Saaaalig är Jooooooorden!

JA, jag blir faktiskt nästan religiös. (Så nära nästan man kan bli när man inte alls tror på gud.) Idag har inte alls varit en dålig dag. Tvärt om, en riktigt bra dag. Även om tröttheten har slagit mig som ett knytnävsslag i magen varenda gång jag försökt väcka mina hjärnceller.

Jag har ju ganska länge nu - läs TVÅ VECKOR!!- inte kunnat somna på kvällarna. Då tycker man ju att en skifteshelg kommer ganska lägligt. Eller? Trotts sömnbrist lyckades jag dock krama ur mina sista krafter och ha en riktigt grym kväll. Vad man senare kan tycka är att det är ganska smart att gå och lägga sig i tid efter en sån helg, och två veckor, men vad händer då? Jo man lyckas för första gången sen man flyttade ner till lund vara i närheten av att komma etta på ett korridorsrum. Då var jag ju bara tvungen att sitta uppe och bevaka mitt intresse, även om jag absolut inte hade någon som helst möjlighet att påverka, efter att jag bokat vill säga.

Och jag fick det! Inslyttningen är den 1:e mars men det är en tisdag så jag börjar nog smygflytta lite på min födelsedag - erkänn bra tjugoårspresent!- och rejält helgen efter det. Jag lyckades också få ett rum i samma trappuppgång som Hanna. Vad är odsen? Ganska höga skulle jag säga med tanke på att Vildanden är ett av lunds största studentområden. Fast vad vet jag, jag lyckas ju alltid vrida och vända på det där fem gånger innan jag bestämmer mig för om det är höga eller låga som är svårt. Alltid blir det typ fel också.

Så nu, extremt trött och redo för sängen, är jag helt lyrisk och har så varit hela dagen. Med ett undantag. Minns att jag uttryckt min glädje och stolthet över att ha kommit igång med träningen igen. Idag var jag lite stolt igen då jag bestämde mig för att jag trots allt måste komma iväg och träna för att jag inte hinner igen förrän på fredag - inte nog med att jag kommit igång, jag har också börjat tänka i förväg(!)- tror ni då inte att mitt knä krånglar totalt och jag inser att jag förlorat min förmåga av att simma ordentligt? Efter tjugo minuter stormar jag småfräsande för mig själv upp ur den pyttelilla basängen, som dessutom var full av två bra simmare och massa simskolebarn som lärde sig att crawla, och in i bastun.

Till och med trots detta - EN SJUKT BRA DAG!

Svisch, svosch, svisch svosch

Ni hör rätt när ni lyssnar till titelns ljuva sound. Jag har precis betalt en resa till Chamonix - Argentièr i april! Det kommer bli så grymt så att jag kan knappt sitta still när jag tänker på det. Jag och Hanna har nu pratat om den här resan i två veckor och kommit fram till att det inte går att missa en sådan chans. 6300kr och helpension(?!?!?!). Det är ju så att man undrar vad som är fel...

Detta var något som Linnéa inte var allt för sen att snappa upp. Trots hennes försök att tänka djupgående och ekonomisk på situationen så kunde min största favorit-gloober trotter inte kunde motstå. Det tog inte mer än tolv timmar efter att jag lagt fram idén förrän jag fick ett sms med bokningsnummer så jag kunde sammankoppla våra bokningar. Det är skönt när man känner sina vänner för väl!

Nu ska jag sova för jag är trött. Jag har spinnat. Jag är duktig. Detta är helt ok att uttrycka när man inte längre bor hemma och har en mamma som kan skina upp och berömma en. Pappa sa dock att han var glad över min nya framgång i självdisciplin.

Sov sött, dröm om småkryp du mött!

Jag är bra på att grubbla, det vet alla som känner mig tillräckligt väl för att ha fått stå ut med att ge respons på mina för/nackdelar-listsor eller lyssna på mina långa utläggningar av alldeles för långdragna slutsatser. Så ibland så känns det lite som om ens spotify-konto försöker tala till en och ge en ett budskap. Specielt när mobilen spelar:

Som bekräftelse på min beskrivning skrev en av mina bästa vänner precis på skype att hon såg att jag hade ringt och undrade om jag var ok. Ergo sum: Jag tror jag behöver bli lite mer groovie. =)

Nästa låt var föresten Yellow - Elin Sigvardsson. I snöandet tyckte jag den vara ganska slående lik mitt liv i vissa meningar. Mystik i vardagen. 

GÅ UT!

Kan någon snälla ta en stålhättad känga, det går även bra med mina egna som står en trappa ner även om de inte är fullt lika hårda i tån, och sparka ner mig för trappan och ut genom dörren. Jag har varit så exemplariskt duktig hela veckan och så är jag beredd att paja det för att få uggla inomhus en hel dag. När det är MASSOR jag måste få gjort. Detta endast för att jag inte orkar konfrontera de extremt dåliga bussförbindelserna som uppstår på helgen och därmed endast lämnas med alternativet: löpning.

Jag hatar att springa. Det enda jag tycker är tråkigare och segare än att springa är att se på myrornas krig. Ja, det är till och med roligare att städa rummet eller plugga linalg. (Städning av rummet står till och med på dagens lista.) Jag kan ju dock glädja mig åt att jag fixat Reastaurant at the End of  the Universe (del 2 av 6 i trilogin om liftarens guide till galaxen) som ljudbok, på orginalspråk, uppläst av Douglas Adams himself. Nu tror jag att jag ska fixa en av de nio punkter (inklusive springa som kommer ske sist om jag känner mig själv) som jag ska hinna med idag. Ja, sticka står med som en punkt men det av en anledning jag inte kan nämna här.

Det här är en bra pepplåt som jag tror får gå på repeat några gånger idag för att jag ska rycka upp mig.
http://open.spotify.com/track/5NzkuFdmvRrrmYpCpHZbB4

Bra dag

Idag har varit en riktigt bra dag. Varför:

1. Jag hade trevligt sällskap till skolan.
2. Jag lyckades hålla mig vaken hela första föreläsningen, även om det var matte som är sjukt sövande - även om det är mitt favoritämne. 
3. Jag lyckades att INTE stuka foten när jag trampade snett på väg till nästa lektion.
4. Jag fick tillbaka 140 kr från hadderåterbjudningen! 
5. Vi blev färdiga med alla övningsuppgifter på Kemitekniken efter bara en timme.
6. Vilket gjorde att jag han göra klart matten innan jag tränade.
7. Som var spinning och så fruktansvärt härligt och utmattande.
8. Som en bonus var det stjärnklart när jag gick från bussen (och fullmåne på köpet!)
9. Nu har jag stickat hela kvällen! (Klar med Vktors 20-årsmössa - bilder kommer.) 
10. Nu är jag härligt trött och ska snart sova och imorn går jag till tolv - sen ska jag köpa garn! 

Om man ändå kunde härleda en ekvation för hur man ska lyckas ha såna här dagar varje dag. God natt!

Det som göms i snö...

Den här perioden på året är grå, grå och går med få inslag av brunt. Dessa bruna små klutar brukar ligga utsmetade på gator och torg så att man får hoppa mellan dem. Det är ÄCKLIGT! Vad gör det mer legitimt att strunta i att plocka upp efter hundens behov bara för att det råkar lägga sig ett vitt lager över allt?!

Så, var bara tvungen att reagera av mig lite.

Lördag var jättetrevligt! Såhär blev min utstyrsel och nya frisyr:

Jag insåg efter ett visst undrande att jag glömt H i SHARP vilket jag grämde mig lite över hela kvällen. Annars är jag grymt nöjd. Den gigantiska biljetten donerades till Herr P, festens värd och innehavare av snyggaste lägenheten i stan.

A Ticket to Ride

Det var ett tag sen jag skrev nu. Vilket innebär att det inte hänt så värst mycket antar jag. Jag har börjat träna, två gånger denna veckan. Klapp på axeln för det! Jag stickar mer än aldrig förr. Idag där emot har tiden ägnats åt en viss maskeraddräkt.

Det är Pontus som har inflyttningsfest ikväll. Tim Burton står för temat och det gav idésprutan där uppe nya krafter inför året. Inspirationen flödade och jag tror at jag hade tio förslag inan Julia kom med det ultimata; en gyllene biljett. Så det är vad jag sysslat med idag. Det tog fyra timmar, men oj vad värt det! snyggt som tusan kommer det bli. Jag lägger in lite smakprov så kommer det nog fler bilder imorgon. Då får ni även se min fina beatlles-look!

'till then

Botaniserande i en blå djungel

Jag HATAR jeans. Hatar, hatar hatar. Hatar hatar hatarhatarhatarhatar HATAR! Känner mig lite som grinchen:

- Lee, I HATE you. Crocker I hate you. Hate, hate, hate... LOATHING.

Det är samma visa ungefär vart annat år. Man har sina absoluta favoritpar som man växlar de få dagar man faktiskt är trött på strumbyxor och kjol eller tights och tunika. Eller som i denna årstiden när man fryser så knäna skallrar om man har tunnare lager än absolut tjockaste manchester.

I våras hände nått otippat. Jag kom plötsligen i de byxor som tidigare "krymt". HA! Den glädjen höll inte länge. Nu har jag dragit mig så länge för att köpa nya att jag endast har ett par byxor där dragkedjan pajat. Så för några veckor sen i rea-hysterin hemhemma försonade min far sig över mig och sprang runt hela jensavdelningen på åhlens för att hitta ett par svarta. Själv stod jag frustand och panikslagen i omklädningsrummet och provade storlek efter storlek. Inget passade!

Så idag, när jag med modet någonstans nere i tårna drog med Hanna till alla jeansaffärer i Malmö, testade jag ett par stretchjeans, blåa, i storlek 28. Den storlek jag trodde att jag hade då det är densamma som på de enda byxor jag ägde. De satt grymt, trots att det itne riktigt var vad jag letat efter. Jag testade för skojs skull en storlek mindre, de satt ännu bättre. Lite på skämt frågade Hanna om jag inte skulle testa ett par 26:or...

Uppfriskande att veta att det inte är mig det är fel på i alla fall. Jag får fortsätta hålla utkik efter mina svarta riktiga jeans. Tills dess har jag ett par blå som är som tights och som kostade halva priset. En ganska lyckad fångst tycker jag.

(Det bör tilläggas att de jag köpte var det tionde [minst] paret jag testade och att de vanliga jeansen i den storleken inte skulle gått över knäna.)

kanske inte mer än rätt

Man förstår att man inte är helt frisk när mammas sambo kommer hem och frågar om man har gråtit. Jag vet att jag har något i kroppen när jag bara nyser två gånger per nysning, men ofta. Jag vet att jag troligtvis blivit smittad av de tre levande biologiska vapen som bor hos min far när jag, som vanligtvis hatar det, blir sugen på ett glas juice - troligen av c-vitaminbrist. Då är det fruktansvärt frustrerande när det inte bryter ut.

Det ligger sådär lite i bakre delen av gommen och irriterar så man får harkla sig varannan minut. Så det är ansträngande att gå upp för trappan men inte så att man kan ligga i soffan och äta glass och se en tionde vända av OC en hel dag. Fruktansvärt frustrerande för jag vet av erfarenhet att så här kan jag gå ett tag. Jag håller dock tummarna för att det bara ska försvinna. De är typ blåa nu.