tisdag 31 augusti 2010

Hurtigt värre!

Tjollahej

Idag provåkte jag min "nya" cykel som morfar så snäll rustade upp åt mig innan jag åkte ner. Man kan väl tycka att en liten tur på en kvart skulle vara bra att börja med men alla som känner mig vet ju att det inte är riktigt så jag jobbar. Ska det va så ska det va tänkte jag och hoppade glatt på cykeln klockan halv åtta imorse och cyklade i trettiofem minuter till LTH. Imorgon tar jag med mig duschgrejer...

Sjukt bra är det dock för jag älskar att cykla och 9.7 km är sådär lagom att cykla fram och tillbaka. Märkte dock idag några få saker jag skulle behöva inhandla.

  • En ringklocka (högst effektivt om man cyklar i folktäta områden, typ LTH eller Lund C)
  • En cykelkorg, eller åtminstone några gummiband så jag kan spänna fast min kolossalt tunga ryggsäck så den inte trillar i backen var tionde meter.
Jag har inte bara cyklat fram och tillbaka till LTH utan också sett till att för första gången vistas i själva Lund. Mycket intressant att man bott i en stad i mer än en vecka utan att egentligen rört sig i den. Det var mitt efterlängtade id-kort som skulle hämtas och under mitt försök att helt själv hitta till rätt cykelbana hem, ni kan ju tänka er hur det gick, cyklade jag förbi en garnaffär som såg jättemysig ut. Jag gick inte in för jag har viktigare saker för mig till på torsdag (ehe, tycker skolan iaf.). Vägg i vägg med garnaffären råkade det ploppa upp ett Panduro. Jag tror det är tur att LTH ligger utan för centrum och Sanby på rätt sida för annars hade jag varit stekt!

Det är ganska roligt att cykla till Sandby för efter LTH finns ingenting. Bara åkrar så långt ögat når, och det är ganska långt när det är såhär platt. Sen dyker det helt plötsligt upp ett bostadsområde mitt ute i ingenting. Det här är iaf. min blivande dagsmeditation där jag tillåts tänka lite och klara ut saker i huvudet. Perfekt! Såhär kan det se ut längs vägen, väldigt harmoniskt skulle jag vilja säga. 

Nu måste jag nog dessvärre plugga lite nomenklatur. Det är som att läsa franska igen, pest och pina. Föresten befarar jag att min telefonräkning kommer bli skyhög om inte folk skaffar skype och addar mig så se till att göra det, people! (amandape)
Puss och kram

måndag 30 augusti 2010

Nä för hon är nog normal...


Varför kan jag inte vara normal som alla andra och tycka att skämma ut sig på nollningen är lite jobbigt men okej då men att en helt naturlig sak som att reagera på saker man är rädd för det är inte så pinsamt. Tur att jag ite bryr mig så mycket om att jag tycker sånt är pinsamt heller för idag skämde jag ut mig på riktigt. 

Kårkamp stod det på schemat vid lunchen. Tryck in så många ni kan av sektionen i en Saab 900 (26 pers. vi vann!!). Lunch för en tjuga bestod av hamburgare och cola. Med en fjärdedel kvar av colan var det efter en stund dags att åter bege sig mot föreläsningssalen och Kemiteknik. (Till saken hör att jag alltid haft lite respekt för getingar och trots ett inte så farligt stick i måndags har jag därefter blivit riktigt jäkla nojig. Om någon har ett tips hur jag ska bli av med detta får de gärna delge mig i det.) 

Mitt framför Phöset (tillika kårens snyggaste kille sätter sig en geting på min burkhand. Jag hinner knappt reagera förrän jag hör ett skrik och burken ligger på marken. Det tar två sekunder innan jag inser att det är jag som har skrikit. Inte bara ett vanligt vrål utan ett riktigt tjejigt skrik a la Hichkock! Självklart skrattar hela Phöset. Tur att man inte har komplex och kan bjuda på sig själv, men jag var riktigt arg ett tag. Så läskigt att göra saker man vet är töntigt utan att reagera på dem. 

Till råga på allt snäste jag åt snälla Phadder Hjalmar som snällt räckte fram sin oöppnade cola att "jag inte ville ha nån jävla cola!" Jag förklarade för honom senare att det var mig själv jag var sjukt arg på och inte hans förslag om att dricka mer getingslockare. Klara hade tydligen skällt lite på Phöset, och förklarat att jag blev getingstungen det första jag gjorde på lth. 

Det gjorde ju inte ens inte, varför är jag så schåpig?!

En mycket intressant dag... som moster-Linnéa sa: Nu vet de ju iaf. vem jag är. (Som om de inte visste det innan efter den här dagen liksom.)
Nu är det väl dags att krypa till kojs men tänkte försöka lägga upp lite bilder från internatet!


söndag 29 augusti 2010

Årets etanalare

Det är så mycket som händer här nere så jag kommer inte hinna berätta allt så jag tänkte jag tar höjdpunkterna. Jag har den stora äran att berätta att jag är "årets etanalare"! När jag ringde mamma så fick jag inte det glada ropet jag hade tänkt mig och detta för att hon faktiskt inte vet vad det innebär så jag tänkte att jag förklarar detta här. 

Igår hade vi Phaddergruppsmiddag tillika vår första sittning. Alla var väldigt finklädda och Phöset var gult och grant som vanligt (när det kom vid efterätten). Det sjöngs, solo och i kör och det delades ut ett pris. Med motivationen (ungefär) "Alltid en positiv och glad inställning och försöker få med alla." Så nu har jag i min ägo den väldigt ärorika vandringspokalen "Cocosnöten" som sägs vara minst tre tusen år. I denna serverades kvällen till ära White Russian. (Om det inte framgck är alltså Etanal namnet på vår Phaddergrupp och jag blev alltså årets nolla i etanal!)

Tyvärr hade jag glömt mitt leg så när resten gick på et-slask (efter tenta slask) fick jag trippa hemåt. Detta var nog dock ganska klokt då det i morse begav sig ut i skogen för Piqunique. Det regnade och solade och slutade med att vi alla blev blöta av en helt annan sak. Jag tror inte jag behöver nämna mer än nollning+sjö=...

Go (trött) och gla' är jag iaf. Nu tänkte jag börja plugga lite inför Duggan på torsdag. Kan vara gött att klara den för att få upp sitt självförtroende lite. Saknar er där hemma! Puss

torsdag 26 augusti 2010

Ett phös, flera phös

Så, första lediga kvällen och det är dags att rapportera lite vad som händer och fötter. Jag är för tillfället så trött att jag knappt kan knappa på tangenterna och rösten är helt ur balans. Det lilla som finns kvar av den pratar nu en oigenkännlig dialekt med få stötar av bred Göteborska. Moa kan intyga.

Jag stortrivs.

Så det var väl det ända jag behövde säga... nä jag ska beskriva lite mer jag lovar. Hela veckan har varit helt galen och som väntat är passar det mig som handen i handsken. Det är så härligt att komma till en Phaddergrupp där ungefär en tredjedel och många av phadrarna är lika galna och bubbliga som mig. Alla är så härliga och jag ser en ljus vänskaplig framtid ahead!

Måndagen inleddes med upprop och därefter en mörk presentation av Phöset som efter lamporna tänts och den hårda musiken vridits ner bad oss sjunga. Vi satt där som de nollor vi är och fattade ingenting. Därefter pluggade man nollevisan frenetiskgt. Dagen fortskred med hejarramsor och lekar och mycket info.

Infot fortsatte dagen efter på bussen då mina favophadrar Clara och Lotta lärde oss att åka buss. Detta är en fin konst som endast K:are känner till. Har ni riktigt tur kanske jag lär er någon gång. Jag kan säga att det tog avsevärt mycket längre tid att åka till Eslöv med x antal varv i varje rondell.

På internatet bjöd nollorna Phöset på underhållning i form av periodiska system. Tyvärr knäckte Bollibompa vårt fina uppspel av PS ganska hårt. Detta tog vi igen när vi under kvällen ställde upp för kubbfight med extra fjäsk på topp. Poängen var att slå ner kubbarna med stil och fjäska för Phöset. Jag kan säga att team Etanal är jäkligt bra fjäskare och med våra eminenta formationer (jag kan säga att vanligt kubb kommer vara sjukt tråkigt efter det här då jag sällan stod på marken och kastade, minst och lättast i laget som man är.), lovsånger, massage, skopputs, läckerheter, fotpallar och levande stolar tog laget hem segern stort!

Internatet sträckte sig fram till klockan två igår då vi kom hem och gick direkt till KFSigma för att köpa böcker. Typiskt nog köpte jag den boken jag redan bokat på andrahandsbokhandeln så jag får gå tillbaka med den imorn. Därefter var det overallköp och efter det bara till att kasta sig iväg mot bussen för att hinna hem och lämna packning och duscha. Det gjorde jag men bara i fyrtio minuter då det var dags att återigen kämpa för Etanals ära.

Stadkringwandring var något av det roligate jag gjort i hela mitt liv. Lagom mycket öl i blodet, det vill säga jag var mer glad av eget bevåg än vad som forsade genom mina ådror. samt mycket "sång" och otroligt roliga lekar. Sen får vi inte glömma en stor del fjäsk. (Idag märkte vi att fjäsket gett oss ledingen i den sammanlagda nollekampen!)

Stadskringwandringen avslutades med att för första gången känna oss enhetliga med Phöset och måla campus gult (det var rosa när vi kom tillbaka imorse!!! va fals?!) Springmarschen med fingermålandet avslutades vid SjönSjön där jag och tio andra simmade igenom det sjukt farliga vattnet (Det går rykten om bakterier och andra microorganismer som inte finns någon annan stans i världen. Säkerligen muterade till jättemonster.) ut till ÖnÖn där vi även målade TelefonkioskenTelefonkiosken i den vackaste färgen; Gult, mitt framför näsan på maschinisterna som precis var i färd med att ta på sig overallerna igen.

Nollorna som offrat sig för diverse olika sjukdomar belönades med bastu i kårhuset! Jag har bastat med Phöset. Mäktigt.

Nu är mina fingrar ungefär lika trötta som resten av hela jag så jag tänkte avsluta inlägget. Jag har inte haft tid att längta hem men det kommer troligtsvis efter nollningen (om drygt tre veckor). Då är det bara två veckor kvar till hemvisit. Det går inte att beskriva i ord hur roligt jag har och jag har inte varit såhär intensivt glad på jag vet inte hur länge. Det här kommer bli super!

Puss och Kram!!

Tyg och otyg.: Ettårsdag och tävling!

Tyg och otyg.: Ettårsdag och tävling! Kolla in det fia paketet man kan vinna! Stort habegär!

fredag 20 augusti 2010

Nyutvecklad livsform

Jag tror att min hjärna har utvecklats till en ny sorts amöba. Sådär lagom sammanhängande encellsorganism i gigantisk proportion som ligger och skvalpar i mitt kranium oförmögen att göra den minsta funktion annat än äta sova. Detta pågrund av det extrema mastodontrep mellan elva och sex. Urblåst är väl en bokstavlig och figurativ beskrivning av mig just nu. Att träffa min enda levande jazzprofil, sjunga tillsammans med henne och prata Salem al Fakir under lunchen var dock värt väntan på tre korta insatser.

Det är så häftigt. Hur många är unnade att ens träffa en av sina absoluta förebilder och jag får sjunga med min! Tror dock att jag inte fattat riktigt att det är spelning imorn. Bara repat en vecka och sen är det spelning för lite drygt sex hundra pers. Lär ju få en nervositetschock imorgon. Därför tror jag att jag ska sätta på en tvätt samt gå igenom min packning och därefter call it a night.

Pussislusk

torsdag 19 augusti 2010

Packa mammas kappsäck

Första inlägget på nya bloggen. Jag kommer förmodligen framstå som världens nervrak men eftersom jag inte har några läsare än så kanske det inte gör så mycket. Jag vet inte varför men jag lyckas alltid pricka in och få alla nerviga händelser samtidigt. Med bara tre dagar kvar till flytt nedåt i landet packar jag som den värste. Jag har aldrig packat såhär innan. Jag måste ju se till att få med mig allt, i en resväska. Jag som brukar ta med mig hela garderoben för två dagar, det borde ju itne vara något problem kan man tycka. Det hade det väl kanske inte varit heller  om det inte vore så att man nu ska klara sig i ungefär en månad på det man får med sig. I en resväska... Är man borta i två dagar gör det inte så mycket om man glömmer någon livsviktig tröja eller en extra BH för då kommer man alltid hem. 

Om denna stress och nervositet, blandat med ivrighet förväntning, vore nog så kommer en major sak in i mitt liv precis i samma stund. Jag ska vara med på musik på vattnet, med Rigmor Gustafsson. Min enda levande jazzikon. Imorgon är det genrep och på lördag kväll kör vi. Tyvärr ser det ut som att musiken som skulle spelats på Rådasjön flyttas in då det regnar som alltid i den här stan. 

Det är också en sån sak, om man nu flyttar ifrån Göteborg, varför i hela fridens namn flyttar man till den enda staden där det regnar lika mycket, om inte mer? Smart drag där. Nu ska jag ta mitt värkande, stressfyllda huvud och se på en film. 

Så här ser mitt rum ut nu: