Jag är en konstig prick...

Jag jobbar bäst under ångest. Inte nog med att jag måste ta mig igenom den fasansfulla krisens stadium där jag går runt och förpestar miljön omkring mig, och att jag alltid lyckas pricka in detta lagom till den mörkaste och mest ruskiga höstdag jag varit med om. Nej, jag tar inte tag i mitt liv förrän jag gnällt av mig och fått något roligt att se fram emot. Har jag saker inplanerade då jävlar är jag effektiv. På en timme har jag nu skrivit över 400 ord och även om det mest är skit så känns det inte helt omöjligt att jag skulle kunna få klart ett utkast i början av veckan, trotts inplanerat glöggmys i S.Sandby i eftermiddag och en stundande labrapport måndag och tisdag. Jag tycker bara synd om människorna runt omkring mig som måste leva med mig i mina mörkaste perioder. Jag borde gå i ide så här års.