Vad är väl en bal på borgen?

Jag ska på bal!! På AF-borgen! Jag testade klänningen igår, jag har tänkt ut hur jag ska ha håret och jag kommer bli super fin!

(tänk er ett sånt där stopp ljud som när man snabbt drar nålen av en LP-skiva, testa inte detta hemma om det inte är din egen skiva. LP-skivor har nämligen oftast ett ganska högt affektionsvärde hos ägaren. Gör det inte heller med någon skiva ni faktiskt tänkt lyssna på i efterhand.)

Ja, stopp lite i backarna. Hur kul det än är att planera vad som ska hända på balen så är det faktiskt inte förrän på lördag. Innan dess ska det hinnas med att plugga till en dugga på torsdag (nomenklatur...) och ikappläsning i matten så att man är i fas att börja tentaplugga nästa vecka.

Tentan i matte är om precis två veckor! Jag förstår inte var den här läsperioden tog vägen. Det sa bara slurp så var tiden väck. Då finns det en positiv och en negativ nyhet. Matten känns absolut inte klurig, samt kemitekniken vet jag inte om jag kommer klara själv. Den första positiva nyheten kan också vändas till en dålig om man är på det humöret. Detta för att eftersom jag känner mig så säker på matten så är det inget som driver mig att plugga vilket kan leda till förödande konsekvenser på en tenta där man behöver komma ihåg spetskompetensen. Kemitekniken är omotiverande för att jag är osäker på om jag kommer klara den själv. I grupp är det inga som helst problem.

Så nu fram till torsdag är det nomenklatur till varje pris (kanske lite matte om jag är snäll). Vid mitten av nästa vecka är målet att känna sig tentaklar med matten och ge sig på kemitekniken med hårdhandskarna med en liten paus med en försmaksflytt samt födelsedagsmiddag med familjerna!

Idag kom jag dessutom på att jag saknar att sjunga. JÄTTEMYCKET! Så mycket att det nästan gör ont. Dock så räcker inte tiden med sexet åt riktigt. Nästa termin ska jag börja spexa, men jag vill så himla mycket mer. Jag vill hitta ett band - storband, symfoniorkester med lite coolare musik, en mindre jassensemble, det kvittar. Någonstans att en gång i veckan repa och ha någon/några spelningar i halvåret. Ska försöka ta sånglektioner i sommar så jag får igång rösten igen. Nu är det munkavel tills jag återfått rösten efter helgens borttappning. (Jag hittade den i flygvärdinnehatten, den hade hoppat in där och gömt sig när den märkte hur jag misshandlade den totalt.)

Det här är en sångdröm jag har:

Uppe med tuppen?

Jag har en fråga: 

Hur kan första bussen en söndagsmorgon vara en kvart sen?

Ett slag i magen för alla som pallrat sig upp med tuppen och ut i svinkylan för att ta sig från en plats till en annan en söndagsotta. Nej, ni som känner mig vet att jag inte pallrar mig upp i okristlig tid på en söndag, heller inte i denna morgon. Jag var på väg hem. 

Igår var vår första riktiga sittning där vi finansierade och styrde över alla plan och det var helt underbart. Så roligt. Temat är avslöjat och dansen är dansad med jubel bland publiken. Med två utomordentliga köksjobbare löste vi även maten medan vi var ute och fjantade oss på scen. Rösten tappades bot någonstans bland grytor och kastruller och vid tolv insåg man att "Nej, vi kommer inte här ifrån än på ganska många timmar". Trött var ett understatement, men sjukt kul hade vi i alla fall.

När vi väl var klara med disk och städning var klockan halv fem. En del gick upp till bastun för eftersexa medan vissa gick hem och då jag insåg att det bara var två timmar kvar till första bussen tyckte jag att det var mer lönt att sitta och snacka skit en stund. Det var något av en vårkänsla trots minus elva grader kallt att gå upp för backen i gryning. Bussfärden var riktigt mysig. Nu ska jag snart gå och lägga mig tror jag. 

Så här kul har man i köket! (Senare blir det lite mer att göra, särskilt om man är ute och tramsar...)

I know I'm lucky, but I just wanna go home

Ikväll ska jag åka hem. Det ska bli skönt, faktiskt. Jag börjar bli lite irriterd så som jag blir när något gnager mig och då brukar familjen vara ett bra bryt. Om inte annat längtar man lite tillbaka sen :P. Min syster har fyllt sjutton, och det fick mig att inse att jag snart är tjugo, med skräckblandad förtjusning bör tilläggas.Jag börjar bli gammal.

Vår!

Idag var det nästan vår! (Om man bortser från efterdyningar av den storm som höll mig vaken in på småtimmarna i rädsla för ett regn av glassplitter över ansiktet.) Solen sken och fåglarna kvittrade. Helt underbart när man trallade ner till bussen en timme senare än vanligt med en välbehövd mini-sovmorgon och det var ljust. Det är då man blir sugen på vårkläder. Och det är då man funderar på var man var den här tiden förra året. Och det är då man råkar slinka på tangenterna och gå in på Forever21's hemsida och klicka sig in på New Arrivals. BIG MISSTAKE! Genom att bara kolla på kampanjbilden för vårens kollektion fick jag ett ha-begär.

Det är helt enkelt jag, precis som förra året... Deras vinterkläder som de reade ut var inte alls min grej. Om någon åker till USA så får de jättegärna ta med sig lite pengar från mig och gå lös i den här affären. Det kan nästan inte bli fel. Var också säker på att hitta en Miss Matched-affär och shopa lite strumpor med. Typ för en 50 $ borde räcka. Varför kom jag på den briljanta idén att åka till New York förra året?! Kommer bli svårt att matcha det. Särskilt när det mesta är urvuxet på bredden =/

Vad hände här?!

Jag har precis insett att klockan bara är tjugo över åtta och det är drygt en och en halv timma kvar till läggdags. Jag har en väldans massa tid och jag har ingen aning om vad jag ska göra med den. No, worries! Jag kan sticka upp den tiden lätt, men det var en sån skum känsla att faktiskt kunna sätta sig ner och inte göra någonting utan att få dåligt samvete över det. Jag borde ju ta den här tiden att städa dock =/. Se, så länge varade det...

42

Ångest, är ett ganska välanvänt ord. Ganska utslitet och lätt kastat över axeln för något som egentligen inte är så allvarligt. Jag använder det nog för ofta, men det kommer några gånger per halvår då jag faktiskt verkligen får ångest. Sällan över något som är verkligt allvarligt utan ofta över något vardagsval. Jag hatar vardagsval. Det spelar  ingen roll om det handlar om att välja te-sorter på ett café eller vad man ska orka släpa med sig i skolväskan. För det mesta bara tar jag en te-sort och så är det inte mer med det men frågan överraskar mig alltid.

När jag där emot börjar snurra in mig själv i en tankespiral som liknar en spagettirulle på en gaffel, blir jag lite lack på mig själv. Ett val som egentligen inte drabbar någon annan än mig själv. Något jag borde tycka är kul blir uppförstorat till Mont Blanc som jag måste klättra över. Då får jag först ångest över att behöva välja mellan två saker som skulle bli bra oavsett. Sen får jag ångest för att jag har valt, varefter jag får ångest och blir skrämd över att jag får ångest. Ibland undrar jag lite hur min hjärna är funtad. Det skulle behövas en superdator á la djupa tanken (datorn i liftarens guide till galaxen) för att räkna ut frågan om livet, Amandas hjärna och allting.

Point of no return

Vi har en bra föreläsare i organkemi. Jag har hittills bara somnat på en föreläsning, och det var när vi hade en stand in. Precis, jag somnade inte ens på den som var igår morse fastän det kändes som om jag dygnat i en vecka. Tanken i början var då den att det kanske ändå skulle gå att motivera sig lite mer till att plugga på detta dryga ämne då man helst vill göra det när läraren är inspirerande. My ass! Likt förbannat är det som att skickas tillbaka till trean igen.(Jag tyckte organkemin var pest och pina.)

Nu sitter jag här, halvt i pyjamas på sängkanten. Facebook är kollad tre gånger, jag har sett morgondagens Sherlock-avsnitt som jag inte hinner se imorgon, jag har stickat större delen av morgonen och börjar bli klar med första delen av näst i raden av presenter (varför fyller alla år på våren?!). Trotts stressen av dugga på torsdag som jag vet är bra att sätta så man slipper tenta sitter jag ändå och funderar på om det finns något annat att göra som är roligare. Duggorna blir dessutom svårare så de första är bra att plock poäng på.

Förutom att sticka funderar jag på följande sysselsättningar:
- Städa mitt rum (Det känns som att under min konstanta frånvaro denna veckan har jävulen i egen hög person bestämt sig för att dekorera om mitt rum till helvettet på jorden.)
- Räkna matte (Jag har en övning jag måste göra. Känns mycket mer lockande att sitta med den än att plugga på trivialnamn.)
- Kemiteknik (När jag faktiskt ens börjar fundera i banorna att jag kanske skulle plugga på de frivilliga kemiteknikinlämningarna, ämnet i fråga är pissvårt, när jag har den här tornar upp sig som ett mörkt moln på himlen ger mig ont i magen.)

Nu har jag dock nått botten. Jag får liksom sparka upp mig ur sängen och gå ner och sätta mig med min överstrykningspenna hur tråkigt det än är, hur stökigt mitt rum än är, hur mycket jag än skulle behöva osa. till krischan-balen eller packa till skiftet imorgon. Nu är det dags att ta tag i mina studier. Halva läsperioden kvar nu. Håll huvudet över vattnet, se fram emot allt roligt och ta en dag i taget. Det är mitt mål i februari.