha vita. Nä färg ska det vara och helst flera på samma sko. Lägligt nog har ju converse börjat med en säkert noga uträknad kampanj genom att lägga upp massa nyheter på sin fansite. HA BEGÄR!!! De här fick mig att börja söka bland deras kollektioner, under fliken bilder:

Så efter lite rotande, typ två sekunder, finner jag att de har en kollektion med grinchen!

Helt utan hänsyn för att jag inte alls kommer kunna ens drömma om att få tag i ett par, pengamässigt eller tidsmässigt. Jag gråter lite innomords. (Ganska mycket faktiskt, så min inre sol blev ännu mer undanskymd av februarimolnen.) Dock kommer väl våren tids nog, med eller utan ett par nya cons, i år också. Idag snöade det några cm igen... mutter...

P.S Hoppas ni förlåter mig om jag lägger upp fler bilder på skokonst närmaste dagarna.D.S

Gammal som gatan

Jag har upptäckt att aerobic-dance inte riktigt är min grej. Jag tror att bugg definitivt skulle kunna vara min grej, eller salsa, eller ballroom, eller street för den delen också. Men det här med hoppa runt med stuns i stegen och sträcka på tårna... Jag upptäckte ganska snabbt att det fans två steg jag gillade och det var de när man skulle åma sig lite extra framför spegeln (vilket jag mer än väl kan få utlopp för på vilket dansgolv jag vill). Resten var bra kondition men som sagt: snurrar och försöka dra upp knäna på ett snyggt sätt? Jag överträffade i alla fall den medelålders mannen längst bak som nog också föredrog de sexiga stegen, fast inte att utföra de kanske. Kramp i fötterna fick jag också.

Inte nog med att jag kände mig helt okoordinerad och väldigt slapp i rörelserna efter halva passet, jag har också med denna dansupplevelse och knappt två veckor kvar av tonåren märkt att jag börjar bli gammal. Stel som en kratta i vänstra sidan av ryggen ända upp till nacken när man vaknar. Inte ok! Nästa vecka blir det box-pass. Ge mig POWER!

förlåt...

Jag vet att de tär tredje inlägget idag, men jag har tråkigt och en viss ung herre han före in i duschen. Skönt om två veckor när man har egen toalett och egen dusch - på typ 1,5km totalt men petitesser. Jag längtar! Längtar, längtar, längtar, längtarlängtar, längtar LÄNGTAR! :D Fast jag kommer nog sakna sandby-borna lite gran. Jag får nog komma och hälsa på om jag vill iofs.

Jag pratade precis med mamma och såhär ser nu min födelsedag ut:
- 8.00 Säkerhetsföreläsning (förhoppningsvis med tilltugg i form av tårta utlovad av Erik och Pelle)
- 10.00 Matlabföreläsning (viktig då hon i princip går igenom vad vi ska göra på tentan...)
- Lunch + Mamma och Johan kommer ner med ett flyttlass!
- EM = Flytt
- Tidig kväll: Fördrink inhandlad av MOI!
- Senare kväll: Middag med familjer plus extrafamilj (påmin mig att det nog är dags att boka bord snart om vi ska få plats alla...)
- Sen kväll (dvs. innan datumsbytet) SOVA.
- Tidig lördag: Upp och plugga...

Planeringsfreak, jag? Nä det menar ni inte.

P.S berättade för mamma om i lördags. Jag skulle förklara anledningen till att jag var hemma i fas med soluppgången. Det löd såhär.
Jag: När vi var klara med städningen var ju klockan halv fem och då var det bara två timmar kvar tills min buss gick. Sen var det ju några som gått upp för att ha sexa i bastun så jag...
Mamma: Va sa du, hade de sex i bastun?!

Har jag gått in i väggen, eller bara fått en stekpanna i huvudet?

Extra inlägg:

Ville bara förklara att om jag är extra platt i pannan imorgon beror detta på att jag försökte lösa nomenklaturövningarna nedan. Där gäller det minsann att hålla tungan rätt i mun.

Vad är väl en bal på borgen?

Jag ska på bal!! På AF-borgen! Jag testade klänningen igår, jag har tänkt ut hur jag ska ha håret och jag kommer bli super fin!

(tänk er ett sånt där stopp ljud som när man snabbt drar nålen av en LP-skiva, testa inte detta hemma om det inte är din egen skiva. LP-skivor har nämligen oftast ett ganska högt affektionsvärde hos ägaren. Gör det inte heller med någon skiva ni faktiskt tänkt lyssna på i efterhand.)

Ja, stopp lite i backarna. Hur kul det än är att planera vad som ska hända på balen så är det faktiskt inte förrän på lördag. Innan dess ska det hinnas med att plugga till en dugga på torsdag (nomenklatur...) och ikappläsning i matten så att man är i fas att börja tentaplugga nästa vecka.

Tentan i matte är om precis två veckor! Jag förstår inte var den här läsperioden tog vägen. Det sa bara slurp så var tiden väck. Då finns det en positiv och en negativ nyhet. Matten känns absolut inte klurig, samt kemitekniken vet jag inte om jag kommer klara själv. Den första positiva nyheten kan också vändas till en dålig om man är på det humöret. Detta för att eftersom jag känner mig så säker på matten så är det inget som driver mig att plugga vilket kan leda till förödande konsekvenser på en tenta där man behöver komma ihåg spetskompetensen. Kemitekniken är omotiverande för att jag är osäker på om jag kommer klara den själv. I grupp är det inga som helst problem.

Så nu fram till torsdag är det nomenklatur till varje pris (kanske lite matte om jag är snäll). Vid mitten av nästa vecka är målet att känna sig tentaklar med matten och ge sig på kemitekniken med hårdhandskarna med en liten paus med en försmaksflytt samt födelsedagsmiddag med familjerna!

Idag kom jag dessutom på att jag saknar att sjunga. JÄTTEMYCKET! Så mycket att det nästan gör ont. Dock så räcker inte tiden med sexet åt riktigt. Nästa termin ska jag börja spexa, men jag vill så himla mycket mer. Jag vill hitta ett band - storband, symfoniorkester med lite coolare musik, en mindre jassensemble, det kvittar. Någonstans att en gång i veckan repa och ha någon/några spelningar i halvåret. Ska försöka ta sånglektioner i sommar så jag får igång rösten igen. Nu är det munkavel tills jag återfått rösten efter helgens borttappning. (Jag hittade den i flygvärdinnehatten, den hade hoppat in där och gömt sig när den märkte hur jag misshandlade den totalt.)

Det här är en sångdröm jag har:

Uppe med tuppen?

Jag har en fråga: 

Hur kan första bussen en söndagsmorgon vara en kvart sen?

Ett slag i magen för alla som pallrat sig upp med tuppen och ut i svinkylan för att ta sig från en plats till en annan en söndagsotta. Nej, ni som känner mig vet att jag inte pallrar mig upp i okristlig tid på en söndag, heller inte i denna morgon. Jag var på väg hem. 

Igår var vår första riktiga sittning där vi finansierade och styrde över alla plan och det var helt underbart. Så roligt. Temat är avslöjat och dansen är dansad med jubel bland publiken. Med två utomordentliga köksjobbare löste vi även maten medan vi var ute och fjantade oss på scen. Rösten tappades bot någonstans bland grytor och kastruller och vid tolv insåg man att "Nej, vi kommer inte här ifrån än på ganska många timmar". Trött var ett understatement, men sjukt kul hade vi i alla fall.

När vi väl var klara med disk och städning var klockan halv fem. En del gick upp till bastun för eftersexa medan vissa gick hem och då jag insåg att det bara var två timmar kvar till första bussen tyckte jag att det var mer lönt att sitta och snacka skit en stund. Det var något av en vårkänsla trots minus elva grader kallt att gå upp för backen i gryning. Bussfärden var riktigt mysig. Nu ska jag snart gå och lägga mig tror jag. 

Så här kul har man i köket! (Senare blir det lite mer att göra, särskilt om man är ute och tramsar...)

I know I'm lucky, but I just wanna go home

Ikväll ska jag åka hem. Det ska bli skönt, faktiskt. Jag börjar bli lite irriterd så som jag blir när något gnager mig och då brukar familjen vara ett bra bryt. Om inte annat längtar man lite tillbaka sen :P. Min syster har fyllt sjutton, och det fick mig att inse att jag snart är tjugo, med skräckblandad förtjusning bör tilläggas.Jag börjar bli gammal.

Vår!

Idag var det nästan vår! (Om man bortser från efterdyningar av den storm som höll mig vaken in på småtimmarna i rädsla för ett regn av glassplitter över ansiktet.) Solen sken och fåglarna kvittrade. Helt underbart när man trallade ner till bussen en timme senare än vanligt med en välbehövd mini-sovmorgon och det var ljust. Det är då man blir sugen på vårkläder. Och det är då man funderar på var man var den här tiden förra året. Och det är då man råkar slinka på tangenterna och gå in på Forever21's hemsida och klicka sig in på New Arrivals. BIG MISSTAKE! Genom att bara kolla på kampanjbilden för vårens kollektion fick jag ett ha-begär.

Det är helt enkelt jag, precis som förra året... Deras vinterkläder som de reade ut var inte alls min grej. Om någon åker till USA så får de jättegärna ta med sig lite pengar från mig och gå lös i den här affären. Det kan nästan inte bli fel. Var också säker på att hitta en Miss Matched-affär och shopa lite strumpor med. Typ för en 50 $ borde räcka. Varför kom jag på den briljanta idén att åka till New York förra året?! Kommer bli svårt att matcha det. Särskilt när det mesta är urvuxet på bredden =/

Vad hände här?!

Jag har precis insett att klockan bara är tjugo över åtta och det är drygt en och en halv timma kvar till läggdags. Jag har en väldans massa tid och jag har ingen aning om vad jag ska göra med den. No, worries! Jag kan sticka upp den tiden lätt, men det var en sån skum känsla att faktiskt kunna sätta sig ner och inte göra någonting utan att få dåligt samvete över det. Jag borde ju ta den här tiden att städa dock =/. Se, så länge varade det...

42

Ångest, är ett ganska välanvänt ord. Ganska utslitet och lätt kastat över axeln för något som egentligen inte är så allvarligt. Jag använder det nog för ofta, men det kommer några gånger per halvår då jag faktiskt verkligen får ångest. Sällan över något som är verkligt allvarligt utan ofta över något vardagsval. Jag hatar vardagsval. Det spelar  ingen roll om det handlar om att välja te-sorter på ett café eller vad man ska orka släpa med sig i skolväskan. För det mesta bara tar jag en te-sort och så är det inte mer med det men frågan överraskar mig alltid.

När jag där emot börjar snurra in mig själv i en tankespiral som liknar en spagettirulle på en gaffel, blir jag lite lack på mig själv. Ett val som egentligen inte drabbar någon annan än mig själv. Något jag borde tycka är kul blir uppförstorat till Mont Blanc som jag måste klättra över. Då får jag först ångest över att behöva välja mellan två saker som skulle bli bra oavsett. Sen får jag ångest för att jag har valt, varefter jag får ångest och blir skrämd över att jag får ångest. Ibland undrar jag lite hur min hjärna är funtad. Det skulle behövas en superdator á la djupa tanken (datorn i liftarens guide till galaxen) för att räkna ut frågan om livet, Amandas hjärna och allting.

Point of no return

Vi har en bra föreläsare i organkemi. Jag har hittills bara somnat på en föreläsning, och det var när vi hade en stand in. Precis, jag somnade inte ens på den som var igår morse fastän det kändes som om jag dygnat i en vecka. Tanken i början var då den att det kanske ändå skulle gå att motivera sig lite mer till att plugga på detta dryga ämne då man helst vill göra det när läraren är inspirerande. My ass! Likt förbannat är det som att skickas tillbaka till trean igen.(Jag tyckte organkemin var pest och pina.)

Nu sitter jag här, halvt i pyjamas på sängkanten. Facebook är kollad tre gånger, jag har sett morgondagens Sherlock-avsnitt som jag inte hinner se imorgon, jag har stickat större delen av morgonen och börjar bli klar med första delen av näst i raden av presenter (varför fyller alla år på våren?!). Trotts stressen av dugga på torsdag som jag vet är bra att sätta så man slipper tenta sitter jag ändå och funderar på om det finns något annat att göra som är roligare. Duggorna blir dessutom svårare så de första är bra att plock poäng på.

Förutom att sticka funderar jag på följande sysselsättningar:
- Städa mitt rum (Det känns som att under min konstanta frånvaro denna veckan har jävulen i egen hög person bestämt sig för att dekorera om mitt rum till helvettet på jorden.)
- Räkna matte (Jag har en övning jag måste göra. Känns mycket mer lockande att sitta med den än att plugga på trivialnamn.)
- Kemiteknik (När jag faktiskt ens börjar fundera i banorna att jag kanske skulle plugga på de frivilliga kemiteknikinlämningarna, ämnet i fråga är pissvårt, när jag har den här tornar upp sig som ett mörkt moln på himlen ger mig ont i magen.)

Nu har jag dock nått botten. Jag får liksom sparka upp mig ur sängen och gå ner och sätta mig med min överstrykningspenna hur tråkigt det än är, hur stökigt mitt rum än är, hur mycket jag än skulle behöva osa. till krischan-balen eller packa till skiftet imorgon. Nu är det dags att ta tag i mina studier. Halva läsperioden kvar nu. Håll huvudet över vattnet, se fram emot allt roligt och ta en dag i taget. Det är mitt mål i februari.

Mellan ett och noll

Igår höll sexmästeriet sin första sittning. Det är en blandning av utmattning, glädje och ångest som följer mig idag. Mest glädje och trötthet faktiskt. Ångesten kommer från att jag kommit lite efter med läsningen. Inget som inte går att reparera på de här två dagarna, men lite segt att ta tag i. Dock ska jag och Viktor plugga järnet imorgon.

Gårdagen var helt underbar. Det är så fruktansvärt roligt att jobba. Att man dessutom när man spenderat 14h i skolan börjar bli så trött att man nästan känner sig full utan att druckit en droppe alkohol är ju ganska kul. Det har nog inte hänt sen högstadiet. Jag tror dock att våra torsdagssittningar är historia redan efter första gången. Med matlagning hela kvällen i onsdags och eftersläpp som slutade (tidigt) vid tolv är man lite sliten. Bättre att ta det på helgen.

Kvällen startades med lounge - vilken ni kan hitta listan till här. Ska nog försöka uppdatera den med jämna mellanrum. Man vet ju aldrig när det behövs en sådan lista. Om inte annat är det perfekt pluggmusik. Kvällen avslutades med städning och ett varmt hopp runt hjärtat att jag faktiskt trotts allt skulle hinna med sista bussen hem. Under en kvart åkte det här hoppet hiss mellan iskallt vid botten av fötterna till ännu varmare lättnad.

När jag steg utanför dörren till TR var jag nämligen nära på att få en grav svanskotsfraktur av att halka som i en seriestripp. Inte nog med att jag tog för givet att bussen där med inte skulle gå, min mobil var dessutom urladdad. Som tur var hade jag back up-planen att jag skulle vänta tio minuter på bussen för att sedan gå tillbaka till KC och ladda min mobil och ringa en taxi. (När jag väl fått upp vittringen på att sova hemma i min egen säng så släppte jag inte taget lätt.) Detta behövdes dock inte för trots ishalkan kom bussen på utsatt tid, vilket inte har hänt på hela veckan - ironiskt.

Nu ser jag dock ordentligt fram emot Temafesten den 19:e. Då får vi äntligen avslöja vår stora hemlighet!