Ekonomioroliga föräldrar VARNAS!

Idag åkte spenderarbyxorna på när jag och "min nya storasyster" tog bilen till Nova Lund. Det är få gånger per år man känner att man faktiskt har råd att go totaly crazy och faktiskt köpa det man vill ha. Jag ska skona vissa känsliga läsare och bara nämna det jag är mest nöjd med, fullständig lista kan fås per mail! (Nej mamma jag skickar inget mail till dig, och inte pappa heller.)

- Nya träningstights! (Nu ska det bli träna av.)
- Jag bara råkade springa på en brun sjal med dödskallar precis innan jag skulle hem... (jag kommer troligtvis leva i den ett tag)

- När jag skulle in på Glitter för att köpa diadem (jag har blivit brutalt trött på min lugg...) hittade jag en dödskallering. EN DÖDSKALLERING!!!!!

- Sen jag var liten har jag varit ruskigt förälskad i ett par kängor. Madicken-kängor kallade jag dem. Ingen vet hurdana kängor jag har menat. Först för några år sen kom Mary Poppins-kängorna men det var ju inte rktigt det jag sökte. Förra året kom de grova kängorna, som jag älskar, men de är inte Madicken-kängor. Idag bara råkade jag springa på dem. På Din Sko, visserligen i plast vilket innebär att de inte kommer hålla en evighet tyvärr men de är perfekta. Jag är så glad =)

Lyckad dag måste jag säga.

Duktigt!

Jag har cyklat idag igen! Det var väldigt skönt, känner mig helt slut i kroppen, vilket är bra för då kanske hjärnan är fit for fight till kvällens försöka av färdighetstestet i matte. (Försök ett...)

Om det nu går att krama ut några sista droppar från den, jag har haft en femtimmarslab idag igen. Det är intressant när man inser att man gjort en hel serie spektroskopiska mätningar och pippeteringar till höger och vänster utan att tänka en enda tanke. Då börjar man undra om det finns något kvar innanför pannbenet eller om det frätts upp av salpetersyran trots dragskåp och otrolig försiktighet. 

Jag har även fått magsår, därav rycket att cykla till skolan en dag då man börjar åtta och slutar sex. Jag är därför ganska nöjd med mitt val att ha två lugna vita veckor framför mig även omFolk försöker övertala mig att gå på S.Y.N.D (avslutningsslasken). Det hade varit kul men min stackars kropp behöver nog vila upp sig lite.

Här kommer nu de där bilderna jag lovade för nu ska jag snart äta och påbörja kvällens plugg.

Såhär fin är jag i min cape och nollan skymtas, kättingen iaf. Om ni undrar varför jag är så röd i ansiktet beror detta enbart(...) på att jag placerades precis vid en stor kandilaber!

Är det en fågel? Nej det är ett plan... NEJ! Det är supernollan!

Nollegasquen var i helgen. Den sittningen där nollan får fira med att ta på sig sin mössa och aldrig mer behöver sjunga nollesången. HA! Trodde jag, ja, men mer om det senare.

Kvällen började ganska tidigt, typ halv två, när vi glada i hågen kom till gasquesalen i tron att vi skulle soundchecka med nollebandet. Där fick vi besked att vi inte hade något ljud förrän tre. Ljudet kom igång vid fyra och då hade jag stolpat runt i mina skor i en timme och hade redan ganska ont. Bra jobb där. Efter soundcheck som självklart gick uruselt som alla genrep brukar göra gick vi hem till Mille för förfest med Etanal, i högklackat. Mina tår skrek hjögljut när vi kom fram och de fick en halvtimmes paus i strumplesten i köket.

Förväntansfulla kom vi vid halv sex till Kårhuset och samlades utanför aulan för fördrink och nollerevyn. En högst sagt intressant upplevelse. Alla var väldigt fina, Phöset kom i högtidsklädsel. Jag blev väldigt sugen på att använda min balklänning igen. Tror att jag ska ta den med mig nu när jag åker hem. Då kanjag ju alltid ta fram och titta på den ifall jag inte får tillfälle att använda den.


Kvällen fortled med middag och uppträdanden där ibland nolleorkestern som blev högt uppskattad. Det var grymt kul att stå på scen igen faktiskt. Jag tänker mig att jag får komma in lite mer i händelserna här och sen söka mig någonstans där jag får sjunga lite mer. Låta rösten vila lite också kanske.


Vid efterätten började utmärkelser och tack delas ut. Årets bästa nolla blev Robin i jaktsällskapet. Årets supernolla, det var jag det. Detta innebär att jag tilldelades ett vandringspris i form av en järnnolla i kätting samt en cape. Capen är gul med supernollan skrivet i röda bokstäver på ryggen. Den ska jag nu ha på mig alla tentaperioder och fester (då jag även ska ha på mig järnnollan som råkar väga två kilo... runt halsen bär man den. Kan tänka mig att jag kanske fuskar lite på den punkten.) Jag fick även ge min spegat till förra årets supernolla, Phadder Mille. Så nu är jag nolla ett helt år till och jag stortrivs. Enda nackdelen är att jag inte kan bli phös nästa år men det kommer fler tåg. Jag får söka året där på helt enkelt.


Jag tror definitivt att det här var crèm de la crèm av hela nollningen för jag hade supertrevligt hela kvällen. Nu hälsar min kropp att det blir minst två vita veckor. Jag är ganska sliten faktiskt, men gud vad kul jag har haft. Bilder från gasquen kommer förhoppningsvis imorgon när jag har orkat hämta min dator hos Pelle.


Jag saknar er där hemma! Puss

Hur ska man kunna läsa när världen är grumlig som en substans av långa kolkedjor?

Jag längtar hem! Tanken var att jag skulle plugga järnet för att komma ikapp från förra veckans hektiska och sjukt roliga schema men här sitter jag alldeles apatisk med rinnande näsa och svullna ögon. Jag kan inte ens vara glad åt min införskaffade teknologmössa och jättefina klänning som jag ska ha på lördag då vi förklaras som ettor. Än mindre berätta om hur rolig helgen varit.

Jag måste förbereda min första labb och jag ligger jättelångt efter i matten, eller typ tre halva lektioner, och efter i kemin måste läsa på om orbitaler (puke). Det är så typiskt, för jag har räknat ut hur det här med min hemlängtan hänger ihop nu. Jag har så fullt upp med roliga saker uppblandade med måsten och intressanta ämnen att jag har fullt upp att tänka på annat, tills jag får en kväll för mig själv med tänkt pluggande då är det precis som om en veckas uppdämd längtan smämmar över och minsta lilla grej gör att man tappar fattningen totalt. Då hjälper det inte att tänka på hur snygg man kommer vara på gasken eller om Phöset frågat om man tänkt söka några poster till nästa år/om man har köpt mössa än, annars kanske man borde göra det...

Det hjälper heller inte att tänka på att jag varit på en av mitt livs absolut roligaste fester eller att jag har massa mysiga människor som jag bara behöver be om en kram om jag behöver det. Det hjälper absolut inte med min depplista på facebook, även om det är skönt. Det hjälper lite att skriva av sig, men inte mycket. Jag måste sätta igång med plugget nu.

Ring!

Jag vill också vara med och leka!

Igår var jag på spex. Jesperspexets återuppsättningspremiär av Ann Bonnie. Jag fick ett sånt otroligt sug att vara med på scenen. Ska försöka hitta något ställe där jag kan vara med i höst. Lotta är med i krischans spex och hon presenterade mig för en i kommitén så i höst blir det till att gå på provspelning! Innan dess är dock sångarstriden, en kårkamp där en av deltävlingarna är ett spex, jag får väl försöka vara med där också. Tur att ens Phadder/fusknolla Kjell-Daniel (Daniel som gick under namnet Kjell första veckan under nollningen) har hand om denna tävling innom K-sek.

Det känns som om jag kommer ha att göra i höst! Vilket är bra för så fort jag får lite tid över så kommer en hel uppdämd fors av hemlängtan och knackar på dörren. Jag beter mig alltså som en manodepressiv. Ena sekunden glad som en lärka för att några moments senare när etanalarna inte är runt omkring och lyser upp tillvaron komma på mig själv med att tröstäta en hel påse (äckliga) färdigbullar.

Nu måste jag dock gå och leka lite i Lundagård för det är nollelördag idag! overallen är på och bussen går, epic kommer det bli! Ikväll åtföljs lekarna av en sittning och eftersläpp. Dance, dance, dance!

Nu är det KRIG!!

http://www.youtube.com/watch?v=qu9mRV3lVfE

Inför studande DE(C)K-sittning (Data, El och K-sek) har data hotat oss. Eftersom vi kemiker inte blir glada när våra "spiontomtar", miraculixstatyer K:s skyddshelgon, misshandlas på detta vis är det nu krig. Vi kokar planer som vi hoppas kommer bli "väl" bemötta. (MoHAHAHAHA).

Idag har vi haft lekar med utskotten vilket innebar att alla olika utskott på K-sek presenterade sig och ville att man skulle engagera sig med dem. Jag sk engagera mig i KUK, kulturutskottet på K. Mycket fyndig förkortning. (Inte nog med det så efter Kuk:s station gick man vidare till sexet (festkommiten).) Jag tror att leka av mig var precis vad jag behövde för i eftermiddag har jag spenderat 4,5h på att lösa stökiometriuppgifter som ska lämnas in på måndag. Efter det var hjärnan ganska mosig men tro det eller ej så klarade jag trots det mitt färdighetstest i matte som jag missat två gånger innan nu när jag kom hem. Jag tackar lekarna för det! (Jag vet att föregående mening blev rätt skum...)

För vi har vårat glada barnasinne kvar, säg har ni erat glada barnasinne kvar??

Pöss

sorgekanter, klumpeduns och hemlängtan

Igår hade jag en så sjukt dålig dag. Det kändes som om det gick någon och petade mig i ryggen med en penna typ hela dan, så där retligt som någon som vill något fast igentligen bara retas. Var tvungen att ringa mamma och klaga lite. Tyckte sjukt synd om mig själv när jag hostandes och snuvandes både nekades hemgång för dagen och hemresa i början av oktober. Hemgång för att övningen visade sig vara mer eller mindre obligatorisk och hemresa för att jag råkade ha muntlig framställning av vårt projekt just den måndag jag bokat in nästa tandläkarbesök. Till råga på allt skulle tandläkarbesöket med största sannolikhet blivit det sista innan avtagning vilket jag nu får flytta fram ytterligare. Så jag var rätt sur och deppig. Ett lätt bryt över ett paket hemifrån, med räkning och röstkort som visade sig innehålla ett brev hemifrån, och ett kolosalt tröstätande av köpebullar, såna där som pågen bakar som liknar gifflar, och oreos med mjölk gjorde saken en aning bättre.

Idag har allt flutit på lite bättre. (och jag stavade precis flutit med y...) hemlängtan är ganska reducerad. Jag märker att det finns många fördelar med en nollning och en är att det blir som en ganska stor väldigt jämngammal liten familj. och jag är typ minstingen, samt den som syns och hörs mest men det är ju iofs. åt det hållet jag är lagd. Poängen är att det blir ganska tomt de dagarna man bara har föreläsningar. För så fort där bara är föreläsningar fattar man att den här extrafamiljen faktiskt bara är ens klasskompisar. Som tröst kan man alltid ringa och beskriva sin hemlängtan för någon som verkligen förstår vad man pratar om vilket är väldigt skönt. Det kommer bli tomt efter nollningen så vi får väl försöka hålla ihop gänget ändå.

Idag hade vi märkesmålning. Precis som chalmers har vi en backe med märken. Vårt skyddshelgon är mirakulix. Till skillnad från chalmers är våra märken mycket större! Dessa har vi idag iklädda fina gula overaller, tillsammans med resten av LTH fyllt i med grann färg. Så nu har jag ganska rejäla sorgekanter under naglarna. Och overalen ser lite använd och inte så nollig ut längre. Nu fattas bara märkena och de avklippta ärmarna och benen från de andra sektionerna som ska på. Den kommer bli så fin. På lördag är det overallssittning så det passar sig kanske att pimpa overallen till dess. Nu tänkte jag fatktiskt ta en paus från plugget ikväll och sätta mig och sticka och sätta på ett avsnitt av någon fin serie.

Jag orkar inte kolla stavning så håll till godo!

Puss<3

Det går ett rykte genom staden: Terrorgruppen var på jakt igår.

Eftersom jag för tillfället har lust att slänga min dator ner från balkongen så kan jag inte visa detta genom bildbevisen jag samlade på mig på det tomma campus idag. Alla monumenten strålade dock ikapp med solen i vår eminenta gula färg! Det var skumt att vara på campus när ingen annan var det. Helt tomt. Anledningen var att vi skulle träffas med nolleorkestern och repa inför gasken.

I fredags hade vi sittning igen, bara med nollorna den här gången. Phaddrarna fick inte vara med och det var de väldigt noga att beskriva sin besvikelse över. Kära Lorra var dock på plats i egenskap av Trubbadix och tillika sångförman. Det var en trevlig sittning som jag inte velat missa för allt i världen.  höjdpunkterna var nog lika många som phösen. Det var rätt ansträngande att hälsa på ett phös i taget när alla phösen ner till år 2005 (? tappade räkningen efter ett tag) närvarade. Sen var det dags att rulla vall. Jag går inte in i detalj för jag antar att alla kommer att klia sig lite i huvudet och undra hur vi kunde komma in på teknisk högskola med så lite under luggen. Kan dock nämna att jag har en del intressanta ömma punkter.

Jag hade ju sett fram emot den här helgen då jag inte haft en sovmorgonslördag på lång och länge. Så därför måste jag ju vara galen som glatt hoppade högt när Siri nämnde att jag gärna fick sova hos henne efter sittningen bara att hon skulle upp tidigt på loppis. Självklart fick jag följa med när jag frågade. Faktiskt, med nästan lika stor entusiasm hoppade jag ur sängen nästa morgon, det vill säga jag kom upp ur sängen över huvud taget. Galen måste jag vara. Jag sov tre timmar när jag kom hem och gick och la mig tidigt igår. Nu tänkte jag faktiskt göra samma sak igen.


Gonatt!!