Så man vet att ens familj älskar en

Just nu är det ganska mycket. Jag börjar till och med bli lite nervös inför veckans kommande uppträdanden. Det kommer dock bli grymt roligt och jag vet ju vilken kick jag kommer att få utav det vilket gör det värt all strävan. Särskilt då jag står inför en helt ny publik och i ett nytt sammanhang.

Inte nog med att veckans spelningar tär på mina nerver, det är också snart dags för höstmöte och val av de poster som ska tillträdas nästa termin. Jag fick idag reda på att detta möte kan komma att splittas i två då de förra året höll på till två på natten innan de gav upp. Jag antar att man får ladda med kaffe så att man inte missar de poster man själv kandiderar till.

Slutligen, ett gott skratt förlänger livet. Min älskade mosters man hade vänligheten att förgylla min afton med ett forntida fotografi. Jag har ingen aning när det togs men innan höstterminen i tvåan är det fastställt på avsaknad av tandställning och långt hår. När man ser det kan man ana den tonårströtthet jag fortfarande känner av på mornarna och, kanske för att jag känner mig själv för väl, det fruktansvärda humör jag kan vara på när jag vaknar.Jag är tydligen inte alls, som en viss vän hade vänligheten att påpeka, så social och gullig på morgonen.

Det ser fruktansvärt  obekvämt ut...