Tack och lov för musikens helande kraft

Ibland är man bara så sjukt sur. Man har egentligen ingen anledning men hela dagen blir förpestad och man retar folk runt omkring en för att man klagar värre än.. ja vem vet?! Illa är det i alla fall. En sådan dag märker man att det enda man har att lyssna på i mobilen är såsiga, mesiga gitarrklink-låtar, som man älskar i vanliga fall. En sådan dag längtar man efter att sätta propparna i öronen men när man gör det blir det ett lyssnande på halva låtar innan man i halv panik måste byta.

En sådan dag sitter man och spelar mobilspel på matteföreläsningen för att man inte fattar ett piss och blir arg på sig själv för att man sitter och spelar mobilspel och fattar ännu mindre. Det är inte lätt att leva som pessimist i en värld där man förväntas vara glad och pigg var eviga dag. Ännu svårare att veta att alla andra stör sig på att man är så pessimistisk.

Hur tacklade jag nu detta problem. Jo jag gick hem och låg och tjurade på mitt rum i två timmar varefter jag tog mig i kragen och gick ner och hjälpte till med middagen. För att sedan komma över det sista obehaget gick jag därefter upp igen och började pärla små hemlisar och konstruera en spellista som jag döpte till "arrrrggggh". Det är på nått vis så att så länge musiken är ekvivalent med hur det ser ut på insidan så känns det helt ok. Kanske något man kan räkna på med ett jämviktsproblem+

Därmed länkar jag en av mina favoritlåtar för dagen. Såhär har det alltså sett ut i mig idag =)

http://www.youtube.com/watch?v=d9EhPunI6xg

Se den!

Från barn till granny

Idag har folk klappat mig på huvudet. Jag hatar när folk klappar mig på huvudet. Det är bland det värsta jag vet. Inte så där när nån drar fingrarna genom håret och kliar för det är bland det skönaste jag vet, utan sådär liksom klappar lite lätt eller gör någon slags blinkalillastjärna-rörelse i hårbotten tills man ser ut så här:

http://www.kossan.se/roliga-bilder/snygg_kalufs.htm

Det är inte lätt att i ena stunden känna sig som fem, på grund av alla huvudklappningar, och sedan tänka tanken. "Undra om jag hinner sticka nått idag?" Och sedan ta bussen ner till stan för att reklamera sin kappa och gå till apoteket och sådana där viktiga, vuxna saker saker. Jag fick återlämnat min trasiga kappa med pengarna tillbaka och det första jag tänker är inte att ett ska bli kul att få köpa en ny jacka utan: "Oj, vad ska jag nu ha på mig när det blir kallt?" 

Jag tror min hjärna slits i tu av alla mixade känslor snart. Jag tycker dock att det ska bli kul att få köpa en ny jacka och det är väl huvudsaken. För att toppa min granny-känsla gick jag och tröstköpte mig ett stickmagasin   för att motivera mig själv att läsa Gunnar Sparr när jag kom hem. Gissa själva hur bra det gick. Ledtråd: Jag har hunnit sticka ganska mycket strumpor.

Det är väl dags nu antar jag. Jag har två timmar på mig tills Sebastian ska kolla på tv i mitt rum. En perfekt deadline och en utmärkt anledning att sluta sen.

 Tjillevippen!

ZZZZZZZZZZzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz!

Jag var hemma fyra inatt. Jag har suttit totalt 17h i sektionsmöte, rätta mig om jag har fel för det är högst troligt att jag är så trött att jag glömt hur man adderar. Jag har matlab imorn, vilket innebär att jag ska se en video om hur det fungerar. På engelska. Jag ska dessutom skriva x antal inbjudningar. Det enda jag vill är sova, men det har det varit värt. Jag är från och med jan/feb vice hovmästare på K-sektionen! 

Jag har också precis fått tillbaka mitt tentaresultat, glatt överraskad.

Jag som varit så skrivsugen och haft så mycket att berätta i flera dagar och nu kommer jag inte på någonting. Jag har till och med suttit och klurat på fyndiga formuleringar som nu är borta med vinden, eller sömnen kanske. Det är nog tyvärr dags att sätta sig och lyssna på kinesen som ska äga min uppmärksamhet i en halvtimme. Matlab-tutorial här kommer jag!

eko eko halleluja, regerar lth. EFTER K!!!

Att sätta tonerna eller inte sätta dem, det var frågan när jag igår stod på scenen i AF-borgens stora sal och de satt! Vi kom tvåa och urladdningen var total. Ikväll är det bal och jag har ingen aning om hur jag ska orka ens ta på mig balklänningen men jag kommer väl snart igång. 

Hur jag ikväll ska kunna sätta tonerna lika bra som igår är en svårare nöt att knäcka. En forcerad ansträngning av rösten igår, som hade fått min före detta sångpedagog att tuppa av, har lämnat efter sig en svag heshet. Det här kan bli intressant. Att vi dessutom spelar på eftersläppet, vid tolv, gör ju inte hela saken bättre då jag troligtvis kommer sova mig igenom hela sittningen, men det var det värt! 

K, K är de bästa!

Så man vet att ens familj älskar en

Just nu är det ganska mycket. Jag börjar till och med bli lite nervös inför veckans kommande uppträdanden. Det kommer dock bli grymt roligt och jag vet ju vilken kick jag kommer att få utav det vilket gör det värt all strävan. Särskilt då jag står inför en helt ny publik och i ett nytt sammanhang.

Inte nog med att veckans spelningar tär på mina nerver, det är också snart dags för höstmöte och val av de poster som ska tillträdas nästa termin. Jag fick idag reda på att detta möte kan komma att splittas i två då de förra året höll på till två på natten innan de gav upp. Jag antar att man får ladda med kaffe så att man inte missar de poster man själv kandiderar till.

Slutligen, ett gott skratt förlänger livet. Min älskade mosters man hade vänligheten att förgylla min afton med ett forntida fotografi. Jag har ingen aning när det togs men innan höstterminen i tvåan är det fastställt på avsaknad av tandställning och långt hår. När man ser det kan man ana den tonårströtthet jag fortfarande känner av på mornarna och, kanske för att jag känner mig själv för väl, det fruktansvärda humör jag kan vara på när jag vaknar.Jag är tydligen inte alls, som en viss vän hade vänligheten att påpeka, så social och gullig på morgonen.

Det ser fruktansvärt  obekvämt ut... 

IQ-fiskmås

Jag vet inte hur det gick till men efter tentan ändrades karraktären under mattelektionerna något totalt. Jag tror det kan ha något att göra med vår underbara föreläsare men det kan också ha att göra med att vi inte fattar ett skit. Vi flummar rätt mycket nu. Så här brukar det se ut under andra halvan.

Mitt hår stod på ända i timmar, blir det inte lättare snart tror jag att jag svimmar. Inte nog med det, så som jag sliter mitt hår kommer mitt huvud bara vara fullt av sår.

Vad som fick våra hjärnor att snurra och magarna kurra. Vektorer jag hatar så därför jag de ratar. Vilket jag ångra lär den gången jag är tvungen att på egen hand plugga in det här.

Hanna Karlsson, trevlig prick. Vi börjar ofta skratta med endast en blick.

Men det här är väl självklart?! Eller???!

Så slutligen dagens citat som fick mig att sätta i halsen och fälla en tår.

"Så om ni har fattat de här tre alternativen så har ni fattat allt!" Patrick Nordsjö

Ouch... JAG FATTAR INGENTING!!!!!!

Snö

Ett tappert försök att vara kreativ med en måttligt bra kamera. Jag saknar min vän Canon.

Jag gillar snö... 

Har man ingen annan att fota så får det blir självporträtt.

'