...

Jag är helt slut. Den här dagen har varit ganska omtumlande. Det började med en teknisk revolution i mitt sovrum fem minuter efter att jag trots allt bestämt mig för att det var värt att gå upp ur sängen och i alla fall öppna matteboken. Med teknisk revolution menar jag inte att jag fem minuter efter jag kastat mig upp ur sängen (läs snoozat i en kvart för andra gången denna morgon) började propagera för ett teknologstyre i Sverige och högre studielån. Nej det var teknologin som helt klart vände sig mot sin regent.

Nu är ju inte jag mycket till en regent inom teknik och omger mig därför med ett hov av rådgivare i form av folk som faktiskt kan det här med datorer. Det är värre, trots en pappa inom mobilbranschen, när min högra hand och språkrör - mobilen - inte riktigt gör som jag vill. I morse tyckte den att, trots strålande solsken, fåglarna gjorde ett uruselt jobb med att sjunga och bestämde sig därför att hjälpa till. Efter en kvarts febrila försök att stänga av alarmet gav jag upp och stängde av larmljudet. Fem timmar senare efter åtskilliga försök att råda bot på problemet, som jag också upptäckt var att skicka gamla sms till folk, och tre samtal till support - "ja, jag startade om och tog ur batteriet" - tvingades jag återställa fabriksinställningarna.

Som om inte detta vore nog bestämde sig skypeuppdaterarn att det var mycket mer spännande att uppdatera programmet på finska. Det tog typ en kvart där också och hitta var man bytte tillbaka till modersmålet. Inte nog med det så får mitt tangentbord för sig att utbrista små pip vid lösryckta tillfällen när de tröga tangenterna, shift, caps m.m, används. Och det där var början på min dag. Det blev som ni kanske förstod inte mycket räknande på förmiddagen.

Jag blev så sur efter nederlaget med telefonen att jag bestämde mig för att skita i allt vad träning och plugg hette och åka till Nova och shopa. Ett mycket bra beslut då jag spenderade mina sista slantar på ett underställ, världens sötaste klänning (sparar den till födelsedagen om en vecka!) samt ett par höga jeans.

Jag bestämde mig att köpa ett par mörkblå eftersom de svarta är slut överallt. När jag kommer till kassan ser jag ett par höga svarta jeans hänga längre bort. Det råkar vara storlek 27 som jag letat efter i två veckor! Ibland ska man ha tur. Sen kommer nästa tekniska problem, som visade sig vara problemet dagen-före-pengarna-kommer-problemet, när kortet inte funkar. Jag trodde för en sekund att någon övermäktig kraft verkligen utgick från att göra mitt liv surt dagen till ära. Dock kunde jag efter ett besök och några bortval ändå köpa jeansen. Nöjd!