yla med vargarna

Hmm konstigt, jag var jättesugen på att skriva förut. Nu är jag det inte alls. Känner dock att jag har ett ansvar att skriva upp en minnesnotering om gårdagens äventyr. The action var verkligen i slottskogen. Where the actions is slog ner som en blixt på mitt konto dagen innan och solen strålade så det stod härliga till. Nog faktiskt det värsta inpulsköp jag någonsin gjort, särskilt utan att ångra mig efteråt. Det var varmt, folk var glada och det var fest.

Ritkigt skön kväll med höjdpunkter som The Ark's sista turné, Paolo Nutini och COLDPLAY! Mitt i publikhavet av 25 000 personer på den sista spelningen. Såg inte ett jota men det kändes som om man fick sjunga av sig alla rester av skolångest och måsten. Nu är det äntligen sommar!

The sisterhood of the traveling pants

Jag har hittat ett par magiska jeans! Imorse slog byxkrisen till med spöregn utanför fönstret och intet par rena jeans i sikte. Vad gör man, jo man kommer på att ens syster lånar mammas jeans till sitt städjobb på komunen och tänker: AHA! Alla som träffat både min mor och min syster vet att vi tre inte har samma kroppstyp, men tro det eller ej jag hittade ett par jeans. Lagom baggy, tydligen väldigt baggy på systra mi, och som satt skitsnyggt. Mamma, lite lagom skeptisk till hela den magiska delen, hävdade att hon inte använt byxorna på ett tag. Jag tycker ändå att det är ett under. Det är nog dags att gå igenom mammas jeanshög!

på pärlor kunde man kanske bli rik...

...om man hade en egen pärlfabrik. Inspirationen flödar! jag har hamnat i ett slags produktionsbegär och kan inte stoppa. Jag kan snart bada i söta små stickmarkörer. Undrar vad jag ska göra med alla men som alla vet: ombyte förnöjer!

Här är lite smakprov på min kreativa rusch!

Till vänster ser man mina cenitlerafigurer! Det är nyckelpigor de som hänger längst till vänster men ringarna ville tydligen inte samarbeta. WIIIE! Det här är superkul. Jag måste fortsätta. 

Ciao! 

Sociala klubben

Idag har jag haft mycket kvalitetstid. Jag har fått:

• En lunch-dejt med min mor.
• en lång visit bland Panduros REA! Inte allt för skonsamt för min plånbok men mitt pysselego blev mäkta nöjd.
• Jag fick laga mat, vilket jag har saknat lite för det är som meditation. 
• Jag fick pyssla lit emed min kära syster som var helt lyrisk över att göra "en rulle" som skulle bli nyckelpigspärlor. 
• OCH jag fick pyssla själv och gjorde klart dessa pärlor samt några jordgubbar att använda som stickmarkörer. 

Nu sitter jag och pappa som två socialt handikappade med Johan Falk igång och var sin elektronikpryl i knäet. Då jag lade beslag på datorn så fick han läsa mailen på mobilen. To bad...

Tjollahopp!

Inspirationen flödar, eller nått...

GAHHH! Min inspiration börjar komma tillbaka! Tänk vad lite ikappläsning av kreativa bloggar kan göra för ens urtorkade vattenhål av inspiration. Det enda jag lite stör mig på nu och som tränger undan mina formidabla formuleringar är gatuarbetarna som trotsar ledigheten och börjar jobba utanför mitt fönster klockan åtta en söndagkväll. What's up with that?! Fönstret måste stängas, det med basta.

Jag har lite svårt med människor som inte känner att de har bättre saker att ägna sig åt än att jobba den dagen alla ser som ledig. Som varit ledig dag ända sedan Jesus hävdade att det fanns en gud som krävde att alla människor skulle vila på samma dag och att samhället då skulle stå stilla. Tur är väl det att vi kommit bort lite från den vidskepelsen så att världen rullar lite framåt. Men klockan halv nio en söndagkväll? Någon motta får det faktiskt vara.

Jo, inspirationen!! Jag har äntligen insett vad jag vill sysselsätta mig med några dagar framöver. Detta tack vare Clara som stickat dessa fina vantarna:

Mönstret hittar man här. Bilden är Claras men ska försöka färdigställa ett par och posta själv. En annan av bloggarna jag läser, Okej Då, har pysslat med fina stickmarkörer. Jag har äntligen, efter lite googlande fattat hur dessa underbara skapelser ska användas och känner mig faktiskt lite dum för att jag inte kommit på det tidigare. Jag menar teknolog och allt. Nu ska jag dock göra mina egna! Det är dessutom en perfekt minipresent till folk som stickar eller kan tvingas börja! cenitlera skall införskaffas imorgon tillsammans med små ringar. Pärlorhar jag så det räcker och blir över.

Ett annat område där inspirationen sedan länge avdunstat är fotot. Jag har varken haft tid eller ork men nu är jag så inspirerad att jag tror jag spricker! Midsommar snart och med fyra prinsessor vid samma midsommarstång kommer jag nog bli mer än fullproppad med fina kort. Jag ska försöka börja fota analogt också. Det är jag riktigt sugen på. Det är lite mer spänning i vardagen när man inte vet hur det kommer bli.

För att spä på den där retrokänslan jag arbetade upp under dagen-då-jag-inte-gjort-ett-skit så började jag gå tillbaka i tiden. I brist på serier att följa, då Glee, doctor Who och vampire diaries (den sista endast för att det är lite extra blod i tillvaron när true blood inte sänds) tagit sommaruppehåll, såg jag till att färdas bakåt i tiden till 1963. Det var då resorna med the doctor startade och varför inte bilda sig lite till i nördkulturen och se de första, svartvita avsnitten av denna rymdhjälte?

Det är skönt att känna att tillvaron går att fylla igen. Det gör det enklare att välja att inte göra någonting.

Vad är väl en bal på slottet?

Jag har fruktansvärt tråkigt. Går runt och känner mig olustig och omotiverad. Är allmänt sur och tråkig samt förpestar min omgivning hela tiden. Jag känner mig dum på riktigt. PMS? Ja, jo, om det var så att det var postmenstruellt syndrom kanske. Vad är det här? Det är inte såhär sommaren ska gå till. Det ska vara kvällar där man sitter i solen och tar en öl eller tjötar till två på natten innan man inser att man måste upp vid sju. Inte sitta och sura en hel dag.

Jag vill hitta på något men jag orkar inte dra i det. Jag vill sysselsätta mig med något men vet inte vad. Jag vill läsa men inte ligga still. Jag vill sticka men inte köpa något nytt innan jag färdig med de saker jag håller på med (som jag inte har lust att fortsätta med). Jag vill sy men vet att jag kommer tröttna innan jag hunnit hitta ett mönster. Jag vill shopa, men sparar till Prag. Samtidigt så känns det som om det är det enda som får mig på bättre humör. (I fem minuter...) GAH! På nått vis är det som att mitt liv består av paradoxer. Jag känner mig som Butter i snövit. Kort och sur som en citron. Cynisk är jag också. FY!

Jag behöver hitta på något.

helt knappt

Två dagar har jag haft massor att skriva om. Två dagar har jag haft fullt upp. Två dagar har jag känt att jag vill ha ett eget litet kryp in någon stans där man inte hittar mig i första taget. Det enda jag ber om är en läslampa och mycket ljudisolering. Det är ovant att leva i en småbarnsfamilj och lika mycket som det är mysigt är det ganska jobbigt, men nu till de saker jag velat skriva.

I kronologisk ordning:

Igår var jag på Bob hund. Med ganska höga förhoppningar sen Götaplatsen 2009 (oj vad tiden går fort). Jag vet inte om det var för att jag under de knappa två åren slarvat med att lyssna in mig på den geniala musiken eller för att jag varit på pisshumör ett tag? Om det berodde på vädret eller att jag börjar bli gammal med inställningen det var bättre förr redan vid tjugo års ålder (hujeda mig)? Eller en kombination av de tre förstnämnda för det var verkligen inte det bästa jag sett. Iväg kom jag i alla fall med ett tygmärke att sätta på min overall.

Lite besviken började jag min färd hemåt. Det tog en timma. Konstiga omdragningar i trafiken och vändningar på Linneplatsen. Det läskiga var att jag inte över huvud taget lade märke till den nymodiga vägen förrän jag insåg att jag var på väg att åka förbi min mosters gamla lägenhet på Brunnsgatan. Det är läskigt när man känner sig som en turist och helt borttappad i sin egen hemstad.

Innan detta (så mycket för kronologi) för att samla lite vuxenpoäng deltog jag, på jobbet, i mitt första video-möte. Något av den jobbigaste situationen jag varit med om. Fruktansvärt att se sig själv till höger om den stora bilden på människor som tydligen satt i stockholm och inse att den bilden är omvänd där. Satt helt och tänkte på hur jag skulle undvika att klia mig på konstiga ställen. Näsan till exempel. Varför börjar det alltid klia på näsan när man inte kan klia?

Noga hade jag varit att stänga av ljudet på mobiltelefonen också. Dock glömde jag att jag ställt alarm på när det var dags att byta vatten i ultraljudsbadet. När mobilen ringde tittade jag lite förvånad över att någon glömt stänga av ljudet på sin mobiltelefon. Det tog ett tag att inse att det var i min ficka det pep. Pinsamt. Lyckligtvis var det innan den nya enhetschefen, bokstavligen, kom in i bilden.

Dag 2:
Jag har varit lite nere och allmänt sur och tråkig några dagar. Jag trodde lite livemusik skulle råda bot på det,  men icke. Idag fick jag ett tillfälle att utöva en ny exorcism mot mitt dåliga humör. Dåligt med koftor hos pappa blev en tillräckligt bra anledning för att bryta köpstoppet inför Prag. (Som jag ska till om tre veckor!!) Jag tycker dock att jag var duktig som var inne och kollade både på monki och på weekday (där det dessutom var rea) utan att köpa något förrän på H&M-rean. Två lite tjockare tröjor blir bra att ha på det kalla labbet.

Inte blev jag så mycket gladare men det fördrev några timmar hemifrån med egentid. Jag längtar lite tills småbarnen blir lite större. Egentid gör att man kan tänka lite. Och när man tänker blir man konstigt nog ganska uppmärksam på vissa detlajer. Typ som vad folk har på mig. Idag var det två outfits som verkligen fick mig att fnissa till lite för mig själv.

Den första bars av en medelålders man. Iklädd neongula joggingskor, löpartights och vit seglarjacka som, med de tightsen, såg ut att vara två storlekar förbi. Han såg ut lite som en borttappad dykare. ruskigt komisk gick han, hurtigt studsande, gatan fram. Den andra associationen var en tjej som tyckte att getingar var på modet. Med tights som skar in lite för mycket kändes det som om hon fick till outfiten perfekt. Bara gadden som saknades. Tråkigt nog var detta tredje försök till uppmuntran inte heller lyckat nog för en längre period.  

Jag var även inne och gluttade på Designtorget. Intresset låg i ett par örhängen med ugglor som jag funderade på att kanske unna mig när lönen kom. Jag råkade dock komma ut med en knapp. Den låg i en skål och kostade 20 kr. Det var den första knappen jag plockad upp helt randome och budskapet skrek: "Köp mig!" På knappen stod det: "Otur är mitt namn". Hur träffande detta än var (och det kommer bli snyggt som bara den på min overall) fick det inte heller upp mitt humör. Så nu har jag barikaderat mig här vid datorn och tänker sitta här ett tag. Vilket är en av anledningarna till detta mastodontinlägg. Jag håller tummarna för en vändning av mood till helgen. För nu är jag helt knäpp.

Puss och kram, skumbanan.