Jag HATAR jeans. Hatar, hatar hatar. Hatar hatar hatarhatarhatarhatar HATAR! Känner mig lite som grinchen:
- Lee, I HATE you. Crocker I hate you. Hate, hate, hate... LOATHING.
Det är samma visa ungefär vart annat år. Man har sina absoluta favoritpar som man växlar de få dagar man faktiskt är trött på strumbyxor och kjol eller tights och tunika. Eller som i denna årstiden när man fryser så knäna skallrar om man har tunnare lager än absolut tjockaste manchester.
I våras hände nått otippat. Jag kom plötsligen i de byxor som tidigare "krymt". HA! Den glädjen höll inte länge. Nu har jag dragit mig så länge för att köpa nya att jag endast har ett par byxor där dragkedjan pajat. Så för några veckor sen i rea-hysterin hemhemma försonade min far sig över mig och sprang runt hela jensavdelningen på åhlens för att hitta ett par svarta. Själv stod jag frustand och panikslagen i omklädningsrummet och provade storlek efter storlek. Inget passade!
Så idag, när jag med modet någonstans nere i tårna drog med Hanna till alla jeansaffärer i Malmö, testade jag ett par stretchjeans, blåa, i storlek 28. Den storlek jag trodde att jag hade då det är densamma som på de enda byxor jag ägde. De satt grymt, trots att det itne riktigt var vad jag letat efter. Jag testade för skojs skull en storlek mindre, de satt ännu bättre. Lite på skämt frågade Hanna om jag inte skulle testa ett par 26:or...
Uppfriskande att veta att det inte är mig det är fel på i alla fall. Jag får fortsätta hålla utkik efter mina svarta riktiga jeans. Tills dess har jag ett par blå som är som tights och som kostade halva priset. En ganska lyckad fångst tycker jag.
(Det bör tilläggas att de jag köpte var det tionde [minst] paret jag testade och att de vanliga jeansen i den storleken inte skulle gått över knäna.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar