Nollegasquen var i helgen. Den sittningen där nollan får fira med att ta på sig sin mössa och aldrig mer behöver sjunga nollesången. HA! Trodde jag, ja, men mer om det senare.
Kvällen började ganska tidigt, typ halv två, när vi glada i hågen kom till gasquesalen i tron att vi skulle soundchecka med nollebandet. Där fick vi besked att vi inte hade något ljud förrän tre. Ljudet kom igång vid fyra och då hade jag stolpat runt i mina skor i en timme och hade redan ganska ont. Bra jobb där. Efter soundcheck som självklart gick uruselt som alla genrep brukar göra gick vi hem till Mille för förfest med Etanal, i högklackat. Mina tår skrek hjögljut när vi kom fram och de fick en halvtimmes paus i strumplesten i köket.
Förväntansfulla kom vi vid halv sex till Kårhuset och samlades utanför aulan för fördrink och nollerevyn. En högst sagt intressant upplevelse. Alla var väldigt fina, Phöset kom i högtidsklädsel. Jag blev väldigt sugen på att använda min balklänning igen. Tror att jag ska ta den med mig nu när jag åker hem. Då kanjag ju alltid ta fram och titta på den ifall jag inte får tillfälle att använda den.
Kvällen fortled med middag och uppträdanden där ibland nolleorkestern som blev högt uppskattad. Det var grymt kul att stå på scen igen faktiskt. Jag tänker mig att jag får komma in lite mer i händelserna här och sen söka mig någonstans där jag får sjunga lite mer. Låta rösten vila lite också kanske.
Vid efterätten började utmärkelser och tack delas ut. Årets bästa nolla blev Robin i jaktsällskapet. Årets supernolla, det var jag det. Detta innebär att jag tilldelades ett vandringspris i form av en järnnolla i kätting samt en cape. Capen är gul med supernollan skrivet i röda bokstäver på ryggen. Den ska jag nu ha på mig alla tentaperioder och fester (då jag även ska ha på mig järnnollan som råkar väga två kilo... runt halsen bär man den. Kan tänka mig att jag kanske fuskar lite på den punkten.) Jag fick även ge min spegat till förra årets supernolla, Phadder Mille. Så nu är jag nolla ett helt år till och jag stortrivs. Enda nackdelen är att jag inte kan bli phös nästa år men det kommer fler tåg. Jag får söka året där på helt enkelt.
Jag tror definitivt att det här var crèm de la crèm av hela nollningen för jag hade supertrevligt hela kvällen. Nu hälsar min kropp att det blir minst två vita veckor. Jag är ganska sliten faktiskt, men gud vad kul jag har haft. Bilder från gasquen kommer förhoppningsvis imorgon när jag har orkat hämta min dator hos Pelle.
Jag saknar er där hemma! Puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar