alldeles alladeles...

...ung. Ja, det var lite så igår. Jag tror att jag kan ha varit yngst på middagen. Skumt men väldigt trevligt. Jag tror att det kommer bli ännu trevligare när man faktiskt har tid att engagera sig lite mer i sektionen. Just nu så tar sexet all tid och hur mycket jag än skulle hinna med båda så har jag insett att det nog är nästan omöjligt att göra en fåret Dolly. 

Gårdagen var iaf väldigt lyckad. Jag insåg att jag i mörkret av min ovisshet trott att jag varit på bal innan. Jag är ledsen alla 92or som ser fram emot gymnasiebalen i vår, men det är låååångt ifrån sådär askungevackert och fint som det ska vara. 

Nu ska jag försöka undvika att plugga någon timme till sen är det dags att sparka sig själv endan och ta tag i sitt liv. Det hade varit lite enklare om man kände sig lite stressad inför matten och inte var fullt så ångestladdad inför kemitekniken. Tror jag behöver göra en exempeltenta i vardera ämne. Förhoppningsvis jämnar det ut någon sorts balans.

(Mindre än en vecka kvar till flytt och födelsedag!) 

...

Jag är helt slut. Den här dagen har varit ganska omtumlande. Det började med en teknisk revolution i mitt sovrum fem minuter efter att jag trots allt bestämt mig för att det var värt att gå upp ur sängen och i alla fall öppna matteboken. Med teknisk revolution menar jag inte att jag fem minuter efter jag kastat mig upp ur sängen (läs snoozat i en kvart för andra gången denna morgon) började propagera för ett teknologstyre i Sverige och högre studielån. Nej det var teknologin som helt klart vände sig mot sin regent.

Nu är ju inte jag mycket till en regent inom teknik och omger mig därför med ett hov av rådgivare i form av folk som faktiskt kan det här med datorer. Det är värre, trots en pappa inom mobilbranschen, när min högra hand och språkrör - mobilen - inte riktigt gör som jag vill. I morse tyckte den att, trots strålande solsken, fåglarna gjorde ett uruselt jobb med att sjunga och bestämde sig därför att hjälpa till. Efter en kvarts febrila försök att stänga av alarmet gav jag upp och stängde av larmljudet. Fem timmar senare efter åtskilliga försök att råda bot på problemet, som jag också upptäckt var att skicka gamla sms till folk, och tre samtal till support - "ja, jag startade om och tog ur batteriet" - tvingades jag återställa fabriksinställningarna.

Som om inte detta vore nog bestämde sig skypeuppdaterarn att det var mycket mer spännande att uppdatera programmet på finska. Det tog typ en kvart där också och hitta var man bytte tillbaka till modersmålet. Inte nog med det så får mitt tangentbord för sig att utbrista små pip vid lösryckta tillfällen när de tröga tangenterna, shift, caps m.m, används. Och det där var början på min dag. Det blev som ni kanske förstod inte mycket räknande på förmiddagen.

Jag blev så sur efter nederlaget med telefonen att jag bestämde mig för att skita i allt vad träning och plugg hette och åka till Nova och shopa. Ett mycket bra beslut då jag spenderade mina sista slantar på ett underställ, världens sötaste klänning (sparar den till födelsedagen om en vecka!) samt ett par höga jeans.

Jag bestämde mig att köpa ett par mörkblå eftersom de svarta är slut överallt. När jag kommer till kassan ser jag ett par höga svarta jeans hänga längre bort. Det råkar vara storlek 27 som jag letat efter i två veckor! Ibland ska man ha tur. Sen kommer nästa tekniska problem, som visade sig vara problemet dagen-före-pengarna-kommer-problemet, när kortet inte funkar. Jag trodde för en sekund att någon övermäktig kraft verkligen utgick från att göra mitt liv surt dagen till ära. Dock kunde jag efter ett besök och några bortval ändå köpa jeansen. Nöjd!

sol inne, vår i sinne

Jag vet, jag borde plugga på de totalt 73 föreningar jag måste lära mig namnen på tills imorn, men det är preci lika tråkigt som att plugga franskaglosor. (Linnéa, om du läser vill jag INTE ha någon smartiskommentar om hur mycket du älskar glosor och språk, tack....) Så jag loggar in till facebook. Dum idé. 

Jag är ett stort fan av converse, även på FB, som nog många andra, men jag vill till skillnad från många inte alls ha vita. Nä färg ska det vara och helst flera på samma sko. Lägligt nog har ju converse börjat med en säkert noga uträknad kampanj genom att lägga upp massa nyheter på sin fansite. HA BEGÄR!!! De här fick mig att börja söka bland deras kollektioner, under fliken bilder:

Så efter lite rotande, typ två sekunder, finner jag att de har en kollektion med grinchen!

Helt utan hänsyn för att jag inte alls kommer kunna ens drömma om att få tag i ett par, pengamässigt eller tidsmässigt. Jag gråter lite innomords. (Ganska mycket faktiskt, så min inre sol blev ännu mer undanskymd av februarimolnen.) Dock kommer väl våren tids nog, med eller utan ett par nya cons, i år också. Idag snöade det några cm igen... mutter...

P.S Hoppas ni förlåter mig om jag lägger upp fler bilder på skokonst närmaste dagarna.D.S

Gammal som gatan

Jag har upptäckt att aerobic-dance inte riktigt är min grej. Jag tror att bugg definitivt skulle kunna vara min grej, eller salsa, eller ballroom, eller street för den delen också. Men det här med hoppa runt med stuns i stegen och sträcka på tårna... Jag upptäckte ganska snabbt att det fans två steg jag gillade och det var de när man skulle åma sig lite extra framför spegeln (vilket jag mer än väl kan få utlopp för på vilket dansgolv jag vill). Resten var bra kondition men som sagt: snurrar och försöka dra upp knäna på ett snyggt sätt? Jag överträffade i alla fall den medelålders mannen längst bak som nog också föredrog de sexiga stegen, fast inte att utföra de kanske. Kramp i fötterna fick jag också.

Inte nog med att jag kände mig helt okoordinerad och väldigt slapp i rörelserna efter halva passet, jag har också med denna dansupplevelse och knappt två veckor kvar av tonåren märkt att jag börjar bli gammal. Stel som en kratta i vänstra sidan av ryggen ända upp till nacken när man vaknar. Inte ok! Nästa vecka blir det box-pass. Ge mig POWER!

förlåt...

Jag vet att de tär tredje inlägget idag, men jag har tråkigt och en viss ung herre han före in i duschen. Skönt om två veckor när man har egen toalett och egen dusch - på typ 1,5km totalt men petitesser. Jag längtar! Längtar, längtar, längtar, längtarlängtar, längtar LÄNGTAR! :D Fast jag kommer nog sakna sandby-borna lite gran. Jag får nog komma och hälsa på om jag vill iofs.

Jag pratade precis med mamma och såhär ser nu min födelsedag ut:
- 8.00 Säkerhetsföreläsning (förhoppningsvis med tilltugg i form av tårta utlovad av Erik och Pelle)
- 10.00 Matlabföreläsning (viktig då hon i princip går igenom vad vi ska göra på tentan...)
- Lunch + Mamma och Johan kommer ner med ett flyttlass!
- EM = Flytt
- Tidig kväll: Fördrink inhandlad av MOI!
- Senare kväll: Middag med familjer plus extrafamilj (påmin mig att det nog är dags att boka bord snart om vi ska få plats alla...)
- Sen kväll (dvs. innan datumsbytet) SOVA.
- Tidig lördag: Upp och plugga...

Planeringsfreak, jag? Nä det menar ni inte.

P.S berättade för mamma om i lördags. Jag skulle förklara anledningen till att jag var hemma i fas med soluppgången. Det löd såhär.
Jag: När vi var klara med städningen var ju klockan halv fem och då var det bara två timmar kvar tills min buss gick. Sen var det ju några som gått upp för att ha sexa i bastun så jag...
Mamma: Va sa du, hade de sex i bastun?!

Har jag gått in i väggen, eller bara fått en stekpanna i huvudet?

Extra inlägg:

Ville bara förklara att om jag är extra platt i pannan imorgon beror detta på att jag försökte lösa nomenklaturövningarna nedan. Där gäller det minsann att hålla tungan rätt i mun.

Vad är väl en bal på borgen?

Jag ska på bal!! På AF-borgen! Jag testade klänningen igår, jag har tänkt ut hur jag ska ha håret och jag kommer bli super fin!

(tänk er ett sånt där stopp ljud som när man snabbt drar nålen av en LP-skiva, testa inte detta hemma om det inte är din egen skiva. LP-skivor har nämligen oftast ett ganska högt affektionsvärde hos ägaren. Gör det inte heller med någon skiva ni faktiskt tänkt lyssna på i efterhand.)

Ja, stopp lite i backarna. Hur kul det än är att planera vad som ska hända på balen så är det faktiskt inte förrän på lördag. Innan dess ska det hinnas med att plugga till en dugga på torsdag (nomenklatur...) och ikappläsning i matten så att man är i fas att börja tentaplugga nästa vecka.

Tentan i matte är om precis två veckor! Jag förstår inte var den här läsperioden tog vägen. Det sa bara slurp så var tiden väck. Då finns det en positiv och en negativ nyhet. Matten känns absolut inte klurig, samt kemitekniken vet jag inte om jag kommer klara själv. Den första positiva nyheten kan också vändas till en dålig om man är på det humöret. Detta för att eftersom jag känner mig så säker på matten så är det inget som driver mig att plugga vilket kan leda till förödande konsekvenser på en tenta där man behöver komma ihåg spetskompetensen. Kemitekniken är omotiverande för att jag är osäker på om jag kommer klara den själv. I grupp är det inga som helst problem.

Så nu fram till torsdag är det nomenklatur till varje pris (kanske lite matte om jag är snäll). Vid mitten av nästa vecka är målet att känna sig tentaklar med matten och ge sig på kemitekniken med hårdhandskarna med en liten paus med en försmaksflytt samt födelsedagsmiddag med familjerna!

Idag kom jag dessutom på att jag saknar att sjunga. JÄTTEMYCKET! Så mycket att det nästan gör ont. Dock så räcker inte tiden med sexet åt riktigt. Nästa termin ska jag börja spexa, men jag vill så himla mycket mer. Jag vill hitta ett band - storband, symfoniorkester med lite coolare musik, en mindre jassensemble, det kvittar. Någonstans att en gång i veckan repa och ha någon/några spelningar i halvåret. Ska försöka ta sånglektioner i sommar så jag får igång rösten igen. Nu är det munkavel tills jag återfått rösten efter helgens borttappning. (Jag hittade den i flygvärdinnehatten, den hade hoppat in där och gömt sig när den märkte hur jag misshandlade den totalt.)

Det här är en sångdröm jag har: