Är det inte underbart. Här kommer man hem efter en underbar och solig vecka med kombinationen skidåkning/ solsemester och finner sitt land i grönska och lika skön sommarvärme som i dalen endast för att stänga in sig i en källare med sitt absoluta favoritprogram, MATLAB. Det gör verkligen aldrig som man vill, bara som man skriver. Har suttit i en halvtimme och försökt hitta ett fel innan jag inser att jag bara har sju element i matrisen som jag försöker sumera mellan element tre och åtta. Bra jobbat.
Då är det lätt att man svävar iväg till soldränkta, spetsiga toppar och mjölksyran som pumpar i benen. Höjderna som suger till i magen när man råkar höja blicken ut över kanterna ner i dalen. Kontrasten att färdas ner med stolslift till grönskan och sommarvärmen efter en dag så fullspäckad med skidåkning att man inte är säker på att man kommer orka ta sig upp för backen till centret. Personerna som man lärt känna.
Vi äntrade Argentière med attityden (och tejpen) "Det aer for vildt" och gick och la oss klockan 22 de tre första kvällarna. Vi lämnade inte Frankrike så mycket mer party än när vi kom men med en månads skrattande uppdämt som reserv. Det kan man ju tycka vara något positivt men tyvärr gör den bara ångesten än värre. Sällan har jag kännt mig så ihålig för att komma tillbaka till vardagen och det beror nog inte endast på den stundande tentan i programmet från helvettet. Tror ni att man kan underteckna något kontrakt i sitt blod så man får all kunskap i MATLAB man behöver för resten av sitt liv?
Antar att det är dags att slita sig från dagdrömmandet och återgå till tentan från 2009 där jag löst en uppgift av tre på en timme (hela tentan är på två timmar). Wish me luck och om ni ser mig vandra runt utanför KC de närmaste timmarna får ni lov att gå fram och slå lite vett i mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar