Hmm konstigt, jag var jättesugen på att skriva förut. Nu är jag det inte alls. Känner dock att jag har ett ansvar att skriva upp en minnesnotering om gårdagens äventyr. The action var verkligen i slottskogen. Where the actions is slog ner som en blixt på mitt konto dagen innan och solen strålade så det stod härliga till. Nog faktiskt det värsta inpulsköp jag någonsin gjort, särskilt utan att ångra mig efteråt. Det var varmt, folk var glada och det var fest.
Ritkigt skön kväll med höjdpunkter som The Ark's sista turné, Paolo Nutini och COLDPLAY! Mitt i publikhavet av 25 000 personer på den sista spelningen. Såg inte ett jota men det kändes som om man fick sjunga av sig alla rester av skolångest och måsten. Nu är det äntligen sommar!
onsdag 29 juni 2011
onsdag 22 juni 2011
The sisterhood of the traveling pants
Jag har hittat ett par magiska jeans! Imorse slog byxkrisen till med spöregn utanför fönstret och intet par rena jeans i sikte. Vad gör man, jo man kommer på att ens syster lånar mammas jeans till sitt städjobb på komunen och tänker: AHA! Alla som träffat både min mor och min syster vet att vi tre inte har samma kroppstyp, men tro det eller ej jag hittade ett par jeans. Lagom baggy, tydligen väldigt baggy på systra mi, och som satt skitsnyggt. Mamma, lite lagom skeptisk till hela den magiska delen, hävdade att hon inte använt byxorna på ett tag. Jag tycker ändå att det är ett under. Det är nog dags att gå igenom mammas jeanshög!
tisdag 21 juni 2011
på pärlor kunde man kanske bli rik...
...om man hade en egen pärlfabrik. Inspirationen flödar! jag har hamnat i ett slags produktionsbegär och kan inte stoppa. Jag kan snart bada i söta små stickmarkörer. Undrar vad jag ska göra med alla men som alla vet: ombyte förnöjer!
Här är lite smakprov på min kreativa rusch!
Här är lite smakprov på min kreativa rusch!
Till vänster ser man mina cenitlerafigurer! Det är nyckelpigor de som hänger längst till vänster men ringarna ville tydligen inte samarbeta. WIIIE! Det här är superkul. Jag måste fortsätta.
Ciao!
måndag 20 juni 2011
Sociala klubben
Idag har jag haft mycket kvalitetstid. Jag har fått:
Tjollahopp!
- En lunch-dejt med min mor.
- en lång visit bland Panduros REA! Inte allt för skonsamt för min plånbok men mitt pysselego blev mäkta nöjd.
- Jag fick laga mat, vilket jag har saknat lite för det är som meditation.
- Jag fick pyssla lit emed min kära syster som var helt lyrisk över att göra "en rulle" som skulle bli nyckelpigspärlor.
- OCH jag fick pyssla själv och gjorde klart dessa pärlor samt några jordgubbar att använda som stickmarkörer.
Tjollahopp!
söndag 19 juni 2011
Inspirationen flödar, eller nått...
GAHHH! Min inspiration börjar komma tillbaka! Tänk vad lite ikappläsning av kreativa bloggar kan göra för ens urtorkade vattenhål av inspiration. Det enda jag lite stör mig på nu och som tränger undan mina formidabla formuleringar är gatuarbetarna som trotsar ledigheten och börjar jobba utanför mitt fönster klockan åtta en söndagkväll. What's up with that?! Fönstret måste stängas, det med basta.
Jag har lite svårt med människor som inte känner att de har bättre saker att ägna sig åt än att jobba den dagen alla ser som ledig. Som varit ledig dag ända sedan Jesus hävdade att det fanns en gud som krävde att alla människor skulle vila på samma dag och att samhället då skulle stå stilla. Tur är väl det att vi kommit bort lite från den vidskepelsen så att världen rullar lite framåt. Men klockan halv nio en söndagkväll? Någon motta får det faktiskt vara.
Jo, inspirationen!! Jag har äntligen insett vad jag vill sysselsätta mig med några dagar framöver. Detta tack vare Clara som stickat dessa fina vantarna:
Mönstret hittar man här. Bilden är Claras men ska försöka färdigställa ett par och posta själv. En annan av bloggarna jag läser, Okej Då, har pysslat med fina stickmarkörer. Jag har äntligen, efter lite googlande fattat hur dessa underbara skapelser ska användas och känner mig faktiskt lite dum för att jag inte kommit på det tidigare. Jag menar teknolog och allt. Nu ska jag dock göra mina egna! Det är dessutom en perfekt minipresent till folk som stickar eller kan tvingas börja! cenitlera skall införskaffas imorgon tillsammans med små ringar. Pärlorhar jag så det räcker och blir över.
Ett annat område där inspirationen sedan länge avdunstat är fotot. Jag har varken haft tid eller ork men nu är jag så inspirerad att jag tror jag spricker! Midsommar snart och med fyra prinsessor vid samma midsommarstång kommer jag nog bli mer än fullproppad med fina kort. Jag ska försöka börja fota analogt också. Det är jag riktigt sugen på. Det är lite mer spänning i vardagen när man inte vet hur det kommer bli.
För att spä på den där retrokänslan jag arbetade upp under dagen-då-jag-inte-gjort-ett-skit så började jag gå tillbaka i tiden. I brist på serier att följa, då Glee, doctor Who och vampire diaries (den sista endast för att det är lite extra blod i tillvaron när true blood inte sänds) tagit sommaruppehåll, såg jag till att färdas bakåt i tiden till 1963. Det var då resorna med the doctor startade och varför inte bilda sig lite till i nördkulturen och se de första, svartvita avsnitten av denna rymdhjälte?
Det är skönt att känna att tillvaron går att fylla igen. Det gör det enklare att välja att inte göra någonting.
Jag har lite svårt med människor som inte känner att de har bättre saker att ägna sig åt än att jobba den dagen alla ser som ledig. Som varit ledig dag ända sedan Jesus hävdade att det fanns en gud som krävde att alla människor skulle vila på samma dag och att samhället då skulle stå stilla. Tur är väl det att vi kommit bort lite från den vidskepelsen så att världen rullar lite framåt. Men klockan halv nio en söndagkväll? Någon motta får det faktiskt vara.
Jo, inspirationen!! Jag har äntligen insett vad jag vill sysselsätta mig med några dagar framöver. Detta tack vare Clara som stickat dessa fina vantarna:
Ett annat område där inspirationen sedan länge avdunstat är fotot. Jag har varken haft tid eller ork men nu är jag så inspirerad att jag tror jag spricker! Midsommar snart och med fyra prinsessor vid samma midsommarstång kommer jag nog bli mer än fullproppad med fina kort. Jag ska försöka börja fota analogt också. Det är jag riktigt sugen på. Det är lite mer spänning i vardagen när man inte vet hur det kommer bli.
För att spä på den där retrokänslan jag arbetade upp under dagen-då-jag-inte-gjort-ett-skit så började jag gå tillbaka i tiden. I brist på serier att följa, då Glee, doctor Who och vampire diaries (den sista endast för att det är lite extra blod i tillvaron när true blood inte sänds) tagit sommaruppehåll, såg jag till att färdas bakåt i tiden till 1963. Det var då resorna med the doctor startade och varför inte bilda sig lite till i nördkulturen och se de första, svartvita avsnitten av denna rymdhjälte?
Det är skönt att känna att tillvaron går att fylla igen. Det gör det enklare att välja att inte göra någonting.
lördag 18 juni 2011
Vad är väl en bal på slottet?
Jag har fruktansvärt tråkigt. Går runt och känner mig olustig och omotiverad. Är allmänt sur och tråkig samt förpestar min omgivning hela tiden. Jag känner mig dum på riktigt. PMS? Ja, jo, om det var så att det var postmenstruellt syndrom kanske. Vad är det här? Det är inte såhär sommaren ska gå till. Det ska vara kvällar där man sitter i solen och tar en öl eller tjötar till två på natten innan man inser att man måste upp vid sju. Inte sitta och sura en hel dag.
Jag vill hitta på något men jag orkar inte dra i det. Jag vill sysselsätta mig med något men vet inte vad. Jag vill läsa men inte ligga still. Jag vill sticka men inte köpa något nytt innan jag färdig med de saker jag håller på med (som jag inte har lust att fortsätta med). Jag vill sy men vet att jag kommer tröttna innan jag hunnit hitta ett mönster. Jag vill shopa, men sparar till Prag. Samtidigt så känns det som om det är det enda som får mig på bättre humör. (I fem minuter...) GAH! På nått vis är det som att mitt liv består av paradoxer. Jag känner mig som Butter i snövit. Kort och sur som en citron. Cynisk är jag också. FY!
Jag behöver hitta på något.
Jag vill hitta på något men jag orkar inte dra i det. Jag vill sysselsätta mig med något men vet inte vad. Jag vill läsa men inte ligga still. Jag vill sticka men inte köpa något nytt innan jag färdig med de saker jag håller på med (som jag inte har lust att fortsätta med). Jag vill sy men vet att jag kommer tröttna innan jag hunnit hitta ett mönster. Jag vill shopa, men sparar till Prag. Samtidigt så känns det som om det är det enda som får mig på bättre humör. (I fem minuter...) GAH! På nått vis är det som att mitt liv består av paradoxer. Jag känner mig som Butter i snövit. Kort och sur som en citron. Cynisk är jag också. FY!
Jag behöver hitta på något.
tisdag 14 juni 2011
helt knappt
Två dagar har jag haft massor att skriva om. Två dagar har jag haft fullt upp. Två dagar har jag känt att jag vill ha ett eget litet kryp in någon stans där man inte hittar mig i första taget. Det enda jag ber om är en läslampa och mycket ljudisolering. Det är ovant att leva i en småbarnsfamilj och lika mycket som det är mysigt är det ganska jobbigt, men nu till de saker jag velat skriva.
I kronologisk ordning:
Igår var jag på Bob hund. Med ganska höga förhoppningar sen Götaplatsen 2009 (oj vad tiden går fort). Jag vet inte om det var för att jag under de knappa två åren slarvat med att lyssna in mig på den geniala musiken eller för att jag varit på pisshumör ett tag? Om det berodde på vädret eller att jag börjar bli gammal med inställningen det var bättre förr redan vid tjugo års ålder (hujeda mig)? Eller en kombination av de tre förstnämnda för det var verkligen inte det bästa jag sett. Iväg kom jag i alla fall med ett tygmärke att sätta på min overall.
Lite besviken började jag min färd hemåt. Det tog en timma. Konstiga omdragningar i trafiken och vändningar på Linneplatsen. Det läskiga var att jag inte över huvud taget lade märke till den nymodiga vägen förrän jag insåg att jag var på väg att åka förbi min mosters gamla lägenhet på Brunnsgatan. Det är läskigt när man känner sig som en turist och helt borttappad i sin egen hemstad.
Innan detta (så mycket för kronologi) för att samla lite vuxenpoäng deltog jag, på jobbet, i mitt första video-möte. Något av den jobbigaste situationen jag varit med om. Fruktansvärt att se sig själv till höger om den stora bilden på människor som tydligen satt i stockholm och inse att den bilden är omvänd där. Satt helt och tänkte på hur jag skulle undvika att klia mig på konstiga ställen. Näsan till exempel. Varför börjar det alltid klia på näsan när man inte kan klia?
Noga hade jag varit att stänga av ljudet på mobiltelefonen också. Dock glömde jag att jag ställt alarm på när det var dags att byta vatten i ultraljudsbadet. När mobilen ringde tittade jag lite förvånad över att någon glömt stänga av ljudet på sin mobiltelefon. Det tog ett tag att inse att det var i min ficka det pep. Pinsamt. Lyckligtvis var det innan den nya enhetschefen, bokstavligen, kom in i bilden.
Dag 2:
Jag har varit lite nere och allmänt sur och tråkig några dagar. Jag trodde lite livemusik skulle råda bot på det, men icke. Idag fick jag ett tillfälle att utöva en ny exorcism mot mitt dåliga humör. Dåligt med koftor hos pappa blev en tillräckligt bra anledning för att bryta köpstoppet inför Prag. (Som jag ska till om tre veckor!!) Jag tycker dock att jag var duktig som var inne och kollade både på monki och på weekday (där det dessutom var rea) utan att köpa något förrän på H&M-rean. Två lite tjockare tröjor blir bra att ha på det kalla labbet.
Inte blev jag så mycket gladare men det fördrev några timmar hemifrån med egentid. Jag längtar lite tills småbarnen blir lite större. Egentid gör att man kan tänka lite. Och när man tänker blir man konstigt nog ganska uppmärksam på vissa detlajer. Typ som vad folk har på mig. Idag var det två outfits som verkligen fick mig att fnissa till lite för mig själv.
Den första bars av en medelålders man. Iklädd neongula joggingskor, löpartights och vit seglarjacka som, med de tightsen, såg ut att vara två storlekar förbi. Han såg ut lite som en borttappad dykare. ruskigt komisk gick han, hurtigt studsande, gatan fram. Den andra associationen var en tjej som tyckte att getingar var på modet. Med tights som skar in lite för mycket kändes det som om hon fick till outfiten perfekt. Bara gadden som saknades. Tråkigt nog var detta tredje försök till uppmuntran inte heller lyckat nog för en längre period.
Jag var även inne och gluttade på Designtorget. Intresset låg i ett par örhängen med ugglor som jag funderade på att kanske unna mig när lönen kom. Jag råkade dock komma ut med en knapp. Den låg i en skål och kostade 20 kr. Det var den första knappen jag plockad upp helt randome och budskapet skrek: "Köp mig!" På knappen stod det: "Otur är mitt namn". Hur träffande detta än var (och det kommer bli snyggt som bara den på min overall) fick det inte heller upp mitt humör. Så nu har jag barikaderat mig här vid datorn och tänker sitta här ett tag. Vilket är en av anledningarna till detta mastodontinlägg. Jag håller tummarna för en vändning av mood till helgen. För nu är jag helt knäpp.
Puss och kram, skumbanan.
I kronologisk ordning:
Igår var jag på Bob hund. Med ganska höga förhoppningar sen Götaplatsen 2009 (oj vad tiden går fort). Jag vet inte om det var för att jag under de knappa två åren slarvat med att lyssna in mig på den geniala musiken eller för att jag varit på pisshumör ett tag? Om det berodde på vädret eller att jag börjar bli gammal med inställningen det var bättre förr redan vid tjugo års ålder (hujeda mig)? Eller en kombination av de tre förstnämnda för det var verkligen inte det bästa jag sett. Iväg kom jag i alla fall med ett tygmärke att sätta på min overall.
Lite besviken började jag min färd hemåt. Det tog en timma. Konstiga omdragningar i trafiken och vändningar på Linneplatsen. Det läskiga var att jag inte över huvud taget lade märke till den nymodiga vägen förrän jag insåg att jag var på väg att åka förbi min mosters gamla lägenhet på Brunnsgatan. Det är läskigt när man känner sig som en turist och helt borttappad i sin egen hemstad.
Innan detta (så mycket för kronologi) för att samla lite vuxenpoäng deltog jag, på jobbet, i mitt första video-möte. Något av den jobbigaste situationen jag varit med om. Fruktansvärt att se sig själv till höger om den stora bilden på människor som tydligen satt i stockholm och inse att den bilden är omvänd där. Satt helt och tänkte på hur jag skulle undvika att klia mig på konstiga ställen. Näsan till exempel. Varför börjar det alltid klia på näsan när man inte kan klia?
Noga hade jag varit att stänga av ljudet på mobiltelefonen också. Dock glömde jag att jag ställt alarm på när det var dags att byta vatten i ultraljudsbadet. När mobilen ringde tittade jag lite förvånad över att någon glömt stänga av ljudet på sin mobiltelefon. Det tog ett tag att inse att det var i min ficka det pep. Pinsamt. Lyckligtvis var det innan den nya enhetschefen, bokstavligen, kom in i bilden.
Dag 2:
Jag har varit lite nere och allmänt sur och tråkig några dagar. Jag trodde lite livemusik skulle råda bot på det, men icke. Idag fick jag ett tillfälle att utöva en ny exorcism mot mitt dåliga humör. Dåligt med koftor hos pappa blev en tillräckligt bra anledning för att bryta köpstoppet inför Prag. (Som jag ska till om tre veckor!!) Jag tycker dock att jag var duktig som var inne och kollade både på monki och på weekday (där det dessutom var rea) utan att köpa något förrän på H&M-rean. Två lite tjockare tröjor blir bra att ha på det kalla labbet.
Inte blev jag så mycket gladare men det fördrev några timmar hemifrån med egentid. Jag längtar lite tills småbarnen blir lite större. Egentid gör att man kan tänka lite. Och när man tänker blir man konstigt nog ganska uppmärksam på vissa detlajer. Typ som vad folk har på mig. Idag var det två outfits som verkligen fick mig att fnissa till lite för mig själv.
Den första bars av en medelålders man. Iklädd neongula joggingskor, löpartights och vit seglarjacka som, med de tightsen, såg ut att vara två storlekar förbi. Han såg ut lite som en borttappad dykare. ruskigt komisk gick han, hurtigt studsande, gatan fram. Den andra associationen var en tjej som tyckte att getingar var på modet. Med tights som skar in lite för mycket kändes det som om hon fick till outfiten perfekt. Bara gadden som saknades. Tråkigt nog var detta tredje försök till uppmuntran inte heller lyckat nog för en längre period.
Jag var även inne och gluttade på Designtorget. Intresset låg i ett par örhängen med ugglor som jag funderade på att kanske unna mig när lönen kom. Jag råkade dock komma ut med en knapp. Den låg i en skål och kostade 20 kr. Det var den första knappen jag plockad upp helt randome och budskapet skrek: "Köp mig!" På knappen stod det: "Otur är mitt namn". Hur träffande detta än var (och det kommer bli snyggt som bara den på min overall) fick det inte heller upp mitt humör. Så nu har jag barikaderat mig här vid datorn och tänker sitta här ett tag. Vilket är en av anledningarna till detta mastodontinlägg. Jag håller tummarna för en vändning av mood till helgen. För nu är jag helt knäpp.
Puss och kram, skumbanan.
lördag 11 juni 2011
Caleth you cometh I
...and it's just how it is.
The Ark turnerar sin sista turné och det är, lite ledsen i hjärtat jag säger hej då till en epok. Själva epoken lämnade jag nog för några år sedan men det är inte förrän nu jag insett att den inte kommer tillbaka. Vid närmare efter tanke tror jag inte att jag vill att den ska återupplevas. Dock innehåller den ganska många musikminnen och man blir faktiskt ganska nostalgisk när "Clame for Fame, Clamour for Glamour" råkar skråla ut från högtalarna av mer eller mindre en slump. (Johan satte på radion vid precis rätt tillfälle och man fick ett helt halvt P3 Star hejdå-sägande!)
Det är bara en artist jag har fler musikminnen ifrån - läs så många att det är svårt att särskilja dem - och det är Håkan Hellström. Till skillnad från the Ark har denna vardagshjälte inte riktigt fallit ur spotifylistorna än, men icke desto mindre härstammar de från samma tid i mitt liv. Den tid när man inte missade en enda konsert. Så många räcken jag ståt och hoppat framför. Det är lite sorgligt att aldrig få uppleva det igen även om det inte hade varit detsamma.
Dock slår hjärtat ett extra slag när man hör en av sina favoriter och mest glammiga låtar och inser att det är rätt skönt att ha kommit till den åldern att man inser att man kan vara nostalgisk över något. Jag ser fram emot mycket mer hoppande, inte minst i sommar, och säger Ark - caleth you cometh I!
The Ark turnerar sin sista turné och det är, lite ledsen i hjärtat jag säger hej då till en epok. Själva epoken lämnade jag nog för några år sedan men det är inte förrän nu jag insett att den inte kommer tillbaka. Vid närmare efter tanke tror jag inte att jag vill att den ska återupplevas. Dock innehåller den ganska många musikminnen och man blir faktiskt ganska nostalgisk när "Clame for Fame, Clamour for Glamour" råkar skråla ut från högtalarna av mer eller mindre en slump. (Johan satte på radion vid precis rätt tillfälle och man fick ett helt halvt P3 Star hejdå-sägande!)
Det är bara en artist jag har fler musikminnen ifrån - läs så många att det är svårt att särskilja dem - och det är Håkan Hellström. Till skillnad från the Ark har denna vardagshjälte inte riktigt fallit ur spotifylistorna än, men icke desto mindre härstammar de från samma tid i mitt liv. Den tid när man inte missade en enda konsert. Så många räcken jag ståt och hoppat framför. Det är lite sorgligt att aldrig få uppleva det igen även om det inte hade varit detsamma.
Dock slår hjärtat ett extra slag när man hör en av sina favoriter och mest glammiga låtar och inser att det är rätt skönt att ha kommit till den åldern att man inser att man kan vara nostalgisk över något. Jag ser fram emot mycket mer hoppande, inte minst i sommar, och säger Ark - caleth you cometh I!
tisdag 7 juni 2011
Bästtrafik...
...är inte ekvivalent med Västtrafik. Snacka om att inte vilja att folk ska åka med ens kolektivtrafik. Det är dyrt som skam och man har tio olika åldersgränser för olika biljetter. Tydligen så är jag fortfarande ungdom tills jag är 26 på områdesladdningar men fritidskortet går ut efter 20 års ålder. För 21-åringar som pluggar har ju mycket mer pengar att röra sig med på sommaren. På enkelbiljett åker man dessutom som vuxen efter arton. Galet. Gör det enkelt så kanske folk slutar ta bilen. Subventionera för studenter så kanske de har en ansenlig chans att faktiskt klara sig den första månaden på sommaren när de flesta är beroende av hyggliga föräldrar.
Det känns som om man tar trafikproblemen i Göteborgs stad från lite fel vinkel när man börjar prata om stadstullar. Särskilt när en skrotig och skumpig spårvagnsfärd där man knappt kan höra vad man tänker känns som ett helgerån. Få folk att åka kollektivt! Hur löser vi det? Det är inte raketforskning direkt. Man tycker ju att politiker borde klara av den hjärngympan en aning bättre.
Idag har jag börjat jobba. Halvtid förvisso men jag är helt slutkörd. Detta kan ha att göra med tre små trollungar som behövde passning på eftermiddagen. Jag behöver vänja mig, det kommer fler tillfällen att träffa de små kravall-bebisarna och Saga. Ett extraknäck som barnvakt blir lite extra klirr i kassan. Jag hoppas dock jag vänjer mig för jag kände mig lite skamsen när jag sprang till bussen i mer eller mindre panik, men jag hade ju busskortet att skylla på. Stressen minskade därför inte när jag fem i sju stämplade min systers skolkort på brunnsparken som slutar fungera klockan sju.
Skjut mig! Nu ska jag gå och sticka bebistofflor till lilla X. Spänningen i den Söderlundska släkten är stor över vad det lilla knyttet ska heta.
Det känns som om man tar trafikproblemen i Göteborgs stad från lite fel vinkel när man börjar prata om stadstullar. Särskilt när en skrotig och skumpig spårvagnsfärd där man knappt kan höra vad man tänker känns som ett helgerån. Få folk att åka kollektivt! Hur löser vi det? Det är inte raketforskning direkt. Man tycker ju att politiker borde klara av den hjärngympan en aning bättre.
Idag har jag börjat jobba. Halvtid förvisso men jag är helt slutkörd. Detta kan ha att göra med tre små trollungar som behövde passning på eftermiddagen. Jag behöver vänja mig, det kommer fler tillfällen att träffa de små kravall-bebisarna och Saga. Ett extraknäck som barnvakt blir lite extra klirr i kassan. Jag hoppas dock jag vänjer mig för jag kände mig lite skamsen när jag sprang till bussen i mer eller mindre panik, men jag hade ju busskortet att skylla på. Stressen minskade därför inte när jag fem i sju stämplade min systers skolkort på brunnsparken som slutar fungera klockan sju.
Skjut mig! Nu ska jag gå och sticka bebistofflor till lilla X. Spänningen i den Söderlundska släkten är stor över vad det lilla knyttet ska heta.
söndag 5 juni 2011
Hem ljuva hem
Sommaren slog oss med storm och dagen har innehållit svett i mängder. Super-stickaren tillika moster Linnea flyttade varvid hjälp behövdes. Sedan, efter ett kort besök på BB för att träffa den nya kusinen, ännu en tjej till tjej-maffian(!), kom jag äntligen hem och det tog inte många minuter förrän jag sov i soffan framför matlagningsprogrammet nummer ett. Idag var det lite väl mansgrisigt dock, men matgrisen såg ruskigt god ut när den tillagades. Jag vill också ha råd med fina råvaror och plats i frysen för mycket mat.
Att jag somnade har nog mest att göra med att jag har oförtjänt trevliga grannar. Otaliga alfapetomgångar har spelats följt av hinkmängder av te som kokats. Roliga nätter men ikväll blir det tidigt i säng om jag ska orka jobba på tisdag.
Oundvikligt när man kommer hem är att genast sätta igång att irritera sig över småsaker.
Det är skönt att vara hemma!
Att jag somnade har nog mest att göra med att jag har oförtjänt trevliga grannar. Otaliga alfapetomgångar har spelats följt av hinkmängder av te som kokats. Roliga nätter men ikväll blir det tidigt i säng om jag ska orka jobba på tisdag.
Oundvikligt när man kommer hem är att genast sätta igång att irritera sig över småsaker.
- Klaras ständiga tjat om att hon är otränad. (Du snittar 6 min per kilometer och tränar sju dagar i veckan! Idag har du dessutom spelat match. Så sitter man själv där och våndas över att man aldrig kan få sitt lata arsle ner till gymmet.)
- En annan liten välkomstpresent hade den gamla damen som bott hos oss i tio år lagt på min fönsterbräda i form av en fin och prydlig kattspya. Mysigt!
Det är skönt att vara hemma!
onsdag 1 juni 2011
Fy fan vad jag är bra
Låten skallar över lunds gator och torg en dag som denna. Så här ett år och 60 lästa högskolepoäng - hur många tagna det blir får vi se om några veckor -har jag kommit till slutsatsen att jag vill göra det igen! Ta studenten alltså, inte gymnasiet...
Svart av avund håller jag mig därför borta från stadens gator och torg - och parker, för att mysa ner mig med grillning och overallspimpning tillsammans med sexet. Märk väl att vi är hemma hos mig. Det bästa med att faktiskt ha sammankomster hemma hos sig själv är att man aldrig är mer än 30m från sin säng.
Sjung om studentens lyckliga da'r, jovisst, men det är allt rätt bra skönt med sommarlov också.
Svart av avund håller jag mig därför borta från stadens gator och torg - och parker, för att mysa ner mig med grillning och overallspimpning tillsammans med sexet. Märk väl att vi är hemma hos mig. Det bästa med att faktiskt ha sammankomster hemma hos sig själv är att man aldrig är mer än 30m från sin säng.
Sjung om studentens lyckliga da'r, jovisst, men det är allt rätt bra skönt med sommarlov också.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)