Ett fullkomligt kaos

Ja, det är väl lite mer av en tradition att man som en del av den söderlundska släkten är asstressad och lite lätt vårdeprimerad så här års. Då jag redan avklarat den deprimerad biten i förra läsperioden är det väl inte mer än rätt att jag så här tätt inpå påsk tar itu med den asstressade delen.

Jag brukar tycka att jag faktiskt kan hantera stress ganska så bra och också systematiskt få gjort det jag ska. Ha, säger alla områden i mitt liv och spottar på mig saker som måste göras. Jag vill bara ha påsklov och samtidigt så är jag mer och mer livrädd för varje minut som går. Jag skulle vilja lära mig det här med att böja rumtiden men inser att jag nog i så fall valt fel utbildning.

Det som är viktigt när en sån här tid slår en med en stålhandske med extra påsatt knogjärn är att man har stenkoll på listor. Det funkar i 99% av fallen ypperligt för så fort du får en ynka liten minut över vet du vad du ska göra. Det här fallet hamnar i den enprocentiga delen som står för att man blir helt och fullkomligt appatisk. Så vad ägnar jag min lediga tid åt?

1. Jag stirrar appatiskt ut i rymden gärna liggandes i fosterställning eller sittandes som en boll och gungar fram och tillbaka. 
2. Jag stickar.

Med tanke på att jag snart har en väldigt lång bussresa framför mig tycker man ju att man borde göra lite mer av tiden än att sticka eftersom det är typ det man kan ägna en bussresa åt. 

Nu ska jag dock sluta gräma mig och försöka ge mig själv ett par örfilar så jag kommer igång. Ska genask kassta mig in i hissen och åka upp och kolla hur Hanna har löst sin lab så att jag lossnar från mitt tomma huvud. 

En liten symbolisk låt så här på slutet kan ju dock inte skada.