Ha! skynda långsamt? Nej, pang på rödbetan bara!

Mitt vemod och obeslutsamma humör från förra veckan där jag knappt kunde motivera mig att sticka näsan utanför dörren är borta. Jag har tagit mig i kragen och tryckt upp mig rejält mot väggen så att fötterna dinglar si sådär en halvmeter ovanför jorden. Jag har tagit tag i matten och sitter nu varje dag och successivt tragglar igenom skalärprodukter och vektorer tills hjärnan ropar på hjälp. Jag har gett mig FAN på att jag ska klara den jävla tentan som ligger och lurar runt hörnet. Nu bara tre veckor kvar.

Jag har också bestämt mig för att det är dags att börja vara lite nyttig mot kroppen också. Detta har jag sagt i flera veckor men nu gör jag faktiskt något åt saken. Idag gick jag och Emma för att träna challenge, jag kommer till detta, på Delphi. Vi kom fram till många insikter under denna resa.

1. vi ska nog inte börja träna på delphi då det är svindyrt (Vi ska dock använda upp våra testapåbiljetter.)
2. båda två var i grymt behov av astmamedicin
3. ingen hade astmamedicin med sig
4. vi skulle nog börjat lite mjukare

Den sistnämnda punkten kände vi båda. Kanske skulle det varit så att namnet "Challenge" skulle gett oss en hint om att vi kanske borde börja med vanlig gympa eller så, men då vi läste och insåg att det var som stationsträningen på högstadiet valde vi mot bättre vetande ändå detta alternativ. För de som var med på den gamla goda tiden. Om man tänker i förhållande till hur vältränad jag var då och hur otränad jag är nu, det här passet var värre än Bertils hocky-fys hämtat från pojkar 89 i Täby som vi körde när vi var 14/15 (?).

Nu tänkte jag ge min kropp en välbeövd vila och be till gudarna att jag faktiskt kommer upp ur sängen imorn. Sjukt nöjd.

Godernatt