Spara eller slösa

Kommer ni ihåg den gamla goda tiden på lågstadiet när man fick KP i skolan nån gång ibland. Tror till och med jag prenumererade en gång och jag minns skräcken när jag insåg att jag hade runt 70 brev att svara på efter att ha sänt in en brevvänsansökan. I denna eminenta tidning, som säkerligen tappat sin charm vid det här laget som med allt annat - till exempel Björnes magasin, alla nyproducerade barnprogram, samt alla godisar (inte lösgodis) som var grymt roliga och nu bara är tacky, fanns en serie kallad Spara och Slösa. Jag har alltid profilerat mig med slösa och jag kan säga att denna månad har jag lyckats eminent. Speciellt med tanke på det stundande sommarlovet utan jobb.

I övrigt verkar jag har kommit i någon sorts trots mot mig själv. Jag undviker träningar, trots att jag fått ett träningspass inplanerat och planen att faktiskt komma igång innan sommaren så att det är enklare att fortsätta. Förutom detta ignorerar jag slutspurten och finner varje undvikningsmoment för att slippa plugga. Har precis plockat upp i mitt rum OCH städat köket. Nu är det dock dags att antingen ge sig själv en rak höger eller stoppa huvudet i en iskall dusch för att komma igång med förberedelserna inför det muntliga framförandet imorn.

Borta bra men hemma bäst

Lite underligt dock när man har två hemma och inte riktigt vet vad som är bäst. Vad som är skönt i alla fall är att få sitta i grymma läderfåtöljer med WiFi på bussen tillbaka till Lund och eget boende. Förstår inte riktigt hur jag ska klara att bo hemma en hel sommar sen. Även om det är mysigt att komma hemhem så är det faktiskt också ganska skönt att komma tillbaka till att rå sig själv.

Nu lämnar vi Sveriges nog i särklass tråkigaste busstation i Helsingborg och det är inte mer än en halvtimme kvar tills jag ska släpa min ofantligt tunga väska hem. Jag längtar redan efter den där koppen rykande hett te i köket med min stickning och se vad alla korridorare haft för sig hela veckan. Fast ärligt så längtar jag nog lite tillbaka redan. Det är rätt skönt att hälsa på i verkligheten ibland.

Integraler som vattenfall ur öronen

Jag är hemhemma. Hade det inte varit för att jag har fem veckors matte att plugga igen så hade vistelsen varit optimal. Den här gången kan jag inte ens säga att det beror på att jag själv slarvat under läsperioden. Helt galet hur två andra ämnen kan utmanövrera ett annat så fullständigt. Tänk om integraler kunde vara så simpelt som på gymnasiet. Det vore underbart tycker jag.

Guld och gröna skogar

Nu är det definitivt, jag har inget jobb i sommar. För första gången sen sommaren innan åttan är jag alltså ledig hela sommaren och inte nog med det, det är också mitt längsta någonsin. Detta kräver alltså noggrant planering och mental förberedelse då jag inte är så bra på att vara sysslolös. Se på mig nu bara, precis hemkommen till Göteborg och får intala mig själv att det är ok att vara utan något att göra var tionde minut. Så planen för sommarem blir alltså att hitta på allt jag annars inte hinner och därmed ska en checklista skrivas. En sak jag länge velat ha tid för är att läsa alla de klassiker man ska ha läst och nu kan jag ha de med mig i fickan när jag beger mig ut i världen (korta resor för annat här jag inte råd med :p). Jag hittade nämligen en app med ett elektroniskt bibliotek med alla klassiker färdiga att ladda ner till sin läsplatta - läs urkassa mobiltelefon. Prioritet ett i sommar blir dock körkort men varför inte blanda upp den tråkiga teorin med lite högkulturell läsning i form av Sherlock Holms eller Mobydick?

Published with Blogger-droid v1.6.7

Kvalborg, åh nog har man kval alltid

Faktum är att jag har haft kval hela veckan men idag tog jag mig hårt i kragen, tryckte upp mig mot väggen och hotade med utegångsförbud om jag inte städade mitt rum. Nu doftar det härligt av WC-anka från toaletten och högar har flyttats från en till en annan - har fortfarande inga hyllor (ergo sum ingen stans att göra av alla böcker och prylar). Ser riktigt bra ut faktiskt om det inte vore för en sak.

Det ligger påmin säng en gigantisk hög som ska ner i källaren. Det är egentligen inte högen i sg som är problemet trots att denna hög legat iögonfallande mitt på golvet hela veckan och den inte kom ner på hela den tiden. Nej, det är själva förrådet som är problemet, eller egentligen låset. Nu kommer många kära familjemedlemmar skrata ganska hjärtligt när de hör detta men jag har lyckats tappa bort nycklarna till hänglåset... i ett rum på 21km. Jag vet inte hur, jag bara lyckas. Kombinationslås och bultsax är mitt nästa quest och om någon skulle besöka mitt fullproppade hem under morgondagen så får jag väll kontra med frågan om de stjäl cyklar och i så fall råkar ha sina verktyg i bakfickan.

What a wonderful world

Är det inte underbart. Här kommer man hem efter en underbar och solig vecka med kombinationen skidåkning/ solsemester och finner sitt land i grönska och lika skön sommarvärme som i dalen endast för att stänga in sig i en källare med sitt absoluta favoritprogram, MATLAB. Det gör verkligen aldrig som man vill, bara som man skriver. Har suttit i en halvtimme och försökt hitta ett fel innan jag inser att jag bara har sju element i matrisen som jag försöker sumera mellan element tre och åtta. Bra jobbat.

Då är det lätt att man svävar iväg till soldränkta, spetsiga toppar och mjölksyran som pumpar i benen. Höjderna som suger till i magen när man råkar höja blicken ut över kanterna ner i dalen. Kontrasten att färdas ner med stolslift till grönskan och sommarvärmen efter en dag så fullspäckad med skidåkning att man inte är säker på att man kommer orka ta sig upp för backen till centret. Personerna som man lärt känna.

Vi äntrade Argentière med attityden (och tejpen) "Det aer for vildt" och gick och la oss klockan 22 de tre första kvällarna. Vi lämnade inte Frankrike så mycket mer party än när vi kom men med en månads skrattande uppdämt som reserv. Det kan man ju tycka vara något positivt men tyvärr gör den bara ångesten än värre. Sällan har jag kännt mig så ihålig för att komma tillbaka till vardagen och det beror nog inte endast på den stundande tentan i programmet från helvettet. Tror ni att man kan underteckna något kontrakt i sitt blod så man får all kunskap i MATLAB man behöver för resten av sitt liv?

Antar att det är dags att slita sig från dagdrömmandet och återgå till tentan från 2009 där jag löst en uppgift av tre på en timme (hela tentan är på två timmar). Wish me luck och om ni ser mig vandra runt utanför KC de närmaste timmarna får ni lov att gå fram och slå lite vett i mig.

Ett fullkomligt kaos

Ja, det är väl lite mer av en tradition att man som en del av den söderlundska släkten är asstressad och lite lätt vårdeprimerad så här års. Då jag redan avklarat den deprimerad biten i förra läsperioden är det väl inte mer än rätt att jag så här tätt inpå påsk tar itu med den asstressade delen.

Jag brukar tycka att jag faktiskt kan hantera stress ganska så bra och också systematiskt få gjort det jag ska. Ha, säger alla områden i mitt liv och spottar på mig saker som måste göras. Jag vill bara ha påsklov och samtidigt så är jag mer och mer livrädd för varje minut som går. Jag skulle vilja lära mig det här med att böja rumtiden men inser att jag nog i så fall valt fel utbildning.

Det som är viktigt när en sån här tid slår en med en stålhandske med extra påsatt knogjärn är att man har stenkoll på listor. Det funkar i 99% av fallen ypperligt för så fort du får en ynka liten minut över vet du vad du ska göra. Det här fallet hamnar i den enprocentiga delen som står för att man blir helt och fullkomligt appatisk. Så vad ägnar jag min lediga tid åt?

1. Jag stirrar appatiskt ut i rymden gärna liggandes i fosterställning eller sittandes som en boll och gungar fram och tillbaka. 
2. Jag stickar.

Med tanke på att jag snart har en väldigt lång bussresa framför mig tycker man ju att man borde göra lite mer av tiden än att sticka eftersom det är typ det man kan ägna en bussresa åt. 

Nu ska jag dock sluta gräma mig och försöka ge mig själv ett par örfilar så jag kommer igång. Ska genask kassta mig in i hissen och åka upp och kolla hur Hanna har löst sin lab så att jag lossnar från mitt tomma huvud. 

En liten symbolisk låt så här på slutet kan ju dock inte skada.