Vår!

Idag var det nästan vår! (Om man bortser från efterdyningar av den storm som höll mig vaken in på småtimmarna i rädsla för ett regn av glassplitter över ansiktet.) Solen sken och fåglarna kvittrade. Helt underbart när man trallade ner till bussen en timme senare än vanligt med en välbehövd mini-sovmorgon och det var ljust. Det är då man blir sugen på vårkläder. Och det är då man funderar på var man var den här tiden förra året. Och det är då man råkar slinka på tangenterna och gå in på Forever21's hemsida och klicka sig in på New Arrivals. BIG MISSTAKE! Genom att bara kolla på kampanjbilden för vårens kollektion fick jag ett ha-begär.

Det är helt enkelt jag, precis som förra året... Deras vinterkläder som de reade ut var inte alls min grej. Om någon åker till USA så får de jättegärna ta med sig lite pengar från mig och gå lös i den här affären. Det kan nästan inte bli fel. Var också säker på att hitta en Miss Matched-affär och shopa lite strumpor med. Typ för en 50 $ borde räcka. Varför kom jag på den briljanta idén att åka till New York förra året?! Kommer bli svårt att matcha det. Särskilt när det mesta är urvuxet på bredden =/

Vad hände här?!

Jag har precis insett att klockan bara är tjugo över åtta och det är drygt en och en halv timma kvar till läggdags. Jag har en väldans massa tid och jag har ingen aning om vad jag ska göra med den. No, worries! Jag kan sticka upp den tiden lätt, men det var en sån skum känsla att faktiskt kunna sätta sig ner och inte göra någonting utan att få dåligt samvete över det. Jag borde ju ta den här tiden att städa dock =/. Se, så länge varade det...

42

Ångest, är ett ganska välanvänt ord. Ganska utslitet och lätt kastat över axeln för något som egentligen inte är så allvarligt. Jag använder det nog för ofta, men det kommer några gånger per halvår då jag faktiskt verkligen får ångest. Sällan över något som är verkligt allvarligt utan ofta över något vardagsval. Jag hatar vardagsval. Det spelar  ingen roll om det handlar om att välja te-sorter på ett café eller vad man ska orka släpa med sig i skolväskan. För det mesta bara tar jag en te-sort och så är det inte mer med det men frågan överraskar mig alltid.

När jag där emot börjar snurra in mig själv i en tankespiral som liknar en spagettirulle på en gaffel, blir jag lite lack på mig själv. Ett val som egentligen inte drabbar någon annan än mig själv. Något jag borde tycka är kul blir uppförstorat till Mont Blanc som jag måste klättra över. Då får jag först ångest över att behöva välja mellan två saker som skulle bli bra oavsett. Sen får jag ångest för att jag har valt, varefter jag får ångest och blir skrämd över att jag får ångest. Ibland undrar jag lite hur min hjärna är funtad. Det skulle behövas en superdator á la djupa tanken (datorn i liftarens guide till galaxen) för att räkna ut frågan om livet, Amandas hjärna och allting.

Point of no return

Vi har en bra föreläsare i organkemi. Jag har hittills bara somnat på en föreläsning, och det var när vi hade en stand in. Precis, jag somnade inte ens på den som var igår morse fastän det kändes som om jag dygnat i en vecka. Tanken i början var då den att det kanske ändå skulle gå att motivera sig lite mer till att plugga på detta dryga ämne då man helst vill göra det när läraren är inspirerande. My ass! Likt förbannat är det som att skickas tillbaka till trean igen.(Jag tyckte organkemin var pest och pina.)

Nu sitter jag här, halvt i pyjamas på sängkanten. Facebook är kollad tre gånger, jag har sett morgondagens Sherlock-avsnitt som jag inte hinner se imorgon, jag har stickat större delen av morgonen och börjar bli klar med första delen av näst i raden av presenter (varför fyller alla år på våren?!). Trotts stressen av dugga på torsdag som jag vet är bra att sätta så man slipper tenta sitter jag ändå och funderar på om det finns något annat att göra som är roligare. Duggorna blir dessutom svårare så de första är bra att plock poäng på.

Förutom att sticka funderar jag på följande sysselsättningar:
- Städa mitt rum (Det känns som att under min konstanta frånvaro denna veckan har jävulen i egen hög person bestämt sig för att dekorera om mitt rum till helvettet på jorden.)
- Räkna matte (Jag har en övning jag måste göra. Känns mycket mer lockande att sitta med den än att plugga på trivialnamn.)
- Kemiteknik (När jag faktiskt ens börjar fundera i banorna att jag kanske skulle plugga på de frivilliga kemiteknikinlämningarna, ämnet i fråga är pissvårt, när jag har den här tornar upp sig som ett mörkt moln på himlen ger mig ont i magen.)

Nu har jag dock nått botten. Jag får liksom sparka upp mig ur sängen och gå ner och sätta mig med min överstrykningspenna hur tråkigt det än är, hur stökigt mitt rum än är, hur mycket jag än skulle behöva osa. till krischan-balen eller packa till skiftet imorgon. Nu är det dags att ta tag i mina studier. Halva läsperioden kvar nu. Håll huvudet över vattnet, se fram emot allt roligt och ta en dag i taget. Det är mitt mål i februari.

Mellan ett och noll

Igår höll sexmästeriet sin första sittning. Det är en blandning av utmattning, glädje och ångest som följer mig idag. Mest glädje och trötthet faktiskt. Ångesten kommer från att jag kommit lite efter med läsningen. Inget som inte går att reparera på de här två dagarna, men lite segt att ta tag i. Dock ska jag och Viktor plugga järnet imorgon.

Gårdagen var helt underbar. Det är så fruktansvärt roligt att jobba. Att man dessutom när man spenderat 14h i skolan börjar bli så trött att man nästan känner sig full utan att druckit en droppe alkohol är ju ganska kul. Det har nog inte hänt sen högstadiet. Jag tror dock att våra torsdagssittningar är historia redan efter första gången. Med matlagning hela kvällen i onsdags och eftersläpp som slutade (tidigt) vid tolv är man lite sliten. Bättre att ta det på helgen.

Kvällen startades med lounge - vilken ni kan hitta listan till här. Ska nog försöka uppdatera den med jämna mellanrum. Man vet ju aldrig när det behövs en sådan lista. Om inte annat är det perfekt pluggmusik. Kvällen avslutades med städning och ett varmt hopp runt hjärtat att jag faktiskt trotts allt skulle hinna med sista bussen hem. Under en kvart åkte det här hoppet hiss mellan iskallt vid botten av fötterna till ännu varmare lättnad.

När jag steg utanför dörren till TR var jag nämligen nära på att få en grav svanskotsfraktur av att halka som i en seriestripp. Inte nog med att jag tog för givet att bussen där med inte skulle gå, min mobil var dessutom urladdad. Som tur var hade jag back up-planen att jag skulle vänta tio minuter på bussen för att sedan gå tillbaka till KC och ladda min mobil och ringa en taxi. (När jag väl fått upp vittringen på att sova hemma i min egen säng så släppte jag inte taget lätt.) Detta behövdes dock inte för trots ishalkan kom bussen på utsatt tid, vilket inte har hänt på hela veckan - ironiskt.

Nu ser jag dock ordentligt fram emot Temafesten den 19:e. Då får vi äntligen avslöja vår stora hemlighet!

Saaaalig är Jooooooorden!

JA, jag blir faktiskt nästan religiös. (Så nära nästan man kan bli när man inte alls tror på gud.) Idag har inte alls varit en dålig dag. Tvärt om, en riktigt bra dag. Även om tröttheten har slagit mig som ett knytnävsslag i magen varenda gång jag försökt väcka mina hjärnceller.

Jag har ju ganska länge nu - läs TVÅ VECKOR!!- inte kunnat somna på kvällarna. Då tycker man ju att en skifteshelg kommer ganska lägligt. Eller? Trotts sömnbrist lyckades jag dock krama ur mina sista krafter och ha en riktigt grym kväll. Vad man senare kan tycka är att det är ganska smart att gå och lägga sig i tid efter en sån helg, och två veckor, men vad händer då? Jo man lyckas för första gången sen man flyttade ner till lund vara i närheten av att komma etta på ett korridorsrum. Då var jag ju bara tvungen att sitta uppe och bevaka mitt intresse, även om jag absolut inte hade någon som helst möjlighet att påverka, efter att jag bokat vill säga.

Och jag fick det! Inslyttningen är den 1:e mars men det är en tisdag så jag börjar nog smygflytta lite på min födelsedag - erkänn bra tjugoårspresent!- och rejält helgen efter det. Jag lyckades också få ett rum i samma trappuppgång som Hanna. Vad är odsen? Ganska höga skulle jag säga med tanke på att Vildanden är ett av lunds största studentområden. Fast vad vet jag, jag lyckas ju alltid vrida och vända på det där fem gånger innan jag bestämmer mig för om det är höga eller låga som är svårt. Alltid blir det typ fel också.

Så nu, extremt trött och redo för sängen, är jag helt lyrisk och har så varit hela dagen. Med ett undantag. Minns att jag uttryckt min glädje och stolthet över att ha kommit igång med träningen igen. Idag var jag lite stolt igen då jag bestämde mig för att jag trots allt måste komma iväg och träna för att jag inte hinner igen förrän på fredag - inte nog med att jag kommit igång, jag har också börjat tänka i förväg(!)- tror ni då inte att mitt knä krånglar totalt och jag inser att jag förlorat min förmåga av att simma ordentligt? Efter tjugo minuter stormar jag småfräsande för mig själv upp ur den pyttelilla basängen, som dessutom var full av två bra simmare och massa simskolebarn som lärde sig att crawla, och in i bastun.

Till och med trots detta - EN SJUKT BRA DAG!

Svisch, svosch, svisch svosch

Ni hör rätt när ni lyssnar till titelns ljuva sound. Jag har precis betalt en resa till Chamonix - Argentièr i april! Det kommer bli så grymt så att jag kan knappt sitta still när jag tänker på det. Jag och Hanna har nu pratat om den här resan i två veckor och kommit fram till att det inte går att missa en sådan chans. 6300kr och helpension(?!?!?!). Det är ju så att man undrar vad som är fel...

Detta var något som Linnéa inte var allt för sen att snappa upp. Trots hennes försök att tänka djupgående och ekonomisk på situationen så kunde min största favorit-gloober trotter inte kunde motstå. Det tog inte mer än tolv timmar efter att jag lagt fram idén förrän jag fick ett sms med bokningsnummer så jag kunde sammankoppla våra bokningar. Det är skönt när man känner sina vänner för väl!

Nu ska jag sova för jag är trött. Jag har spinnat. Jag är duktig. Detta är helt ok att uttrycka när man inte längre bor hemma och har en mamma som kan skina upp och berömma en. Pappa sa dock att han var glad över min nya framgång i självdisciplin.

Sov sött, dröm om småkryp du mött!