hurtigt värre!

midvinterottan är mörk

sover hela världen gör

rimfrosten glittrar på var eviga björk

Vad är jag uppe för?!

Jaopp, jag om alla människor hängde på låset vid coop Kållered idag. Fortfarande med nattmössan i högsta hugg följde jag med mamma och julhandlade. Nu är jag trött. 

före/efter

Nu när man inte har så mycket att fylla tiden med kan man ju passa på att lägga upp lite före och efterbilder på en viss tandrad.

Före, läääängesen. Det här var 2005. Sen blev jag liksom väldigt medveten om mina tänder. 

Fortsättning följer, när jag hittar en bild på mitt nuvarande leende.

Saknaden av en bas

Och nej ingen högerortonormerad eller godtycklig eller allt annat linalg-skit. Nej, jag insåg idag att jag har saknat min sub-bas. Att man kan sakna en bas kanske känns lite konstigt, men icke! Alla som är förälskade i riktigt bra ljud kan förstå vad jag menar.

Det var när jag skulle städa upp det bombnedslag som jag, under knappt två dagar, hunnit skapa (Hur? Det är ett under.) som jag insåg att jag i min ensamhet ville fylla hela huset med P3 Musikhjälpen. Det var alltså när jag satte på radion i mitt rum som jag fylldes med en varm känsla som uppstod av de långa våglängderna som härstammade bakifrån mitt draperi. Det är nog så  att jag måste släpa er de till lund när jag får en egen lägenhet. Möblerad eller ej, den ska med.

Nu en dryg timmes städande och springandes upp och ner för trappan mellan hallen och rummet senare sitter jag och väntar på att resten av familjen ska komma hem. Det är julbaks-session vol.2 som stundar.  Den här gången kan jag faktskt vara med och bidra då plugget är över för minst två veckor. Det är skönt med en välbehövlig paus nu när man äntligen kan njuta av den och inte hoppar upp och ner av rastlöshet så fort man sätter sig ner.  Jag känner mig nästan som en riktig liten nisse och julstämningen är på topp. Nu gäller det att sätta igång med julpysslet på allvar så att man hinner pyssla ihop alla julklapparna. Varför måste man tycka att det är roligast med hemgjorda julklappar?!

PANIK!

Jag har ett stort problem. Eller jag har många men just nu har jag bara ett. Jag har varit så mitt uppe i allt hektiskt liv i lund att jag nu, när jag helt plötsligt har all tid i världen och inte bara är hemma innan tio utan hemhemma, så har jag ingen aning vad jag ska göra med mitt liv. Jag orkar sitta på samma ställe i fem minuter varefter jag hoppar upp och springer upp och ner för trappan och inte vet var jag ska ta vägen. 

Paniken liksom ligger sådär lagom under bröstet och fladdrar som en instängd fjärill. Jag inser nu att det inte är någon slump att jag fyller den tid som blir över efter plugget, och lite till, med andra saker. Inte att jag har svårt att somna på nätterna för den delen heller. 

Att veckans avsnitt av glee inte finns gjorde ju inte saken bättre... Jag försöker påminna mig om vad jag gjorde hemma när jag hade några minuter över. Sen insåg jag att jag inte haft en minut över på ett bra tag. Det kan bli en intressant månad hemma. 

(Jag ska försöka hålla mig borta från att byta status på facebook varannan minut, men jag kan inte lova något. Jag är redan uppe i tre de senaste tjugofyra timmarna. Finns det en anonym grupp för sånt här?! Jag är öppen för alla förslag om tidsfördriv!)

så var det dags igen

Tenta nr.2. Hur gick det här till? Imorgon sitter jag på ett tåg hem till Göteborg där jag kommer tillbringa hela en månad innan jag kommer tillbaka till lund. Tiden har gått så fruktansvärt fort så man blir ju mörkrädd. Samtidigt har man hunnit så mycket att det känns som om man levt här nere i en hel evighet. Konstig och motsägelsefull mix.

Nu är det i alla fall dags för tenta om några timmar. Ångesten är ganska dämpad och jag går med en likgiltig känsla av att jag inte bryr mig. Jag är ganska dålig på att lura mig själv. Jag vet att, trotts min likgiltighet, kommer jag den 27:e antingen hoppa upp och ner av outsäglig glädje eller gråtandes cykla ner till centrum och köpa en halvliter av ett välkänt glassmärke. Väldigt skönt att slippa ha den känslan nu dock.

Wish me luck!

Upp som en sol, ner som en pangkaka

De har lagat mitt favorithörn! Säkert ett tag sen men jag har inte märkt det förrän nu för ikväll är första stjärnklara natten på väldigt länge. De har alltså lagat den där trasiga lampa precis i svängen som skymmer resten av ljuset i backen upp från bussen. Som tur var var det en annan lampa som gått och, även om effekten inte blev riktigt den samma, där stannade jag och tittade drömskt ut i rymden. En kort paus för djupa tankar innan kylan nöp mig i tårna och jag var tvungen att traska vidare. Jag höll dock blicken på stjärnorna hela vägen hem. Måste sett rätt roligt ut.

Jag kommer sakna det när jag flyttar tror jag, mörkret. Storstadsflickan som egentligen aldrig får det riktigt stjärnklart för att alla ljusen stör och skymmer de minsta - de som gör allt så fint. De stora är väl inte så märkvärdiga, nej det är de där små och täta partierna som gör det hela intressant. Jag får väl komma och låna trädgården i vår och lägga mig på gräset ett tag och stirra upp på de små punkterna, så länge de inte förstörs av alla vektorer man proppar hjärnan full med just nu.

Det var faktiskt helt otroligt. Jag var inne på akademibokhandeln idag och de enda titlar som fångad mitt öga var något jag kunde knyta till Linjär Algebra (som jag tentar av på tisdag). Ett exempel var "Jakten på nollpunkten". Det var efter vi suttit i TR hela dagen och tragglat matte. En hel övning på en dag klarade jag. Utan problem dessutom (om man inte räknar den långa tiden). Detta gjorde mig väldigt uppåt och full av hopp. Bara för att komma hem och ta itu med den andra halvan av kapitlet som självklart behandlade det vi räknat på på fysiska problem. Jag HATAR fysik! Så fort man börjar blanda in fysik i matten så blir det bara bajs av allt ihop. Mitt självförtroende sänktes säkert med 70% och nu är min motivation låg för morgondagen.

Nu ska jag gråta en skvätt och sen är det dags för sängen.